Hoppa till huvudinnehåll

"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"

Protest mot våldtäkter i Indien.
Protest i New Delhi år 2014, efter att två kusiner blev våldtagna och sedan hängda. Protest mot våldtäkter i Indien. Bild: EPA/MONEY SHARMA våldtäkter

För 14 år sedan grundade Sabina Bergholm I-Aid för att rädda ett barnhem i Indien som förlorat sin finansiering. Idag bor närmare 100 barn i I-Aids utrymmen samtidigt som organisationen ger fattiga kvinnor redskap att skapa sig egen försörjning.

Biståndsorganisationen I-Aid verkar i staden Jaipur i norra Indien. När Sabina Bergholm för 14 år sedan grundade föreningen var det för att rädda det barnhem som hon volontärjobbat på.

- Barnhemmet skulle förlora sin finansiering och jag kände att jag måste göra något. Jag tänkte att dessa flickor som räddats från gatan, från slaveri och elände, dem kan vi inte slänga tillbaka ut på gatan. Så jag grundade föreningen och talade med alla jag mötte, berättade om fallet och samlade in pengar. Och när det lyckades tänkte jag: varför sluta nu?

Kvinnorna nyckel till förändring

Till en början upprätthöll organsiationen endast barnhem, men för tre år sedan utvidgade de sin verksamhet.

Sabina Bergholm Bild: Yle/Malin Ekholm i-aid

- När vi arbetar i slummen blir det väldigt klart för oss att kvinnorna är nyckeln till förändring. Om vi inte hjälper kvinnorna så är det svårt att hjälpa deras barn. Så vi frågade dem vad de behöver, säger Bergholm.

Regelrätt hjälp ville kvinnorna inte ha men nog stöd och verktyg för att påbörja något eget. Med utrikesministeriets finansiering startade de en utbildning för slummens fattiga och kastlösa kvinnor. I slutet av detta år har 300 kvinnor gått igenom utbildningen och lärt sig hantverk och att driva egna småföretag.

Nya lagar når inte gräsrötterna

De senaste årens våldtäktsfall har fått stor uppmärksamhet internationellt, vilket har tvingat myndigheterna i Indien att agera. Efter stora demonstrationer som följd av en gruppvåldtäkt där offret avled, antogs på våren 2013 ny lagstiftning om våldtäkt och sexuella trakasserier som drabbar kvinnor.

Fallen har också väckt en diskussion om kvinnors rättigheter och jämställdhet i Indien. Men den diskussionen når inte ända ner till gräsrotsnivå, säger Bergholm.

- I projekt som våra har de ju kontakt med människor som vet och som tar upp sådana här saker. Men annars vet till exempel kvinnor på landsbygden hemskt lite om vad som händer.

Kvinnor isoleras från kunskap

Bergholm påpekar också att informationen med flit undanhålls från kvinnorna. Männen vill inte att kvinnorna ska känna till sina rättigheter.

- Det finns en systematisk isolering av kvinnor på kunskapsnivå, annars förlorar männen kontrollen över kvinnorna. Det är där det måste ske en förändring om någonting ska hända i Indien, säger Bergholm.

Sjuttio procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

De som har makten har heller inget intresse av att de fattigare känner till sina rättigheter som lagen de facto ger dem, till exempel rätten till ett id-kort.

- Sjuttio procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det är 700 miljoner människor och när de börjar kräva sina rättigheter är det inte roligt att tillhöra minoriteten med makt.

Omvärlden behövs för en revolution

- Det sägs ibland på skämt: var är den kvinnliga Gandhi? Det skulle behövas en Gandhi som skapar en revolution så som han gjorde då. Fredfullt men med hela folket bakom sig. Men det måste finnas ett intresse, säger Bergholm, som förutom I-Aid även jobbar med biståndsarbete på andra sätt, säger Bergholm.

Indien klassas inte som ett u-land, de anser själva att de inte behöver någon hjälp utifrån. Ändå har landet en utbredd fattigdom och människorättsproblem som borde åtgärdas, säger Bergholm

Var är den kvinnliga Gandhi?

- Men det är inte ett land som till exempel västvärlden satsar på. Det finns en massa politiska orsaker till varför Indien inte är attraktivt att jobba med på det sättet, som till exempel handel. Samtidigt skulle Indien behöva övriga världens stöd för att få igång en revolution.

En sak som har hjälpt, säger Bergholm, är sociala medier. Indien är ett relativt utvecklat land tekniskt. Men i övrig ser hon ganska negativt på de indiska kvinnornas läge.

- Även om kvinnor skulle känna till sina rättigheter så vågar de inte anmäla våldtäkter. På många håll resonerar man så att en våldtäkt drar skam över familjen. Barnen kan frysas ut och hela släkten får ett dåligt rykte. Och den skammen är värre än det som hänt dem personligen.

”Jag kan inte fixa allt”

Det finns ändå alltid en strimma hopp – annars orkar man inte jobba med det, konstaterar Bergholm. Hoppet ligger i de kvinnor som I-Aid når ut till, som har jobbat upp sig, startat företag och kommit in på utbildningar som annars inte brukar vara tillgängliga för de fattiga och kastlösa.

- Jag kan inte fixa hela Indien, men jag kan göra livet bättre för några.

Läs mera:

Demo mot våldtäkt i New Delhi.

Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?

En gruppvåldtäkt i Delhi år 2012 ledde till nya, tydligare lagar om våldtäkt i Indien. Men i praktiken har inte mycket hänt, säger Finlands UN Women.
Läs också: "Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle