Hoppa till huvudinnehåll

Gemensam religionsundervisning - en knivig ekvation

Abimix grafik för studentexamensproven i religion
Abimix grafik för studentexamensproven i religion Bild: Yle/Oliver Ström religion (fenomen),abimix

Gemensam religionsundervisning för alla barn - oberoende av konfession - skapar diskussion. Vissa ser det som ett ypperligt sätt att skapa diskussion mellan barn från olika kulturer. Andra är rädda för att barn från religiösa minoriteter förlorar en del av sin identitet.

Kulosaaren yhteiskoulu i Brändö i Helsingfors blev 2013 först i landet med att införa gemensamma religionstimmar för alla barn. I lektionerna deltar såväl lutheraner som grekisk-ortodoxa, muslimer som konfessionslösa.

Sedan dess har många andra skolor infört likadana arrangemang. I höst ska också Kyrkslätts finsk- och svenskspråkiga skolor kunna ordna gemensamma religionstimmar.

Outi Saloranta-Eriksson
Outi Saloranta-Eriksson Outi Saloranta-Eriksson Bild: Foto: Eva Frantz outi saloranta-eriksson

Outi Saloranta-Eriksson är vice ordförande för den svenskspråkiga undervisningsnämnden. Hon konstaterar att de nationella läroplanerna för olika religioner är mycket lika varandra.

- Ungefär tre fjärdedelar av innehållet och målen är helt identiska. När det gäller den resterande fjärdedelen, ska eleverna få egen undervisning, säger Saloranta-Eriksson.

Det är tjänstemännen som avgör hur stor andel av undervisningen som kan vara gemensam. Saloranta-Eriksson lovordar fördelarna med gemensamma lektioner.

- De gör att eleverna kan diskutera tillsammans i större grupper. Att prata om etiska funderingar är en viktig del i undervisningen i religion och livsåskådning.

Läraren måste kunna skapa en diskussionskultur, där alla kan föra fram sina synpunkter.― Outi Saloranta-Eriksson, vice ordförande för svenskspråkiga undervisningsnämnden.

Grundlagen hindrar gemensamma lektioner

Men gemensam religionsundervisning får också kritik, i synnerhet från religiösa minoriteter. Kyrkslättsbon Jarri Vuorio har grekisk-ortodox tro och barn i både grundskole- och gymnasieåldern. Han har märkt att det alltid är majoriteten som dominerar då en hel grupp är samlad.

- Det är majoritetens åskådning som behandlas först, säger Vuorio.

Saloranta-Eriksson säger sig förstå sådana farhågor.

- Läraren måste kunna skapa en diskussionskultur, där alla kan föra fram sina synpunkter.

De oroade föräldrarna får flankstöd från utbildningsstyrelsen, där bland annat undervisningsrådet Pekka Iivonen bestämmer hur läroplanen i religion ska se ut. Enligt Iivonen får Kyrkslätt inte börja slå ihop lektionerna.

- Vi har en lag som säger att vi måste ordna egen religionundersundervisning för alla. Att en kommun i sin läroplan gör all undervisning gemensam - det är mot lagen, säger Iivonen.

Stötestenen är grundlagens 11 paragraf om religionsfrihet. "Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning", lyder den.

Sverige ett skräckexempel

Pekka Iivonens invändningar stoppar inte Kyrkslätts tjänstemän från att fortsätta planera den gemensamma undervisningen. Rektorn för Winellska skolan, Kristiina Koli, tolkar grundlagen och läroplanen på ett annat sätt än Iivonen.

- Undervisningen ska enligt dagens läroplan vara religiöst och konfessionellt obunden, framhåller Koli.

- Vi ska inte längre ge traditionell religionsundervisning, vi ska allmänbilda. Det ger möjlighet till undervisning i gemensamma grupper.

Men Iivonen är av helt annan uppfattning. Sverige är hans skräckexempel. Där får alla elever undervisning i religionskunskap, som han betecknar som "mischmasch utan djupare värde".

- Det är ingenting. Inte religion, inte historia, inte samhällskunskap - det är ett mellanting av dem alla.

Tolerans mot andra förutsätter självkännedom

Kristiina Koli har däremot en klar vision. Hon säger att varje elev, oberoende av åskådning, ska kunna skapa sig en egen åskådningsidentitet.

- Vi tror att eleverna tillsammans kan lära sig respektera andra åskådningar. Vi har lite svårt att utesluta andra i det här sammanhanget.

Rektor för Winellska skolan, Kristiina Koli, står framför en hylla med gröna mappar och ser glad ut.
Kristiina Koli Rektor för Winellska skolan, Kristiina Koli, står framför en hylla med gröna mappar och ser glad ut. Bild: Yle/ Karin Filén winellska skolan

Både Koli och Iivonen argumenterar för att man måste känna sig själv innan man kan tolerera andra. Det gör även Jarri Vuorio, som utgår från sina egna barns erfarenhet att vara i minoritet.

Vår uppgift är att förmedla allmänbildning, inte att stärka ens personliga tro.― Kristiina Koli, rektor för Winellska skolan

- Man har en svag position i klassrummet om man inte först fått en stark grund i den egna religionen. I mitt tycke är religion lika viktigt för identitetsbyggandet som modersmål. Ett ämne där man bör få undervisning "på sitt eget språk", så att säga.

Kristiina Koli säger sig ha samtalat med föräldrar från religiösa minoritetssamfund, som anser att skolan i ett allt mer sekulariserat samhälle borde stöda elevernas religiösa utveckling.

- Jag svarade att vi följer läroplanen. Vår uppgift är att förmedla allmänbildning, inte att stärka ens personliga tro.

Skolan befinner sig i en svår sits. Dess syfte är att stärka elevens identitet. Men hur ska den sekulära skolan förfara då identiteten bygger på religion - och det egentligen bara är religionen som skiljer eleven från majoriteten?

I Kyrkslätt har tjänstemännen ännu ett par månader på sig att lösa ekvationen. Till höstterminen ska den nya läroplanen vara verklighet.

Läs också