Hoppa till huvudinnehåll

Lagmansgården gav honom en chans

Raul Vauhkonen
Raul Vauhkonen Raul Vauhkonen Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén raul vauhkonen

Beskedet om att Lagmansgården i Pedersöre tvingas stänga river upp känslor både bland personal, elever och tidigare elever.

- Lagmansgården gav mig en chans. Om jag inte hade blivit intagen på skolhemmet så hade jag inte suttit här i dag, det är den kalla sanningen, säger Raul Vauhkonen som är tidigare elev.

Vill rädda skolhemmet

Raul Vauhkonen arbetar som frivillig med att stöda nuvarande elever och han har också startat en namninsamling för att rädda skolhemmet. Vauhkonen som också arbetar med ett projekt som utvecklar skolhem runt om i landet säger att Lagmansgården är unik i sitt slag.

- De erbjuder något som ingen annan erbjuder. De har kunnat anpassa sig till ungdomarnas förändrade behov. Skolgången och vården är anpassad till personen. Det har jag inte stött på någon annanstans, säger Vauhkonen.

Lagmansgården.
Lagmansgården Lagmansgården. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén lagmansgården,Österbotten

Oro bland elever och föräldrar

Omkring 40 personer har också hört av sig till Tanja Sabel som är kurator på Lagmansgården. Oron är stor bland eleverna och deras föräldrar.

- Jättemånga har kontaktat mig för att fråga om det faktiskt är sant, och vad det här innebär för eleverna och deras familjer, säger Sabel.

- Vi är ett viktigt ställe, ett hem för många. Och beslutet är också känslosamt för personalen, säger Carl-Johan Strömberg, direktör på Lagmansgården.

Ekonomin avgjorde

Lagmansgården är för dyr i drift och kräver dessutom renovering eller nybygge. Det kom att avgöra skolhemmets öde.

- Vi har levt länge med hotet om stängning, men vi hoppades in i det sista, Vi har också haft flera elever under det senaste året, säger Strömberg.

Tanja Sabel och Carl-Johan Strömberg
Tanja Sabel och Carl-Johan Strömberg Tanja Sabel och Carl-Johan Strömberg Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén lagmansgården,Österbotten,Pedersöre

Enda tvåspråkiga skolhemmet

Lagmansgården är det enda skolhemmet i landet som också erbjuder service på svenska. Hur det blir i framtiden är ännu öppet, men det diskuteras att vård på svenska kan komma att ordnas i Åbo.

Ovissheten tär på. Ett gemensamt språk är avgörande i arbetet med ungdomarna säger Tanja Sabel.

- Samtalet, kontakten och relationen är det viktigaste. Om man inte kan prata så är det svårt att göra något för en annan människa, säger Sabel.

Det är ett skrämmande om det inte finns skolhem som verkar på svenska i framtiden.

- Våra elever har kommit till ro här och skapat kontakter, sen ska de plötsligt flyttas vidare och många har redan många placeringar bakom sig. Det är verkligen inte lätt, säger Tanja Sabel.

Också Raul Vauhkonen anser att det är av största betydelse att få tala sitt eget modersmål.

- Att bli intagen på skolhemmet är en omvälvande upplevelse. Det är nya omständigheter och nya människor, det blir garanterat inte lättare om du också måste byta språk, säger Vauhkonen.

Krittavla på Lagmansgården.
Krittavla på Lagmansgården. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén lagmansgården

Personalen skapar trygghet

Personalen har gått igenom en framtida plan för varje elev även om det inte ännu är klart var de ska bo i framtiden och personalen skapar en trygg miljö för barnen även under de här turbulenta tiderna.

- De flesta i personalen kommer att jobba kvar till det bittra slutet, de vill göra det bästa de kan för barnen och deras familjer, säger Carl-Johan Strömberg.

Ett litet hopp om en framtid för skolhemmet lever ännu, men det är svagt.

- Direktionen har redan tagit beslutet att stänga. Men det är klart att om exempelvis någon politiker tar tag i detta och ruskar om hela konceptet så finns det en möjlighet, säger Strömberg.

Fortsätter samla underskrifter

Raul Vauhkonen kommer att fortsätta samla namn för att bevara Lagmansgården. Han känner med eleverna som borde få vara kvar i sin invanda miljö och med elevernas familjer.

- De har anpassat sig till nya omständigheter och accepterat att deras närmaste framtid är på skolhemmet. De har byggt en tillit till personalen och deras familjer har sett att de nu är på en plats där saker går framåt. Nu vet plötsligen ingen hur de ungas framtid ser ut, säger Vauhkonen.

Lagmansgården.
Lagmansgården. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén lagmansgården

Lagmansgården blev räddningen

Själv kom Vauhkonen från södra Finland för att bo på Lagmansgården. Han kom att stanna i 10 år.

- Jag hade stora problem att vara i skolan och att anpassa mig till andra människor. På Lagmansgården läste jag in femman till sjuan på sju månader, det borde redan säga något om skolhemmets kapacitet.

Raul Vauhkonen säger att skolhemmen och ungdomarna som bott där ibland fått oförtjänt dåligt rykte. Många elever klarar sig bra senare i livet, också han själv. I dag mår Raul bra och han har både jobb och familj och om en månad blir det bröllop.

- Visst var det tufft när jag blev intagen på skolhem. Men det är faktiskt det bästa som hänt mig, jag fick en chans till nystart. Därför känns det extra värdefullt att få ge något tillbaka, säger Raul Vauhkonen.