Hoppa till huvudinnehåll

Rätten till jorden

Niila är renskötarsame och älskar sina renar. Nu planeras det en ny gruva på hans renbetesområde. I Ryssland har samerna förlorat de flesta av sina gamla rättigheter. Då marken tillhör staten är det pengarna som styr, inte en minoritets rättigheter.

I serien Den stilla kampen träffar vi samer från hela Nordkalotten; Murmansk och Kiruna, Kautokeino och Elgå, Kåfjord, Levi, Lillestrøm, Karasjok och Helsingfors. De har alla fört en stilla kamp för att få erkännande och bekräftelse av omgivningen. I serien diskuteras kultur, språk, utkomst, utbildning och andra aspekter på det samiska livet i dag.

Renskötarsamen Niila och hans renhjord.
Niila och hans familj försörjer sig på rendrift. Det har också de tidigare generationerna gjort sedan hundratals år. Renskötarsamen Niila och hans renhjord. samer,vetamix,renskötsel (arbete)
Elise har levt ett traditionellt samiskt liv nära renarna och naturen.
Elise, Niilas mormor, har levt ett traditionellt samiskt liv i närkontakt med naturen. Förr i tiden levde man ett gott liv, säger hon. Elise har levt ett traditionellt samiskt liv nära renarna och naturen. samer,vetamix
Jelena har inte längre rätt att fiska i älven hon fiskade i som barn. Samerna i Ryssland har mist nästan alla rättigheter till mark och vatten.
Då Jelena var barn fångade hon lax med bara händerna. Idag har hon inte lov att fiska alls i älven som numera bara får utnyttjas av sportfiskare. Jelena har inte längre rätt att fiska i älven hon fiskade i som barn. Samerna i Ryssland har mist nästan alla rättigheter till mark och vatten. samer,Kolahalvön,Ryssland,vetamix

Bestämmelserna kring samernas rätt till land och vatten är otydliga och tolkningsbara och det är flera olika rättskällor som spelar in. Som urfolk har de rätt till att upprätthålla och utveckla sitt språk och sin kultur och därmed idka sina traditionella näringar så som renskötsel. För renskötsel behövs stora betesmarker så vad händer då gruvindustrin tränger sig in på samma område?

Om problematiken kring gruvexploateringen i Sápmi

I programmet berättas det om situationen i Laevas sameby i Sverige, vilken står som ett ganska typiskt exempel på hur och varför tvister om land och rättigheter uppstår. Samebyn ligger inom det som kallas samernas hembygdsområde, Sápmi. Här har rennäring drivits av samer i hundratals år och de stora betesmarkerna som renarna lever av har också varit de samma i generationer.

Fastän markerna inte ägs av samerna själva har de ändå av urminnes hävd rätt att fortsätta bruka området. Samerna, i egenskap av urfolk, har dessutom rätten att bevara och utveckla sin kultur. Därmed skall utkomstmöjligheterna för samer inom traditionella näringar, så som renskötsel, främjas.

Landområdet Laevas sameby ägs av den svenska staten. I samebyn ligger också världens största underjordiska järngruva där det statsägda bolaget LKAB utvunnit järnmalm i över hundra år. Gruvbolaget har redan tagit i bruk delar av renarnas betesmarker vilket påverkar rennäringen negativt. Konsekvenserna har ändå inte varit så allvarliga att verksamheten eller den samiska kulturen skulle hotas.

Gruvan, som är mycket lönsam, blir bara större och nu har staten dessutom gett grönt ljus för ett till bolag, Kiruna Iron, att göra provborrningar i närheten. Om resultatet visar sig fördelaktigt planerar man anlägga nya gruvor i samebyn men det, åtminstone ur renskötarnas perspektiv, skulle kunna betyda slutet för rennäringen i området.

Gruvor har negativ inverkan på miljön.
Också miljövänner är emot öppnandet av nya gruvor. Gruvindusti konsumerar mycket energi och förorenar luft och vatten. Också gruvavfallet är ett problem. Gruvor har negativ inverkan på miljön. gruvindustri,gruvdrift,Sapmi,vetamix

Vem äger marken?

Problemet för samernas del är att de inte kan bestämma över marken de är beroende av, det är i många fall staten som äger den och samerna har bara har rätt att bruka den. (Vad som egentligen är statlig mark och hur staten kan bevisa att staten är den rättmätige ägaren är omstritt. I svensk lag och förvaltning är Sápmi antingen statens mark eller privat icke samisk mark. Men det finns de som förnekar detta och hävdar att äganderätten för områdena tillhör samerna och att staten genom århundraden har konfiskerat, alternativt stulit, samernas land.)

Både gruvindustrin och rennäringen är av intresse för staten men då en gruva genererar mera pengar och arbetsplatser än vad rennäringen gör, är det oftast gruvindustrin som vinner. Enligt 30 § i den svenska rennäringslagen (1971:437) får den som äger eller brukar marken inte vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln (om inte åtgärderna tillåtits av regeringen). Det betyder alltså att staten eller privata markägare får vidta åtgärder på samebyarnas marker om dessa inte innebär ”avsevärd olägenhet” för renskötseln. Begreppet är aningen diffust och kan tolkas olika i olika instanser.

Kastar man ett öga på den finska lagstiftningen kan man konstatera att liknande problematik föreligger. I 2 § renskötsellagen (4.9.1990/848) står det: ”De staten tillhöriga marker som ligger norr om gränsen på den karta som utgör bilaga till denna lag bildar ett område som är särskilt avsett för renskötsel. Mark inom detta område får inte användas så att det medför betydande olägenhet för renskötseln.” ”Betydande olägenhet” är inte ett entydigt begrepp, vilket kan vara ogynnsamt för renskötarnas del då beslut om markanvändning i området fattas.

Lingonris.
Samerna på Kola-halvön hade tidigare ett starkare skydd än andra samer. De hade av den ryska tsaren erhållit ett frihetsbrev där de utlovades bestämmanderätt över sina marker i all evighet. Trots det har samerna i Ryssland numera knappt några rättigheter till mark- och vatten kvar. De ryska myndigheterna påstår att det inte finns något samiskt traditionellt landområde och anser att marken tillhör staten. Lingonris. vetamix,lingon

Internationella rekommendationer och bestämmelser

Förutom den nationella lagstiftningen påverkas samerna av det internationella arbete som görs för att förbättra deras och andra urfolks ställning. Störst inflytande har FN som är en sammanslutning av 193 länder vars syfte är att tillsammans arbeta för fred och mänskliga rättigheter på jorden. FN:s organisation är uppbyggd av flera organ, fonder, underorganisationer och utskott som arbetar med olika frågor. Officiellt bildades FN år 1945 och Finland anslöt sig tio år senare.

Mycket av det som FN arbetar för konkretiseras i deklarationer och konventioner. Arbetet för de mänskliga rättigheterna t.ex., utgår från FN:s allmänna förklaring, dvs. deklaration, om de mänskliga rättigheterna som antogs år 1948. I deklarationen slår man fast att alla människor är jämlika och har samma värdighet oberoende hudfärg, tro, ursprung eller kön.

Ur deklarationen om de mänskliga rättigheterna har sedan vidareutvecklats olika avtal, dvs. konventioner, som FN:s länder kan skriva under. De land som skrivit under, dvs. ratificerat, en konvention förbinder sig att agera i enlighet med dess innehåll.

Några av de människorättskonventioner som Finland ratificerat är den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter med dess första fakultativa protokoll. Den Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering samt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

Förutom det skydd de mänskliga rättigheterna ger upphov till, stöds samerna av FN:s verksamhet för urfolks rättigheter. Det var på 1970-talet som FN började uppmärksamma världens urfolk genom att undersöka om och på vilket sätt de utsattes för diskriminering. År 1982 etablerade FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter en särskild arbetsgrupp för urfolk för att förbättra deras förhållanden och 1989 antog FN:s internationella arbetsorganisation ILO konvention 169 om urfolkens rättigheter.

Pauliina Feodoroff på slottsbalen 2015 med siffran 169 skrivet på sidan av huvudet.
Pauliina Feodoroff är skoltsame från Enare och har tidigare bland annat varit ordförande för Samerådet. På slottsbalen 2015 demonstrerade hon för att Finland skall ratificera konventionen om urfolkens rättigheter, ILO 169. Pauliina Feodoroff på slottsbalen 2015 med siffran 169 skrivet på sidan av huvudet. Bild: Jyrki Lyytikkä/Yle 2015,Pauliina Feodoroff,samer,Presidentens slott,Finlands självständighetsdag

Finland har inte ratificerat viktig konvention

För Finlands del skulle ILO konvention 169 ge samerna rätt att bestämma över sina traditionella landområden och naturresurserna där. Staten skulle också förbinda sig till att skydda den samiska kulturen, språket och miljön på olika sätt. Avtalet har godkänts men dock ännu inte ratificerats av Finland, vilket vi kritiserats för.

Inte heller Sverige har undertecknat konventionen men Norge gjorde det redan 1990. Det som hindrat oss, liksom svenskarna, har främst varit oklarheter kring hur konventionens bestämmelser om land- och vattenrättigheter skall tolkas och tillämpas.

Man har inte kunnat klargöra exakt vilka områden som avses, vilka rättigheter som medföljer eller vem rättigheterna kommer att omfatta. Konsekvenserna konventionen skulle medföra är invecklade frågor som varit under utredning redan länge och för arbetet har inte reserverats tillräckliga resurser.

År 2007 antogs FN:s urfolksdeklaration. Urfolksdeklarationen slår fast en miniminivå för hur urfolksfrågor borde behandlas i de olika länderna. I deklarationen står bland annat att urfolk har rätt till eget språk och utbildning i sin egen kultur och på sitt eget språk. Urfolk har rätt delta i beslutsfattande som berör deras rättigheter och har rätt att utveckla sina egna beslutsfattande institutioner.

Deklarationen framför också att urfolken har rätt till självbestämmande samt rätt till land, territorier och naturresurser i områden som de traditionellt ägt eller brukat. Syftet med urfolksdeklarationen är att påverka hur urfolken betraktas och bemöts världen över. Deklarationen är med andra ord inte juridiskt bindande och tryggar därför inte samernas rättigheter så som ILO 169 skulle göra.

Arbetet för samernas rättigheter pågår hela tiden och det finns en klar politisk målsättning i både Sverige och Finland att ratificera ILO 169-konventionen. Det skulle vara ett stort och viktigt steg för samernas del eftersom det bl.a. skulle ge dem en reell möjlighet att säga nej till exploateringen i deras hembygd utan att det behöver vara frågan om ”avsevärd olägenhet”. Men först måste mark- och vattenfrågorna lösas.

Ett landskap av skog och berg.
Vilken mark är statens, vilka områden tillhör samerna, hur kan det bevisas och exakt vad skulle det innebära? Det är fortfarande en obesvarad fråga. Ett landskap av skog och berg. berg,den stilla kampen - rätten till jorden



Fördjupande uppgifter:

  1. Förklara begreppen urminnes hävd, konvention, deklaration och ratificera.
  2. Man talar om att samerna inte har ett tilläckligt tätt skydd av den nationella lagstiftningen då det kommer till frågor om markrättigheter. Tolkningsbara uttryck som ”avsevärd olägenhet” kan leda till negativa följder för den svagare parten, som för renskötarsamerna i det här sammanhanget. Men hur ser lagstiftningen ut i övrigt, är det bara paragraferna som berör samiska rättigheter som innehåller tolkningsbara uttryck?
    Jämför 48 § Hinder för beviljande av gruvtillstånd och 50 § Hinder för beviljande av tillstånd inom samernas hembygdsområde, skoltområdet och det särskilda renskötselområdet i finska gruvlagen (10.6.2011/621). Verkar det som om de samiska markområdena ges ett svagare skydd enligt dessa paragrafer? Borde Sápmi t.o.m. ges ett starkare skydd än landområden i övrigt? Motivera och diskutera!
  3. Kan man påverka hur lagen, som i paragraferna i uppgift 2, tolkas i ett rättsfall? Vad kan man som part göra för att påverka beslutet?
  4. utrikesministeriets hemsidor finns det information om Finlands internationella människorättspolitik. De viktigaste människorättskonventionerna har förhandlats fram inom Förenta Nationerna och Europarådet. Vilka är konventionerna? Hur noga tror du de följs? Hur kontrolleras detta? Ta reda på, motivera och diskutera.

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix