Hoppa till huvudinnehåll

Våga göra misstag för att utvecklas!

Rosa Meriläinen är aktuell med en ny roman.
Rosa Meriläinen. Rosa Meriläinen är aktuell med en ny roman. Bild: Yle /Parad Media författare,Rosa Meriläinen,debattör,feminister

Redan som barn kunde Rosa Meriläinen få höra fraser som "Hur beter du dej så där, du är ju flicka!". Som om könet skulle ge henne ett visst påtvingat beteendemönster och en viss förväntning som hon förväntades infria. Något hon aldrig kände sig bekväm med.

Och redan då kämpade hon. Först med att försöka passa in i den stora massan under skoltiden och senare med att göra det precis motsatta, att helt enkelt försöka vara sig själv utan självkontroll och spärrar påtvingade av andras förväntningar och samhällets normer.

- Jag minns att jag i skolan ofta försökte begränsa mej själv. Jag kunde tänka att idag ska jag ha kontroll och streetcred och gå omkring och vara cool. Jag brukade minnas det ungefär halva bussresan till skolan, och sedan när jag kom fram var jag ändå mitt vanliga vilda okontrollerade jag igen. Så att så mycket för den coolheten, skrattar Rosa.

Intresse för jämställdhet

Rosa Meriläinens sinne för rättvisa och jämställdhet är något som hon haft med sig ända sedan barndomen men som hon egentligen först senare kunde identifiera som feminism.

- Jag hade till en början lite samma uppfattning som många unga felaktigt har om feminister, att feminister är manshatare som motsätter sig män. Det var en stereotyp bild av feministerna som trångsynta, sexhatande och bröstlösa. Det var först i universitetet som jag började kalla mej själv feminist och då blev jag också kär i min första make som var en feministaktivist. Då insåg jag att det är en fantastisk rörelse som mer eller mindre står för alla de saker som är viktiga för mej.

Moderskapslagen

Fortfarande brinner Rosa Meriläinen för jämställdhet och feminism. Därför var också årets höjdpunkt för Rosa utan tvekan att medborgarinitiativet om moderskapslagen fick ihop tillräckligt med namn för att gå vidare till riksdagen.

- Först såg det dåligt ut och man trodde inte tillräckligt många skulle skriva under, men när sedan morsdagskampanjen gav mer än 40 000 namn på bara en dag och det lyckades blev det mitt livs bästa morsdag hittills just därför, berättar Rosa. Visst är det viktigt att folk försvarar sina egna rättigheter, men när majoriteten förstår att ställa sig bakom en behövande minoritet, då känns det ännu större. Så nu är det bara att hoppas på att det går vägen.

För tillfället har Rosa också satt sig in i frågor om transpersoners rättigheter och för ett lagförslag som skall förbättra jämställdheten på den punkten, om hur man t.ex. ska gå till väga om man upplever att det kön som står skrivet i passet inte är det rätta.

- För att man i undersökningar ska bli godkänd som transkvinna måste man genomgå ett slags kvinnlighetstest, som väldigt långt bygger på normer och stereotypier. Hur skulle det vara om man själv mitt i allt tvingades genomgå ett sådant test? Hur kvinnlig är man nu sedan på en skala? Är du nu helt säker på att du är kvinna? Det finns ju människor av alla sorter oberoende av vilken läggning man har, så varför skulle då transpersoner tvingas definiera sig mycket snävare än alla andra, frågan hon sig.

Fokus på kroppsuppfattning

Förra veckan gjordes det en intervju i Aamulehti med Rosa Meriläinen som fick en väldigt stor spridning på sociala medier och webben. I den uppmanar hon bl.a. kvinnor till att hellre sätta energi på att försöka påverka samhället och omgivningen än sina egna rumpor.

- Det här hänger mycket ihop med min nyaste roman Osteri där jag har velat beskriva kvinnor för över hundra år sedan, för vilka den egna kroppen är en positiv sak. Så att utseendet inte är något man hänger upp sig på.

Rosa Meriläinen konstaterar att unga idag utsätts för så mycket yttre press på att man ska se bra ut, att man glömmer bort att glädjas åt det rent kroppsliga. Kroppen blir ett objekt som man ska förändra.

- Det är ett vansinnigt slöseri av unga, duktiga människors energi, säger hon. Istället för att göra allt möjligt kul och förbättra världen som unga människor borde göra, så stirrar man istället sig blind på sin spegelbild och funderar hur mycket bättre allting skulle vara bara man skulle bli av med sina magkorvar. Det är inte klokt.

Egen erfarenhet av träningsmani

När det gäller just kroppshetset vet Rosa Meriläinen precis vad hon talar om. För inte allt för länge sedan tränade hon själv också väldigt mycket, så till den grad att hon insåg det farliga och vansinnniga i situationen.

- Jag har en tendens att bli manisk i allt jag gör, och saker går lätt överstyr då och så gick det också med mitt tränande. För ett tag sedan var det lätt hänt att jag gick på fyra olika gymppatimmar på samma dag. Det har inte huvud och inte fötter, jag vet det, konstaterar hon.

Problemet som hon ser det, är att man på gympatimmar och på gymmen alltid är omgiven av speglar. Och när man dagligen ser på sig själv i små trikåer kan man börja fästa uppmärksamhet vid fel saker.

- Så gick det för mig. Och när jag sedan skrev den här boken om en positiv kroppsuppfattning insåg jag att det jag höll på med själv egentligen gjorde mej illa och inte tvärtom. Att jag straffade min kropp istället för att glädjas åt den. Och då gav jag mej själv ett heligt löfte att inte längre plåga mej själv. Visst gillar jag forfarande att motionera, men då skall det vara för glädjen i själva motionerandet och inte på grund av spegelbilden. Att som fyrtioåring inte ha något extra på kroppen - varför skulle man inte kunna ha det? Det här ledde till en personlig förändring till det bättre för mej.

Politiken klarar hon sig utan

På frågan om hon saknar politiken konstaterar hon att hon givetvis saknar den makt som politiken innebär, och det är ett bra sätt till att få vara med och förändra världen.

- Att sitta i riksdagen betyder att man har vip-biljett till att få förbättra världen, och det saknar jag förstås. Men jag saknar inte att förstöra mitt liv med att sitta i mötesrum. Nu har jag mycket roligare och jag kan själv välja mina kollegor. Jag får jobba med sådana som t.ex. Saara Särmä, tillsammans har vi en klubb för inbördes beundran och vi anser själva att vi är underbara, säger hon med ett skratt. I riksdagen hade jag helatiden en känsla av att jag inte dög, att min personlighet var fel och mitt temperament var fel. Och säkert var det också svårare då för jag var ung, nu skulle det antagligen vara enklare, funderar hon.

Men tillbaka till politiken vill hon inte.

- Man kan ju påvera på andra sätt. Varje chans man får att säga sin åsikt ska man ta. Och då påverkar man ju också sin omgivning.

Rosa Meriläinen medverkar i Efter Nio med temat publikens önskemål må 30.5.2016 kl 21.00 på Yle Fem och på Arenan.

Läs också