Hoppa till huvudinnehåll

Stefan Winiger: Storbritannien lämnar - Europa är sig inte längre likt

Stefan Winiger är redaktör på Svenska Yle.
Stefan Winiger är redaktör på Svenska Yle. Bild: Yle stefan winiger

Folket har talat, som det heter. Och folket i Storbritannien vill att deras land lämnar EU.

I folkomröstningar har folket alltid rätt. Det spelar ingen roll hur folket väljer och vilka skäl folket har att välja som det gör.

Det stämmer särskilt väl in på den här folkomröstningen. En majoritet av britterna röstar emot etablissemanget, inte bara det brittiska utan också mot den vanligtvis tongivande majoriteten bland politiker och experter i hela Europa.

Experterna har varnat

Enligt den vanliga konsensus i Europa så är ett utträde ur EU något som är dåligt för vanliga britter. Det är mycket dåligt för den brittiska ekonomin, det väntar en period av osäkerhet och det kommer att kosta det brittiska samhället arbetsplatser och skattepengar och Storbritannien inflytande i det som händer i Europa.

Detta helt oaktat har en majoritet av britterna valt självständighet, frihet från EU:s pekpinnar och byråkrater och känslan av att bestämma själv i sitt eget hus. För dem har det vägt tyngre än de varningar om dålig ekonomi och förlorat inflytande.

För Storbritannien väntar nu en turbulent politisk tid, tills man vet hur utträdet ur EU faktiskt ska gå till. Storbritannien kommer att behöva ett nytt avtal med EU. Man har sneglat på Norge, som inte är EU-medlem men som är del av EU-s inre marknad genom EES-avtalet eller Schweiz som också har tillgång till den inre marknaden men med ännu något lösare koppling än Norge.

Svår skilsmässa

Signalen från EU har varit att man inte kommer att ge Storbritannien några fördelar, att ge tillgång till den inre marknaden och samtidigt slippa alla förpliktelser som åligger medlemsländerna.

Det är lite som en skilsmässa i det vanliga livet. Den som börjar med att byta lås i ytterdörren och vägrar betala underhåll för barnen kanske inte blir bjuden på familjehögtider under en överskådlig framtid.

Från EU:s sida krävs nu ett nytänkande. Det är en smocka mot etablissemanget som alltid ansett att alla problem ska lösas med att fördjupa samarbetet inom EU. De EU-kritiska krafterna växer sig allt starkare inte bara i Storbritannien utan också i andra länder. Och när ett av EU:s största länder väljer att lämna unionen blir det allt svårare att avfärda den antieuropeiska politiska rörelsen som marginell.

På gott och ont

Vi kommer att få ett annat Europa, på gott och ont. På ont därför att Brexit leder till ekonomisk oro och politisk turbulens. I en tid när utmaningarna är gigantiska och Europa våndas över hur flyktingkrisen ska hanteras och Eurokrisen inte är överstånden skulle det behövas sammanhållning och enighet för att komma vidare. I stället kommer EU nu att vara upptaget med sin inre organisation och sammanhållning.

Vad gott kan komma ut ur det här? Det kan bli en nystart för EU, om EU:s ledare vill, vågar och förmår det. Det kan bli ett EU där den politiska unionen tonas ned och man återgår till Europa som ett frihandelsområde oberoende stater emellan. Eller något annat.

Hur det än kommer att se ut, bara det blir ett samarbete som folken i Europa vill vara med i i stället för ett som de flesta vill lämna. Mycket skulle vara vunnet då.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt