Hoppa till huvudinnehåll

Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?

Demo mot våldtäkt i New Delhi.
Demo mot våldtäkt i New Delhi. Bild: EPA/STR demonstration mot våldtäkt

Nästan fyra år har gått sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten på en buss i Delhi där offret miste livet. Händelsen fick indierna att dra ut på gatorna för att kräva åtgärder mot det våld som drabbar kvinnor, men i praktiken har inte mycket hänt.

År 2012 reste en ung kvinna och hennes pojkvän hem från ett köpcenter i Delhi. De hade sett filmen Life of Pi och skulle nu hem med buss.

På bussen attackerades paret av en grupp män. Pojkvännen misshandlades och kvinnan våldtogs – och lämnades sedan åt sitt öde. Hon avled senare på sjukhus av de skador som den våldsamma attacken orsakat.

Minimistraffet är sju år, maximistraffet livstid.

Händelsen uppmärksammades vida i internationell media och indierna själva demonstrerade för de indiska kvinnornas rätt till ett liv utan våld. Bara några månader senare antog Indien ny lagstiftning för att förhindra sexuellt våld.

- I den nya lagen skärptes och breddades definitionen av våldtäkt, berättar Maria Jain, koordinator vid Finlands UN Women. Straffen definierades också tydligare: minimistraffet är sju år, maximistraffet livstid. Dessutom kriminaliserades vissa typer av sexuella trakasserier, till exempel voyeurism.

Mest kosmetiska förändringar

Det är bra att ha tydliga lagar, säger Jain, men lagarna är i sig ingen magisk lösning på problemet. Tre år efter att lagändringen trädde i kraft har lite förändrats när det kommer till kvinnornas jämställdhet i praktiken.

I samband med lagändringen instiftades också så kallade snabba domstolar som skulle se till att behandlingen av fall med våld mot kvinnor skulle gå snabbare. I Delhi finns det sex stycken sådana domstolar.

- Men fortfarande finns hundratusentals fall i kö till domstolsbehandling. Enligt de indiska kvinnorättsorganisationerna är domstolarna bara en kosmetisk åtgärd för att blidka de arga massorna, säger Jain.

Vem ska sitta och följa med alla övervakningskameror?

Kosmetisk är också den panikknapp som den här sommaren ska installeras på alla bussar i Indien, samt från årsskiftet på alla mobiltelefoner. Tanken är att skydda kvinnor från att bli överfallna i de allmänna transportmedlen. I bussen aktiverar de kameror och GPS, och mobiltelefonernas panikknapp ska koppla en rakt till nödcentralen.

- Vem ska sitta och följa med alla övervakningskameror? Av Indiens 612 miljoner kvinnor har också bara en knapp tredjedel mobiltelefon. Och vad händer konkret när man trycker på knappen? Snabb hjälp är viktigt när det gäller nödsituationer, men var ska kvinnorna få hjälpen ifrån om inte basservicen är i skick, frågar sig Jain.

Hemmet farligast

Hon pekar också på praktiska problem med panikknappen: GPS:ens exakthet i Indien går att ifrågasätta. Dessutom kan GPS i telefonen försätta kvinnor i ytterligare fara, om till exempel en kvinnas partner eller släktingar kan följa med var hon rör sig hela tiden.

- Bakom panikknappen finns tanken om att kvinnorna lever i konstant rädsla utanför sitt hem, hur löser det här de verkliga problemen? Dessutom är hemmet fortfarande den farligaste platsen för en kvinna, säger Jain.

Nästan hälften av alla gifta indiska kvinnor har utsatts för misshandel eller våldtäkt av sina män. Den förnyade lagen år 2013 omfattar heller inte gifta kvinnor som våldtas av sina män – våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet så länge kvinnan är 15 år fyllda.

Färre kriscenter

Efter gruppvåldtäkten på bussen år 2012 grundades en fond med över 100 miljoner euro som skulle möjliggöra lösningar för att förbättra kvinnors säkerhet i Indien. Bland annat skulle fonden finansiera kriscenter för kvinnor som utsatts för våld, där de har tillgång till läkarvård och terapi samt får hjälp med att anmäla brott.

Grundandet av dessa kriscenter har gått långsamt, säger Jain, och antalet center som skulle grundas har minskat från planerade 660 år 2014 till endast 36 år 2015.

Männen tar ställning

Men det är inte bara negativt, säger Jain. Den viktigaste förändringen är att man har börjat föra en diskussion om problematiken. Jain, som själv har bott i Delhi, noterade detta under sitt senaste besök i staden.

- Många taxichaufförer har målat slagord på bilarnas bakrutor: "Min uppgift är att respektera kvinnor". Det är också glädjande att märka att många män rest sig upp i kampen för kvinnors rättigheter.

De markerar att de har rätt att finnas på allmänna platser.

Hon minns bilder från demonstrationer där män har på sig korta minikjolar, ett ställningstagande mot skuldbeläggandet av kvinnor som utsatts för våldtäkt. Positivt är att också kvinnorna själva för sin kamp.

- Jag vill lyfta fenomen som gruppen Why Loiter, där kvinnorna helt enkelt är på allmänna platser. Indiska kvinnor har ingen rätt att bara hänga på allmänna platser utan ses då som någon slags lösa kvinnor. Den här gruppen bara är och markerar att de har rätt att finnas på allmänna platser och har rätt att vara ifred, oberoende klädsel eller tid på dygnet, säger Jain

Vad göra?

Problemet med våld mot kvinnor i Indien är mångfacetterat och innefattar allt från selektiv abort av flickfoster till våldtäkt och mord – och behöver därmed också angripas från många olika håll, säger Jain.

- Det behövs förstås lagar, det behövs service och det behövs en försäkran om att kvinnor som blir offer för våld kan lita på att rättvisa skipas. När de rapporterar till polisen ska de omedelbart tas på allvar och saken ska genast föras vidare. Skuldbeläggningen av offren måste ta slut.

Läs mera:

Protest mot våldtäkter i Indien.

"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"

Sabina Bergholm har via sin organisation I-Aid verkat i Jaipurs slum i 14 år. Väldigt lite har förändrats till det bättre under de åren, men alltid finns det åtminstone lite hopp.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle