Hoppa till huvudinnehåll

Föräldrarna väntade femton år på dödsbud

Benny Uhlenius i sin gård i Fagervik, Ingå
Benny Uhlenius i sin gård i Fagervik, Ingå Bild: Yle/ Tiina Grönroos samtal om livet,Fagervik, Ingå kommun,missbrukarvård,missbruk,rusmedelsarbete

Rusmedelsterapeut Benny Uhlenius är idag en nykter narkoman. Det har han varit i 32 år. Bennys historia handlar däremot inte om en trasig barndom. Tvärtom hade han föräldrar som älskade honom och han tillbringade många fina somrar hos mormor i Fagervik. I dag bor Benny i mormors gamla torp och jobbpendlar till huvudstadsregionen.

Detta Samtal om livet ska inte fokusera på Bennys före detta liv som drogmissbrukare, men för att kunna prata om Bennys fortsatta liv som rusmedelsterapeut och handledare för ungdomar, missbrukare och fångar är den perioden också väsentlig. Det handlar trots allt om 15 år av narkotikaberoende.

Benny Uhlenius föddes 1954 i Helsingfors. Han har vuxit upp i Munksnäs och vistades många somrar hos mormor i Fagervik i Ingå. Benny säger själv att han hade en lycklig barndom. Man visade kanske inte sina känslor så tydligt, men Benny visste att han var älskad.

det var av ren nyfikenhet och livsglädje jag testade på hasch.

Redan som liten var Benny intresserad av musik. Musik var något som förenade hela familjen. I hemmet fanns mycket skivor och föräldrarna var musikaliska. Det var också Benny som lyssnade mycket på Beatles och andra popgrupper som just då slog igenom. Som 16-åring bar det iväg till Ruissalo i Åbo för att delta i Ruisrock. Året var 1970 och det var där Benny kom i kontakt med droger.

- På den tiden hörde det till att man så att säga “var med”. Jag brukar inte tala om det längre, men eftersom det känns skäligt i det här fallet när vi pratar om mitt jobb, kan jag berätta att det var av ren nyfikenhet och livsglädje jag testade på hasch.

Det var där det började. Ungefär i samma veva började Benny i gymnasiet och det tog slut med en flickvän. Benny kände att kraven blev större samtidigt som han led av hjärtesorg. I stället för att satsa på skolan började Benny fördriva tiden på annat håll och röka hasch.

- Sedan kom LSD in i bilden och eftersom jag också var intresserad av konst var det jättehäftigt med de hallucinationer jag fick av drogen. Kombinationen musik, konst, hasch och LSD passade mig utmärkt.

Benny berättar att klasskamraterna gick vidare, de blev vuxna, men han själv stannade kvar på någon slags tonårsnivå. Men det var inget han reflekterade över då. I stället tilltog drogmissbruket. Benny som hade varit rädd för nålar, blev sprutnarkoman.

- Det tog 15 år att gå igenom hela menyn. Ingen drog blev oprövad. Men nu har jag varit drogfri i 32 år.

Nykterheten

När Benny nyktrade till var han 30 år. Han jämför sin tid som missbrukare med ett livstidsstraff på fängelse. Sedan tog det ytterligare tio år att komma på fötter.

- Mitt drogberoende började så tidigt att jag aldrig hann uppleva hur tonåren ska vara. När jag blev nykter som 30-åring var jag därför tvungen att cykla omkring på stan och dra tobak. På sätt och vis lärde jag känna igen mig själv och levde om mina tonår, säger Benny och skrattar lite.

Under den här tiden lärde han känna andra människor som varit i liknande situation. Benny säger att han levde en dag i sänder. Först efter tio år kände han sig återställd.

Min pappa hann dö innan jag nyktrade till och det tog min mamma fem år innan hon faktiskt vågade lita på att jag var drogfri.

Det som känns väldigt illa för Benny är vetskapen om den ångest hans familj levde med. Något som han inte förstod då, men som han får ta ansvar för resten av sitt liv.

- I 15 år väntade mina föräldrar och min storasyster på telefonsamtalet där de skulle få bud om att jag hade dött i en överdos eller förolyckats eller blivit dödad. Min pappa hann dö innan jag nyktrade till och det tog min mamma fem år innan hon faktiskt vågade lita på att jag var drogfri.

Benny Uhlenius vill inte gå närmare in på hur hans drogmissbruk såg ut, hur livet tedde sig under de femton år han knarkade eller i hur dåligt skick han var när han mådde som sämst.

- Jag kan bara säga att jag hade varit i sämre skick än den dagen jag började vägen ut ur drogmissbruket. Man kan inte ta sig ur när man mår som sämst. Jag hade en lite bättre period och visste att om jag inte slutar nu, sjunker jag ner på botten igen.

Egentligen fanns det inte så många alternativ. Benny säger att det fanns tre dörrar att välja mellan; döden, fängelset eller sjukhuset.

- Innerst inne visste jag att jag var älskad av min familj och för dem en värdefull människa. Det var också en orsak att nyktra till. När folk frågar hur jag kom ut ur mitt drogmissbruk brukar jag ge lite olika svar till olika människor beroende på situationen.

Det nya livet

Efter att Benny blev drogfri jobbade han bland annat på byggen och inom transportbranschen. Småningom halkade han in på den bana han ännu idag är verksam inom.

- Folk tyckte jag hade goda saker att berätta, de såg positivt på min nykterhet och jag blev handledare på kriminalvårdsföreningen. Där jobbade jag med långtidsfångar som skulle bli villkorligt frigivna.

Benny ändrade på taktiken. I stället för att koncentrera sig på att berätta till vilken lucka eller instans fångarna skulle vända sig till för att få pengar och annan praktisk hjälp, började Benny förbereda det fria livet på ett mentalt plan.

Fångarna tyckte om Bennys kurser, de märkte att han talade av egen erfarenhet och började rekommendera kurserna för andra. Det ledde till jobb på drogkliniken i Kisko.

Alla nyktra narkomaner eller alkoholister är förstås inte lämpliga som handledare eller terapeuter och till en början saknade Benny också utbildning. Men på den tiden ansågs den formella behörigheten inte lika viktig.

- På grund av ångesten jag hade när jag slutade använda droger läste jag också en massa litteratur inom psykologi, teologi och teosofi.

Benny jobbade mycket med livsroller och att förändra dem. Han var också med om att grunda Finlands första NA, anonyma narkomaner. Under sin tid på Kiskokliniken utbildade han sig inom transaktionsanalys och fick småningom i uppdrag att bygga upp ett terapeutiskt samfund i fängelset i Kervo.

- Det här var väldigt intressant. Jag märkte att jag i smyg utbildade fångvaktarna till terapeuter. De bytte sin egen livsroll. Från att de hade vaktat fångar i 30 år och egentligen var trötta på sina jobb fick de en ny gnista.

Benny byggde upp terapeutiska samfund som visade sig bli bra för fångarna. Systemet byggde också på att alla deltar och är med om att hjälpa varandra. De fångar som hade suttit inne en längre tid kunde assistera och hjälpa nya fångar att komma in i nya tankebanor.

Utmattningen och sömnlösheten

Allt har också sina sämre sidor. Bennys terapimetoder togs inte emot lika väl på alla håll. Det ledde småningom till att Benny brände ut sig.

- Jag har aldrig blivit utmattad av mycket jobb. Det jag blir trött på är onödigt arbete. Det är som när man bygger upp ett skjul så går en annan och river det. Nästa dag får man börja om från början och så fortsätter det.

Benny upplevde att han inte fick stöd av ledningen på ett fängelse i mellersta Finland.

- På ytan sade de att mina metoder var okej, men sedan motarbetade de mig i alla fall. Det blev jättejobbigt. Vi hade bland annat kommit överens om att fångvaktarna skulle ta av sig sin uniform och komma i civila kläder när de kom på utbildning. Men så kom de dit i full mundering.

Bennys exempel är ett av flera. Argumenteringen och mothuggen fortsatte.

- Jag blev utmattad och min förmåga att sova försvann.

Efter flera korta semestrar och små avbrott från jobbet blev Benny till sist sjukskriven.

- Jag blev med en gång sjukskriven i ett år! Läkaren konstaterade snabbt att jag var helt utbränd.

Det tog Benny mellan åtta och tio månader att återfå nattsömnen. På grund av sin bakgrund som narkoman vågade han inte ta sömntabletter. Medan andra sov tittade han på tv på ett rymdspel som visades nattetid.

- Det var nog tungt, men jag visste att också det här skulle gå om. Fast när man inte sovit på en längre tid blir man paranoid. Man gör en höna av en fjäder och har svårt att släppa saker. Folk reagerar på att man är spänd, men de upplever det som aggressivitet. Själv märker man ingenting.

Bennys utmattning och sjukledighet skedde 2003. Efter det har Benny fortsatt jobba, men han säger att han lyssnar mera på sin kropp idag.

Ungdomsverksamhet

Det är inte bara fångar som suttit länge på anstalt som förlorar förmågan att tänka själv och sköta sina egna vardagsrutiner. Just nu jobbar Benny Uhlenius med ett samfund i Esbo där tio ungdomar som bor i egna bostäder får mycket stöd med att sköta olika sysslor.

- Det är ungdomar som saknat stöd av vuxna. De har mer eller mindre suttit i sina egna rum utan att få hjälp att söka sig ut i samhället. Här finns bland annat ungdomar med föräldrar som lider av mentala problem eller föräldrar som är missbrukare.

Samfundet hjälper ungdomarna med allehanda praktiska ärenden och vardagsbyråkrati.

- De här ungdomarna förlorar lätt tron på sig själva och att de har en roll i samhället. Det konstiga med de här ungdomarna är att de tror att personalen på arbetskraftsbyråerna är arga på dem och därför vågar de inte gå dit. De tror att allt är deras fel.

Saken blir inte bättre av att många ungdomar har flera problem och flera instanser som de borde besöka. Den ena instansen, till exempel socialbyrån känner inte till den andra, till exempel arbetskraftsbyrån eller skolkuratorn eller rusmedelsbyrån. I stället för att få hjälp riskerar de unga att falla mellan systemen.

- Samfundet går ut på att känna igen systemstörningar. Vi håller möten hemma hos den unga. Byråkraterna får träffa den unga, vi jobbar med att bygga upp ett förtroende mellan vuxna och den unga. Vi vill få bort stämpeln att den unga är ett fall, ett nummer i det byråkratiska systemet.

Belöningen

Hur håller Benny Uhlenius själv ihop?

- Jag har själv ganska hög energi, säger Benny och skrattar. Jag vill ha ett högt tempo. Att ligga mer än en halv timme i solen är inget för mig.

Benny är ändå medveten om att han borde ta det lugnt också. Men han vill inte bromsa, hans sociala engagemang har alltid varit stort, till och med under tiden som missbrukare.

- Hur ska jag förklara det här… Det är när man ser att de unga förändras, de kommer ut ur sina skal, bildar familj och börjar jobba. De här ungdomarna får normala problem som vi alla har med barn som trilskas eller jobb som tar slut. Men de klarar sig.

Benny letar efter rätt ord för att beskriva hur han känner det.

- Välsignelse är ett starkt ord, men det känns bra när sådant här sker. Att få vara med om det här är så mycket mer än att bara gå till jobbet. Det är ett bra liv.

Du kan höra mer om Benny Uhlenius i ett Samtal om livet på midsommarafton, 24.6 kl 11.03 och midsommardagen, 25.06 kl 20.03. Programmet, som sänds i Radio Vega, kan också höras på Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega