Hoppa till huvudinnehåll

Fotboll som passion, tillflykt och räddning

Författarna som medverkar i antologin "En i laget".
Fjorton svenska författare skriver om fotboll i antologin "En i laget". Författarna som medverkar i antologin "En i laget". Bild: Lilla Piratförlaget pressfoto fotboll,författare,en i laget-antologin

I antologin En i laget ingår fjorton nyskrivna berättelser om fotboll skrivna med stor passion för ungdomar som älskar fotboll.

I Sportmagasinet kunde vi nyligen se en intervju med den svenska fotbollsdomaren Jonas Eriksson som är en av få nordiska domare som lyckats ta sig till en internationell toppnivå och som fått döma ett antal stora matcher under sin karriär. Eriksson är också en av 18 huvuddomare som dömer matcher under EM i Frankrike som sparkar igång fredagen den 10 juni – och hans stora dröm är givetvis att få döma finalen den 10 juli.

Texten som öppnar antologin En i laget är ett slags hyllning till just fotbollsdomaren Jonas Eriksson. ”Jag och Jonas Eriksson” heter texten och är skriven av journalisten och författaren Patrik Lundberg.

Killen i berättelsen spelar fotboll, men han är ledsen över att ständigt bli utbytt - långt innan han tröttnar eller får kramp. En junidag 2014 råkar han se VM-matchen mellan Argentina och Schweiz. Men det är varken Lionel Messi eller Ángel di María som fångar hans uppmärksamhet utan domaren Jonas Eriksson som springer fram över planen som den perfekta skapelsen ”med pondus och trygghet och precision i varje beslut”. Den dagen beslutar sig killen för att bli domare. Då skall ingen kunna byta ut honom från planen i alla fall …

Killen drömmer om att få döma VM-finalen 2034, men först måste han klara av en match mellan Sölvesborgs GoIF – Malmö FF. Det är kvartsfinal i junior-SM och hans tidigare lag Sölvesborg ligger under med 0-1. I slutet av matchen driver tre av hans kompisar upp bollen längs kanten, passningen går till Samir som gör mål i MFF:s bur – men alla blickar riktas mot killen som står vid linjen.

Strax innan har killen tvingats fatta ett beslut som står och väger mellan att vara schyst mot de tidigare lagkompisarna eller att döma off-side.

Killen känner att Jonas Erikssons ande vilar över honom där han står vid sidlinjen med handen uppsträckt mot himlen och flaggan stadigt upp i luften.

Fotbollen som förenande länk

Några av texterna i antologin handlar om struliga hemförhållanden där fotbollen är en tillflyktsort.

I flera av texterna blir fotbollen också någonting som förenar framför allt fäder och söner – ger dem ett eget rum att vistas i. En neutral zon där man kan glömma eventuella underliggande konflikter, där man för en stund kan fokusera på bollen, spelet, taktiken.

En av de mer namnkunniga skribenterna i antologin är deckarförfattaren Åke Edwardson som skriver om en kille vars pappa nyss kommit ut ur fängelset efter att ha suttit av två år för medhjälp till bankrån. Föräldrarna är frånskilda och pappan får bo på ett pensionat tills han hittar ett annat boende.

Bild på deckarförfattaren Åke Edwardson.
Åke Edwardson medverkar i antologin "En i laget". Bild på deckarförfattaren Åke Edwardson. Bild: Yle/Kia Svaetichin åke edwardson

Den 16-åriga killen är såpass duktig i fotboll att han ska få debutera i A-laget som spelar i division 1. Också killens pappa spelade i tiderna i A-laget.

Den stolta fadern säger att han ska skaffa ett par superbra fotbollsskor till sonen – svindyra skor som ingen i laget har råd med, skor som spelare som Cesc Fàbregas och Sergio Agüero kickar runt med.

I den lokala sportaffären har det varit inbrott och sonen är övertygad om att fadern har stulit skorna - för hur skulle han ha råd med dem?:

”JAG VILL INTE HA DITT JÄVLA STÖLDGODS DIN JÄVLA FÖRBANNADE KÅKFARARE – DÖ DIN JÄVEL DÖ!”

Men när sonen tittar in i den lokala sportaffären frågar försäljaren om han är nöjd med fotbollsskorna som hans pappa var inne häromdagen och köpte till honom – på avbetalning.

Fotbollen som särskiljande faktor

Antologin En i laget är en samling som rymmer texter om många vitt skilda ämnen, och som kan ha hög igenkänningsfaktor för många – såväl yngre läsare som för fotbollsföräldrar.

Här finns texter som handlar om avundsjuka mellan lagkamrater när den ena blir uttagen till distriktslaget men inte den andra, här finns texter om hur kompisar hamnar i kläm när lag splittras och slås samman med andra lag och en del spelare inte anses tillräckligt bra för att ingå i den nya truppen. Men också en text om hur killen som av såväl spelare som tränare ansetts vara en black om foten får chansen att hoppa in och avgör en viktig match.

Av skribenterna är tio män och fyra kvinnor, och glädjande många av texterna handlar om flickor som spelar fotboll, eller om flickor och pojkar som har fotboll som gemensam hobby.

Pämrbild till antologin "En i laget".
Pämrbild till antologin "En i laget". Bild: Lilla Piratförlaget pressfoto fotboll,litteratur,en i laget-antologin

I antologin ingår också texter som tangerar rasism och främlingsfientlighet. Och en berättelse som beskriver det av många unga spelare hett eftertraktade livet som ungdomslöfte och utomlandsproffs som ett icke-liv där spelarna har gott om pengar men dräneras på sitt självförtroende.

Fotboll hör inte till de allra dyraste hobbyerna man kan ha – men det kostar trots allt en hel del att spela fotboll, med allt från månadsavgifter och spelarutrustning till eventuella skjutsar till träningar och matcher.

I antologin ingår ett antal dikter av poeten Jenny Wrangborg som bl.a. tar fasta på ojämlikheten i laget mellan dem som har och dem som inte har:

Vi var yngre då
fotbollsplanerna förlängde horisonten

Vad som fanns bortom klubblokalen spelade mindre roll
under oss låg gröna fält där reglerna var klara
2 x 45 minuter dit oron inte nådde

men det växte ett obehag där
i avståndet mellan verkligheterna

träningarnas glömska kring
världen utanför plan och
säsongsavgiftens tyngd mot mammas axlar
träningsoverallernas skuld när benet växt

vems var skammen som blev vår

över att aldrig kunna köpa lagfotona
erbjuda skjuts till matcherna
följa med på restaurangbesöken

men vi var yngre då
försökte lyssna när de sa
att barndomen var en bekymmerslös tid då
fotbollsplanerna förlängde horisonten

Fotbollen som räddningsplanka och överlevnadsstrategi

Påfallande många texter i antologin handlar om hur barn i konfliktområden tvingats lämna sitt hemland för ett liv i t.ex. Sverige. För många spelar fotbollen en stor och viktig roll – som en möjlighet att bli en del av ett sammanhang i det nya hemlandet, få vänner, lära sig språket och få en vettig fritidssysselsättning.

Den svenskbosniska författaren Zulmir Bečević flydde själv till Sverige 1992 och har också skrivit en hyllad ungdomsroman om flykten (Resan som började med ett slut, 2006).

I antologitexten ”Dimensioner” skriver Bečević om killen Dino som mestadels hänger på sjumannaplanen på skolgården där han spelar med sin kompisar Miki, Dejan-gris, Edo, Amir, zigenar-Marko.

På tv talar nyheterna om oroligheter och spänningar i många av landets städer, folk som försvunnit, blivit skjutna eller knivhuggna till döds. En dag skakas staden av en kraftig explosion. Det är sommar 1993 och bron över floden Neretva i Mostar har bombats.

Bron över floden Neretva i Mostar.
Bron i Mostar. Fotot taget 2013. Bron över floden Neretva i Mostar. Bild: Wikimedia Commons / Mark Ahsmann Stari Most,Neretva (vattendrag i Bosnien och Hercegovina)

Kriget är ett faktum. Ett krig som kommer att splittra släkt och vänner, liksom fotbollskompisarna som plötsligt befinner sig på olika sidor i konflikten:

”Allt är så konstigt. Plötsligt finns det olika människotyper, olika grupper, olika ’nationer, etniciteter och religioner’, som de säger på nyheterna. Edo, han tillhör tydligen en nation, och zigenar-Marko en annan, och Miki en tredje, och han själv, han är hälften-hälften, en blandning av mammas och pappas nationer. Nu är han det folk säger att han är, och det förbryllar honom. Aldrig tidigare har han reflekterat kring frågan om vem han ’är’. Varför skulle de vara intressant, och för vem? (---) Har han alltid varit den han är, men inte vetat om det? Eller är det kriget som tvingar honom att se både sig själv och sina kompisar på ett nytt sätt, som känns förvridet? Krigar människor för att de är olika, eller är det kriget som splittrar och tvingar dem isär?”

Dinos pappa strider vid fronten och en dag tas han tillfånga av motståndarna och försvinner spårlöst. Dino och hans mamma lyckas fly till Sverige som kvotflyktingar, och i ryggsäcken har Dino ett foto på sina bästa vänner uppställda som ett fotbollslag.

Fotbollsspelare som viktiga förebilder

Ungdomsförfattaren Johanna Nilssons text handlar om vänskapen mellan 15-åriga Johnny och 14-åriga Samira som tillsammans med sin familj flytt från krigets Syrien och hamnat i ett grått höghusområde någonstans i Sverige.

Samira tillbringar dagarna på fotbollsplanen där hon fantiserar att hon spelar i det svenska damlandslaget och att hon tillsammans med idolerna Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Nilla Fischer sett till att laget vunnit VM på hemmaplan.

Lotta Schelin, Sverige
Lotta Schelin. Lotta Schelin, Sverige Bild: EPA/AdamIhse/AllOverPress schelin

I ett tidigare liv spelade Samiras pappa fotboll och det var han som lärde Samira och hennes fyra bröder att spela. I hembyn var Samira den enda flickan som spelade fotboll, och det fanns de som påstod att Allah inte ville att flickor skulle spela fotboll. Men Samira är övertygad om att Allah vill att hon ska bli fotbollsproffs.

Familjen flydde när deras hem blev bombat. Pappan miste ena benet i bombattacken och en av bröderna är spårlöst försvunnen sedan dess.

”Vi kunde inte stanna, det sprängdes bomber överallt. Soldaterna var på väg mot vår by. Vårt hus var helt förstört. Vi hade bara lite kläder och några småsaker kvar. Och min fotboll. Jag och mina bröder spelade fotboll hela vägen till Sverige. Ibland spelade vi med andra flyktingar. Det var bara då, när jag spelade fotboll, som jag inte tänkte på kriget och allt hemskt som hänt.”

Politikern, författaren och debattören America Vera-Zavala skriver om tjejen Nasreen som antagligen är Syriens största och mesta Zlatan-fan.

På webben kollar Nasreen in alla Zlatans moves och tricks, hans mål och hans löpningar för att bli lika bra som han.

Zlatan Ibrahimovis ska försöka skjuta Paris Saint-Germain till kvartsfinal i Champions League.
Zlatan Ibrahimovic. Zlatan Ibrahimovis ska försöka skjuta Paris Saint-Germain till kvartsfinal i Champions League. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Zlatan Ibrahimović

Efter en lång dag på fotbollsplanen kommer Nasreen och hennes lillebror Momo hem. Deras hus ligger i ruiner efter ett bombnedslag och såväl modern som fadern har omkommit. För Nasreen och Momo finns ingen annan utväg än att försöka ta sig till släktingarna i Sverige.

I Nasreens ryggsäck finns endast fotbollen och några underkläder.

Tack vare fotbollen lyckas syskonen få plats i en flyktingbåt. De andra passagerarna tror nämligen att Nasreen är gravid där hon bär bollen under tröjan …

När de äntligen kommer till Sverige förs de till ett förhörsrum och där drar Nasreen upp sin tröja och avslöjar en svensk landslagströja med nummer 10 på ryggen.

Till polisen säger hon: ”Jag vill till Zlatans land. Min bror och jag vill till Zlatans land.” Varpå polisen ler och säger ”Men då är ni framme. Välkomna.”

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje