Hoppa till huvudinnehåll

Brexit allt närmare att bli verklighet – ”EU är inte förberett”

Londons borgmästare Boris Johnson gör Brexit-kampanj i Manchester den 15 april 2016.
En av dem som mest högljutt lett Brexit-kampanjen är Boris Johnson, Londons förre borgmästare. Londons borgmästare Boris Johnson gör Brexit-kampanj i Manchester den 15 april 2016. Bild: EPA / NIGEL RODDIS Boris Johnson,Storbritannien,Brexit,Europeiska kommissionen,Londons borgmästare,London,Manchester (Kentucky)

Det verkar allt mer troligt att Storbritannien kommer att lämna EU som en följd av folkomröstningen nästa vecka. Kampanjen för att lämna EU har ändå kantats av lögner. Dessutom förstår en stor del av britterna inte vad de röstar om eller konsekvenserna av ett utträde ur EU, säger experter.

Att vara eller inte vara - en del av EU, det ska britterna rösta om.

Den ursprungliga folkomröstningsfrågan - där man skulle rösta ja eller nej till att stanna i EU, måste skrivas om. Det här på grund av att så många britter inte visste att Storbritannien redan var en del av EU och formuleringen ansågs gynna bremain-sidan, alltså dem som vill stanna i EU.

Nu lyder formuleringen: Should the United Kingdom remain a member of the European Union or leave the European Union? Borde Storbritannien förbli medlem av Europeiska unionen eller lämna Europeiska unionen?

De senaste opinionsmätningarna tyder på att britterna med knapp marginal kommer att rösta för ett utträde ur EU – alltså brexit.

Om David Cameron inte ångrar att han tog saken till folkomröstning så borde han göra det. Det säger Ian Bond, utrikespolitisk chef vid centret för Europeisk reform i Storbritannien.

– Han trodde i början att det skulle vara lätt men det har visat sig vara svårt. Trots hans rekommendation att rösta för att stanna tror jag att väljarna kommer att vara av annan åsikt och vi kommer att rösta för ett utträde, säger Bond.

Den humanitära katastrofen i Europa påverkar – fast den inte borde

Don't know what I want, but I know how to get it, sjöng Sex Pistols i sin låt Anarchy in the UK på 1970-talet.

Brexit-kampanjen tycks lida av samma problem, britterna vet inte riktigt vad de vill ha, men de vet att brexit är lösningen.

Britterna är skrämmande dåligt informerade om vad Brexit egentligen innebär, säger Bond.

Kampanjen som vill att britterna ska lämna EU har varit kantad av lögner och fabricerade siffror om de ekonomiska framgångar ett brexit skulle innebära.

Prognoserna visar snarare att den brittiska ekonomin åtminstone på kort sikt kommer att få sig en rejäl törn.

Men när det klarnar för dem som har röstat emot EU-medlemskapet att det inte blir den ekonomiska framgångssaga som populistiska politiker utlovar - då kommer utträdesförespråkarna knappast att ta sitt ansvar, tror Bond.

– Jag är bekymrad över att de här populistiska partierna med extrema element inte kommer att erkänna att de har begått ett misstag. Det finns en risk att skulden faller på invandrare, på multinationella företag och staden London i stället. Det kommer att leda till mer ilska i samhället.

Även om det inte borde göra det - eftersom Storbritannien inte är en del av Schengen - så har världens humanitära läge gett brexit-sidan vind i seglen, säger Bond.

Bilderna av människor på Medelhavet stärker retoriken för dem som är för ett utträde. De talar om att hundratusentals människor är på väg till Storbritannien. Späd på med hot om att Turkiet snart blir EU-medlem och 70 miljoner turkar invaderar Storbritannien och nejrösterna rullar in, säger Bond.

Oroligheter kan blossa upp på Irland

Dessutom finns risken att EU-vänliga Skottland ordnar en ny folkomröstning om självständighet. När skottarna röstade senast, år 2014, uppgav de att en omröstning bara kan göras på nytt om omständigheterna tydligt förändras.

Ett brittiskt utträde ur EU skulle vara just en sådan förändrad omständighet.

– Men vi måste komma ihåg att det inte automatiskt betyder att Skottland skulle rösta ja till självständighet. Den skotska ekonomin är ändå mycket mer integrerad med den engelska än den europeiska.

Om britterna stannar i EU finns det också en risk att den engelska nationalismen blossar upp. De betydligt EU-ivrigare skottarna kan få bära skulden om EU-sidan vinner valet.

Värst är enligt Ian Bond att fredsprocessen på Irland kan vara hotad om tull- eller gränskontroller återinförs mellan Nordirland och Republiken Irland.

– Den irländska fredsprocessen fungerar eftersom både Irland och Storbritannien är EU-medlemmar. Irländarna bor på sätt och vis i ett påhittat land. Unionisterna är nöjda eftersom det inte finns några passkontroller mellan Nordirland och resten av Storbritannien, medan de som önskar ett sammanslaget Irland kan tänka att det existerar eftersom det inte finns kontroller vid gränsen. Men om Storbritannien lämnar EU måste det finnas åtminstone en tullkontroll mellan Nordirland och Irland.

EU har levt i förnekelse – inte velat tro att brexit blir verklighet

I korridorerna i Bryssel och i EU-länderna följer man spänt med hur det ska gå i omröstningen. Men EU är dåligt förberett om britterna lämnar unionen.

Man har helt enkelt räknat med att britterna tar sitt förnuft till fånga i slutändan, säger Nicolai von Ondarza vid det tyska institutet för internationell- och säkerhetspolitik

– Den tyska regeringen är inte heller redo. Det kommer att leda till panik och krismöten om britterna röstar för ett utträde.

Men brexit är inte slutet. Det är bara början på en i värsta fall tio år lång process av förhandlingar.

Storbritannien och EU har två år på sig att förhandla fram ett utträdesavtal, alternativt utträder britterna utan ett sådant och alla förhållanden måste förhandlas om från tomt bord. Tiden kan förlängas, men bara om alla parter är med på noterna.

Bara en gång tidigare har någon velat utträda - och det var Grönland, som är en del av Danmark.

– Det är det enda exemplet vi har att gå efter. Då handlade det bara om fisk och det tog tre år att förhandla, påpekar von Ondarza.

Om Storbritannien lämnar EU blir den svåraste frågan ett hurdant handelsavtal som ska slutas. Om Storbritannien inte var EU-medlem så skulle EU antagligen vilja ha ett handelsavtal med landet.

Men hur det ska se ut och när det blir av är en helt annan fråga och den närmaste framtiden kommer att präglas av osäkerhet.

– Det som skulle skada den brittiska ekonomin minst skulle vara den norska modellen. I den har landet tillgång till den inre marknaden med fri rörelse av arbetskraft och bidrar till EU:s budget. Men det är just vad de som vill lämna EU är emot. Så troligen kommer Storbritannien att gå enligt Världshandelsorganisationens villkor. Det kommer att slå hart mot den brittiska ekonomin, men i det långa loppet kommer EU att vilja ha ett frihandelsavtal med oss, säger Bond.

Vad händer med EU-medborgarnas rättigheter?

Det finns också mycket som ur juridisk synvinkel är oklart ifall brexit blir verklighet.

Jukka Snell, som är professor i europeisk rätt vid Åbo universitet säger att det intressantaste är att ingen vet vad som händer med de rättigheter som EU-medborgare har i Storbritannien - och vice versa.

Det handlar till exempel om rätten att studera, bo, investera och föra handel med brittiska företag och parter. Rättigheterna kan förhandlas fram om ett utträdesavtal nås - men om det inte gör det blir det en verklig röra.

– De människorna är då i en verkligt svår situation. Det handlar om miljontals européer och tusentals finländare, säger Snell.

Problemet är att när avtalet skrevs år 2004 sågs EU som en framgångshistoria som man inte kunde tänka sig att någon skulle vilja träda ut ur, säger Snell.

Vad som händer med rättigheterna borde också bland annat de 600 000 brittiska pensionärer som slagit sig ner på spanska solkusten och som genom EU till exempel kan använda spansk sjukvård undra, säger Ian Bond.

– Det är ganska överraskande att kring 20 procent av britterna som bor i andra EU-länder planerar att rösta för Brexit. De har alltså inte insett att det kunde leda till att de förlorar alla möjliga rättigheter som de nu har, säger Bond.

Hur det går med förhandlingarna hänger mycket på när Storbritannien lämnar in sin avskedsansökan till EU - för det är då tidsfristen på två år börjar löpa.

Bäst skulle det vara att vänta och förhandla innan det, men politiskt blir det svårt.

Antagligen kommer avskedsansökan att lämnas in snabbt. Men det blir knappast Cameron som gör det - utan hans efterträdare.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes