Hoppa till huvudinnehåll

Napoleon den tredjes glaskupor får tiden att stanna

En glasklocka med gamla urtavlor i.
En glasklocka med gamla urtavlor i. En glasklocka med gamla urtavlor i. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola inredning

I europeiska indredningstidningar ser man dem. Glasklockorna som inhyser en magisk värld i miniatyr. Vaxblommor, förgyllda madonnastatyer och porslinsfigurer i pastellton. Moderna varianter har nått också de skandinaviska hemmen.

En glasklocka med gamla urtavlor i.
En glasklocka med gamla urtavlor i. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola inredning

Moderna franska glaskupor

Inredningsspecialisten Heidi Kangas öppnar dörren till sin affär i Kronohagen i Helsingfors. På väggarna hänger stora dekorativa urtavlor i metall och järn. På en skänk står en hög glaskupa fylld med vita urtavlor utan visare.

- De är väldigt populära i Frankrike. Det här är inte ännu en trend i Finland. Finländare är praktiska, saker skall ha en funktion.

Vitrintrenden är stor just nu. Att frysa ögonblicket och försöka fånga in tiden under en glaskupa ligger i tiden. En skimrande snäcka upplevs mera ikonisk och upplyft inne i en glasvitrin, än om den låg på ett bord, fri för oss att röra vid. Vi kan nå hela världen i den virtuella världen, kanske vi saknar tiden då vi inte fick allting genast.

- I Frankrike kan man ha urtavlor framme fast de saknar visare.

Heidi berättar att hon lugnar ner sig hemma framför glasklockan hon själv fyllt med föremål hon älskar. Under glasklockan har hon placerat en antik Bibel, en fågel med mänskliga drag gjord av metall.

- Den svänger på huvudet och ser vem som kommer in.

Brevid fågeln har Heidi lagt en torkad hortensia, hennes favoritblomma.

- En egen designad detalj har en stor inverkan på inredningen. Det är en egen grej.

En glasklocka med torkade hortensior i rosa.
En glasklocka med torkade hortensior i rosa. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola glasklocka,inredning (verksamhet)

Porslinsparet från Bretagne

Jag har två antika glaskupoler i Napoleon den tredjes stil. När jag kommer hem med dem och placerar paret på min mormors gamla svarta piano ropar jag på min dotter. Tonåringens ögon blir stora som tefat och hon utbrister att hon aldrig sett något så vackert.

De ser museala ut och jag känner en enorm respekt inför dem. Det är ett par från Bretagne. Kvinnan har en huvudbonad som ser ut som en bok. Hon är klädd i grönt, orange och gult, färger från Bretagnes folkdräkt. Mannen har en vit säckpipa, ett traditionellt instrument från trakten. Paret är gjort av biskviporslin och de är omringade av torkade blommor och blommor av porslin.

Jag kan inte se mig mätt på mina glaskupoler fyllda med skönhet. De är avgränsade och ändå oändliga, tänker jag. Skönheten och kärleken är evig, det trodde man på Napoleon den tredjes tid när man gav dessa föremål som bröllopsgåvor. Nu har de kommit tillbaka till vår minutiöst strukturerade tid där det enda vi saknar är frihet.

Två glasklockor från 1800-talet med skulpturer i.
Två glasklockor från 1800-talet med skulpturer i. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola inredning
En porslinsfigur föreställande en kvinna i folkdräkt från Bretagne.
En porslinsfigur föreställande en kvinna i folkdräkt från Bretagne. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola inredning
En porslinsfigur föreställande en pojke med en säckpipa.
En porslinsfigur föreställande en pojke med en säckpipa. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola inredning

Läs också