Hoppa till huvudinnehåll

I samisk dikt gör historien ont

Samefamilj i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation.
Samefamilj i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation. Bild: Herman Lundborg Herman Lundborg,Lappland,lapplänningar,samer,Rasbiologi,Statens institut för rasbiologi

På rasbiologins tid i början av 1900-talet förnedrades samerna med skallmätningar och annan så kallad forskning. Än i dag kämpar samerna mot stereotypa uppfattningar bland annat i turistreklamen. Och de samiska poeterna gör sitt för att skildra både vardagen och historiens smärta.

Förfädernas skelett
utan huvuden
väntar i gravarna
på uppståndelsen
― Rose-Marie Huuva

De kallades kortskallar

Det rasbiologiska institutet i Sverige grundades i början av 1920-talet och den förste chefen Herman Lundborg såg till att över tusen levande samer blev undersökta och fotograferade. Både nakna eller med kläderna på.

Tre samiska flickor i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation.
Tre samiska flickor i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation. Bild: Herman Lundborg Herman Lundborg,lapplänningar,samer,Rasbiologi,Statens institut för rasbiologi
Samer i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation.
Samer i rasbiologisk bok The Racial Characters of the Swedish Nation. Bild: Herman Lundborg Herman Lundborg,samer,lapplänningar,Rasbiologi,Statens institut för rasbiologi

Kraniets form ägnades extra stor uppmärksamhet: samerna kallades för kortskallar i motsats till germanerna som var långskallar. Lars Levi Laestadius, som predikade för att omvända de syndfulla samerna, var med om att gräva upp kroppar ur gravarna för att få tillgång till forskningsobjekt. Ibland fick han särskilda beställningar, till exempel kraniet av ett samiskt spädbarn.

Fotografierna visar
ett grymt förtryck
i forskningens namn
är allt tillåtet

den dolda rasismen

― Rose-Marie Huuva

Återbörda kranierna

I spåren av det rasistiska förflutna finns det som översättaren Kaija Anttonen kallar ”samernas etniska smärta.” Hon har översatt samiska dikter till finska för en antologi med sju poeter En laske, en koskaan. Det är faktiskt den första antologin med samisk dikt på finska genom tiderna och den utkom i fjol, hösten 2015!

Det samiska språkområdet är så litet och lyrik betraktas som något marginellt. Översättningar till svenska är inte heller vanliga. Men till exempel antologin Vidd, med dikter av fyra samiska poeter, kom ut för ett par år sedan. Bland dem Rose-Marie Huuva, som är starkt kritisk till det sätt samerna har behandlats på.

De samiska kranierna och skelettdelarna som finns i olika museisamlingar måste återbördas och begravas på nytt, anser hon. Förfäderna måste få sin värdighet återupprättad och bli en del av naturen igen.

Vinterlandskap i Lappland.
Vinterlandskap i Lappland. Bild: Esko Kitula snö,fjäll (ytformer),vinterlandskap,vinter
Kilpisjärvi på sommaren.
Kilpisjärvi på sommaren. Bild: Sauli Antikainen Lappland,fjäll (ytformer),Kilpisjärvi (sjö),Enontekis,sommarlandskap
Träsklandskap i Urho Kekkonens nationalpark.
Träsklandskap i Urho Kekkonens nationalpark. Bild: Pekka Kauranen Lappland,fjäll (ytformer),träsk,Urho Kekkonens nationalpark,höstlandskap

Rasism i Lapplandsreklam

En djupt fördomsfylld inställning till samer finns kvar än i dag. När Visit Finland förra hösten gjorde en reklamvideo blev många rasande. I filmen, som kostade staten 200.000 euro, skildras samerna som smutsiga vildar med sotiga ansikten.De hoppar omkring en eld och slår på sina trummor.

Videon fick göras om och Visit Finland kom med en ursäkt. Översättaren Kaija Anttonen säger, att samerna har försökt agera emot sådana här klichébilder i minst trettio år nu, men i synnerhet turistreklamen håller fast vid dem. Som om samer inte var människor, säger hon.

I mörkret
bakom dig
smyger hatet mot den andre närmare

romer, samer
invandrare
iranier, pakistanier

― Thomas Marainen

Samiska barn långt borta hemifrån

Bland smärtpunkterna ur historien finns tiderna då barnen tvingades långt bort hemifrån, när de började skolan. De bodde på internat och fick inte fick tala sitt modersmål. Den som talade samiska kunde få käpp av läraren. Barnen skiljdes från föräldrarna, som inte visste hur barnen hade det.

Familjens renantal bestämde barnens status, skriver Rose-Marie Huuva i en dikt. Också de mest obegåvade kunde få de bästa betygen, om föräldrarna skänkte mycket renkött till lärarna och internatets personal.

Renar i fjällen.
Renar i fjällen. Bild: privatsamling Irja-Leena Eriksson Lappland,ren (tam),1940-talet,fjäll (ytformer)
Vattenlandskap i Fjäll-Lappland.
Vattenlandskap i Fjäll-Lappland. Bild: privatsamling Irja-Leena Eriksson Lappland,fjäll (ytformer),vattendrag
President Urho Kekkonen besöker Lappland på 1960-talet.
President Urho Kekkonen besöker Lappland på 1960-talet. Bild: Kalle Kultala Urho Kekkonen,Lappland,Renskötsel,ren (tam)

När lasson svider i händerna

De samiska författarnas dikter kan vara skrovliga vardagsdikter, kritiska till historien, de månar om den egna kulturen. Översättaren Kaija Anttonen uppskattar bland annat Rawdna Carita Eiras dikter för deras konkreta vardaglighet, långt borta från det idylliska.

I dikterna regnar det i veckor, men renarna ska ändå fångas in. Regnet rinner ner längs nacken, men det gäller att inte släppa taget. Och nöjet som väntar är att få äta nykokt havregrynsgröt med bär, att få tända en brasa. För livet kan plötsligt kännas överraskande lätt.

Renar i dimman.
Renar i dimman. Bild: Pentti Kallinen ren (tam),Lappland,fjäll (ytformer)

Och jag kan bara undra,
sitter och prövar mig fram
Att det är sommar, solen lyser
Att du finns.
― Nils-Aslak Valkeapää

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje