Hoppa till huvudinnehåll

AXL/DC levererade i London

axl rose och angus young
axl rose och angus young Bild: © www.splashnews.com/ All Over Press guns n roses

Kan det gå fel då ett av världens mest älskade band slår ihop krafterna med en av världens mest ökända samt begåvade frontmän?

Olympiastadion i Stratford i östra London har inte använts så värst mycket sedan Olympiska spelen år 2012. Fotbollslaget West Ham kommer fr.o.m. sensommaren att ta över arenen som sitt nya hemmaplan. Den fjärde juni 2016 så var det dags för stadionets första egentliga konsert, och öppningen var imponerande. Musikvärldens mest omtalade fenomen under det gångna året: AC/DC med Guns'n'Roses frontmannen Axl Rose på sång.

Guns'n'Roses var mitt första favoritband någonsin. Då det begav sig var jag åtta år gammal. Direkt efter Gunnarna kom AC/DC. Sen långt efter dem så kom Metallica och Iron Maiden. Då jag fick höra att Axl kommer att sjunga med AC/DC under några spelningar så var min första tanke "Kommer bandet till London". I och med att London är min favoritstad så ville jag helst se dem där. Och det ordnade ju sig.

Då allt bara funkar

Exakt allt stämde under denna särskilda lördagkväll. Vädret var tillräckligt bra, man kom snabbt och smidigt in till den splitternya arenan och det man behövde inte köa till toaletten eller till baren överhuvudtaget. Och nu ska vi komma ihåg att det var slutsålt dvs. 60.000 AC/DC fans var på plats.

Det som dock funkade ännu bättre än faciliteterna var publiken. Jag smilade som en idiot genom hela spelningen. Delvis för att spelningen var bra men även för att det gjorde mig otroligt glad att se hur genomlyckliga alla var i publiken. Alla dansade, alla sjöng, exakt alla var kompisar. Under största delen av spelningen så stod det en bunt med gubbar som var i ungefär femtioårsåldern. De kramades, de dansade, de skålade. Det bara strittade glädje från dem. Detta gjorde mig oerhört glad

Det begåvade pisshuvudet

Före jag säger något om själva bandet och spelningen så vill jag understrecka det att jag älskar AC/DC:s varje album, vare sig det har varit Bon Scott, som dog 1979, eller Brian Johnson, som var tvungen att hoppa av i och med svåra hörselproblem. Jag tycker att bägge alltid varit just de rätta solisterna i bandet. Men men, om man är död eller inte har någon hörsel så kan man inte sjunga i ett rockband.

AC/DC medlemmarna lider knappast av någon desto större pengabrist. De kunde ha gått i pension för trettio år sedan och ändå leva brett. Men ändå så ville de fortsätta trots att Brian Johnson var tvungen att ge sig. Är det nu då sedan en dålig idé att välkomna med en av rockvärldens kändaste frontfigurer genom tiderna, då denna själv ringer och erbjuder sin hjälp? Det må vara att denna frontfigur betett sig som ett pisshuvud nu och då, men detta pisshuvud är oerhört begåvat.

Och där stod han plötsligt med sitt benstöd (Axl bröt benet under våren) och öppnar konserten i London med låten Rock Or Bust.

En arsenal av hits

Varje låt är en hit, mer eller mindre. Eller ska vi säga att varje låt skulle ställa till med allsång på en rockbar. Spelningen öppnas med Rock Or Bust varefter klassikerna Shoot To Thrill, Hell Ain't A Bad Place To Be och Back In Black följer efter. Axl verkar stortrivas och spikar låt efter låt med en millimeters noggrannhet och gitarristen Angus Young har inte blivit en dag äldre.

Det som överraskar är det att Axl snackar rätt mycket. Mellanspekarna är visserligen korta men de är många som t.ex Hell Ain't A Bad Place To Be:

"Hello London. It's nice to be here. This ain't a bad place to be"

axl rose och angus young
Hemlös gubbe eller Axl Rose? axl rose och angus young Bild: © www.splashnews.com/ All Over Press guns n roses

Under de första låtarna så ser Axl mera ut som en hemlös gubbe än en rockstjärna. Axl är känd för sina klädbyten och sådana blir det även denna gång. I ett skede spatserar han fram i en vit läderrock och en röd bandana runt huvudet. Då utbrister jag "Där är Axl". Plötsligt såg han exakt ut som den Axl man är van med från åren med Guns'n'Roses.

Sen då?

Spelningen avslutas givetvis med gamla goda For Those About To Rock, efter att man kort före det fått höra Highway To Hell, Riff Raff, Whole Lotta Rosie, TNT etc. Kanonerna dånar och allt brinner. Sedan är det bara "Thank you London" och dags att gå hem.

Ni som hatar Axl Rose så behöver knappast vara oroliga för att Axl skulle stanna i bandet. Hur skulle han hinna med det nu då han även gjort en omstart med Guns'n'Roses. Med god tur så får vi höra en liveskiva med denna uppsättning, that's it. Men vad kommer AC/DC att göra? Kommer det ett farväl inom kort? Blir det ett nytt album? I väntan på det så kan jag bara konstatera att Bon och Brian fick den bästa möjliga uppföljaren. Även om det kan bli en kortvarig en.

Axl Rose. We salute you.

Nyligen publicerat - X3M