Hoppa till huvudinnehåll

Den queera kampen förs också på boksidorna

En rad böcker på en bokhylla. En har ett regnbågsklistermärke på ryggen.
Kampen för hbtq-personers rättigheter förs inte bara i litteraturen, men den är en viktig del. En rad böcker på en bokhylla. En har ett regnbågsklistermärke på ryggen. Bild: Yle/Ylva Perera bibliotek,böcker,böcker för unga vuxna,HBTQ

Helsinki Pride är i full gång, och vi passar på att dyka ner i hbtq-frågor ur ett litterärt perspektiv. Varför är det viktigt att queera karaktärer representeras i böcker? Och spelar det någon roll hur de representeras?

Jag var rädd för berättelser om hbtq-personer när jag var yngre. Inte för att jag var rädd för människorna, utan för att jag var rädd för vad berättelsen skulle göra med dem. Oftast var det inga trevliga historier, utan smärtsamma redogörelser om att komma ut, utsättas för hatbrott eller dö i aids.

Tragiskt nog har det här sin förklaring i verkligheten.

- Allt det där har länge varit en del av hbtq-personers historia. Att komma ut, eller inte kunna göra det och istället vara tvungen att leva utan att vara ärlig mot sina nära och kära har varit ett stort trauma. Det samma gäller aids. Det behövde skrivas om och bearbetas, men nu på 2010-talet har det dykt upp andra berättelser. Lagstiftningen gått framåt, och livet ser väldigt annorlunda ut för dem som växer upp som hbtq-personer i dag, säger Samu Eeve, som är bibliotekarie på Åbo stadsbibliotek.

Samu Eeve
Samu Eeve är bibliotekarie på Åbo stadsbibliotek. Samu Eeve Bild: Yle/Ylva Perera bibliotek,HBTQ

De tunga berättelserna är viktiga med tanke på historiemedvetenhet, men annars framhåller Eeve de nya, vardagligare berättelserna som en positiv utveckling.

- Det är ett sätt att göra hbtq-frågor till något vanligt, och vi finns ju överallt! Jag tycker inte om att säga ”vi är precis som alla andra”, för det är vi inte, precis som alla heteron inte är likadana. Vi är alla olika, och just det måste få synas, säger Eeve.

Vad är queert?

Queer litteratur, eller litteratur med hbtq-anknytning är inte alldeles lätt att definiera.

Räcker det att en författare ska identifiera sig som queer för att hens romaner ska räknas som queerlitteratur?

Räcker det med att det finns en queer karaktär i boken, även om den är stereotypt porträtterad?

Måste boken vara berättad på ett särskilt, icke-normativt sätt för att kunna räknas som queer?

- I viss mån måste var och en få definiera det själv –anser någon att den skriver queer litteratur vet jag inte om vi har rätt att säga emot det. Själv skulle jag säga att litteratur som behandlar queera teman och queera människor är queer. En queer författare som skriver om heterosexuella personer skriver inte nödvändigtvis queer litteratur, säger Eeve.

”Sarah Waters har skrivit flera böcker om lesbiska relationer, men också böcker där alla är heterosexuella. I det fallet skulle jag säga att Waters är en del av den queera litteraturen, men just den boken är kanske inte det.”― Samu Eeve

Erfarenheter bortom normen

Gällande berättartekniker finns det enligt Eeve en hel del feministisk litteratur som kan sägas vara skriven på ett queert sätt, även om de inte nödvändigtvis behandlar sexualitet, utan kanske kön och maktstrutkurer på ett bredare plan.

I boken ”HBTQ- böcker bortom normen” skriver Sebastian Lönnlöv om att böcker kan ha ”en queer grundstämning”, det vill säga uttrycka erfarenheter och sätt att se världen bortom det normativa. Ett queert sätt att berätta kan helt enkelt handla om att bryta upp narrativet så att flera röster kommer till tals, och kanske rentav motsäger varandra.

Sara Stridsberg och Jeanette Winterson är exempel på författare som använder sig av den berättartekniken.

Berättaren: Jag vill inte leva i en värld där du dör på slutet. Det måste finnas andra berättelser.
Valerie: Döden är slutet på alla berättelser. Det finns inga lyckliga slut.
(tystnad)
Berättaren: Jag vill bara prata med dig, Valerie.
Valerie: Och jag vill inte dö såhär.
― Sara Stridsberg, "Drömfakulteten"

Motberättelser visar andra livsval

Queer litteratur kan också utgöras av berättelser som inte följer så kallad ”straight time”, där huvudpersonen växer upp, blir kär, gifter sig, skaffar barn och sedan lever som kärnfamilj.

- Visst finns det exempel på litteratur om hbtq-personer som lever exakt så, men det finns också varianter där en person har fler partners, eller har en familj som består av ens vänner. Det blir liksom en motberättelse till den klassiska berättelsen, säger Eeve.

Varför behövs motberättelser?

- För att det finns hur många människor i världen som helst, och alla bär på olika berättelser. Alla borde ha tillgång till att läsa om personer som liknar en själv, på samma sätt som vi behöver se olika människor i tidningen och på olika arbetsplatser. Det här gäller inte bara hbtq-personer, utan också icke-vita personer. Världen är inte vit och straight, och litteraturen måste spegla det, säger Eeve.

”En viktig queer läsupplevelse för mig var Kate Bornsteins ”Gender Outlaw” som jag läste för kanske 10 år sedan. Den öppnade mina ögon när det gäller synen på kön, innan det hade jag inte tänkt att det kunde finnas fler alternativ än man och kvinna – vilket är väldigt konstigt att säga nu 2016!”― Samu Eeve

Litteraturen är en del av kampen

Litteraturen kan inte ensam stå på barrikaderna och ändra lagstiftningen, men den spelar ändå en roll i kampen för hbtq-personers lika rättigheter.

- För familjer där en medlem kommer ut som trans eller hbtq-person kan det vara väldigt viktigt att kunna gå till biblioteket och hitta böcker som handlar om de här sakerna. Det är helt enkelt ett sätt att lära sig förstå både andra och sig själv. Representation är en stor del av kampen för hbtq-rättigheter, säger Eeve.

Klistermärken som betecknar HBTQ-litteratur.
På ungdomsavdelningen på Åbo stadsbibliotek är det lätt att se vilka böcker som har inslag av hbtq-tematik. Klistermärken som betecknar HBTQ-litteratur. Bild: Yle/Ylva Perera bibliotek,HBTQ

Klistermärken hjälper läsare

Hur stark är då representationen av böcker med hbtq-tema på ett finländskt stadsbibliotek som Åbos? Samu Eeve säger att utbudet av material faktiskt är rätt digert, det gäller bara att få läsarna att hitta dem.

- Under 2000-talet har det utkommit hur mycket som helst, också på finskt håll. I ungdomsromaner har det nästan blivit en trend att i alla fall ha en bikaraktär som är trans eller homosexuell, men att de har huvudrollen är inte lika vanligt. På ungdomsavdelningen sätter vi regnbågsklistermärken på de böcker som på något sätt berör hbtq-tematik, så att den som är intresserad kan hitta böckerna enkelt.

Jessica Schiefauers ungdomsbok "Pojkarna" och Salla Simukkas ungdomsbok "Kun enkelit katsovat muualle" med regnbågsklistermärken på ryggen.
Jessica Schiefauers "Pojkarna" och Salla Simukkas "Kun enkelit katsovat muualle" är exempel på ungdomslitteratur med queera karaktärer. Jessica Schiefauers ungdomsbok "Pojkarna" och Salla Simukkas ungdomsbok "Kun enkelit katsovat muualle" med regnbågsklistermärken på ryggen. Bild: Yle/Ylva Perera bibliotek,böcker,böcker för unga vuxna,HBTQ

Någon separat hylla för regnbågslitteratur finns inte i Åbo, även om en del andra bibliotek i landet gått in för det.

- Det har både för- och nackdelar. Har vi en skild hylla för hbtq-litteratur borde vi kanske också ha en för icke-vita-författare, och en för böcker om till exempel seniorer. Det viktigaste är att det går att hitta böckerna om man är intresserad, och under Åbo pride ställer vi alltid fram ett urval av böcker med hbtq-tema, säger Eeve.

Under de senaste åren har den finländska litteraturen förärats en hel del böcker med queer tematik. Samu Eeve nämner bland annat Sofi Oksanen, Johanna Sinisalo, Tommi Kinnunen och Iida Rauma.

Iida Raumas roman "Seksistä ja matematiikasta" och Tommi Kinnunens roman "Lopotti".
Iida Rauma och Tommi Kinnunen är två Åbobaserade författare som har queera karaktärer i sina böcker. Iida Raumas roman "Seksistä ja matematiikasta" och Tommi Kinnunens roman "Lopotti". Bild: Yle/Ylva Perera bibliotek,böcker,HBTQ

På finlandssvenskt håll har bland annat Martina Moliis-Mellberg, Jolin Slotte, Kaj Korkea-aho, Maria Turtschaninoff, Emma Juslin och Emma Pemberton behandlat queera teman i sina böcker under 2010-talet.

Längre bak i historien är titlarna inte lika lätta att plocka ut, men det beror främst på tidsandan böckerna skrivits i.

- Precis som inom den feministiska litteraturhistorien har det varit ett projekt för queera litteraturforskare att göra omläsningar av klassiker och hitta exempel på queer tematik och queera karaktärer. Frågar du mig har till exempel Mika Waltari redan på 1920-talet haft en queer karaktär i ”Yksinäisen miehen juna”, men det skulle säkert inte alla hålla med om, säger Eeve.

Kön mindre laddat än seuxalitet i barnböcker

På barnlitteratursidan finns det flera böcker där barnens föräldrar är hbtq-personer, men inte lika många exempel på barn som själva uttrycker queera begär.

- Det beror antagligen på att de flesta vuxna blir livrädda vid tanken på att barn överhuvudtaget skulle ha en sexualitet, men trots det finns det väldigt mycket heteronormativitet i barnböcker – flickor som blir kära i pojkar och så vidare. Därför skulle det vara fint om det skrevs fler böcker som istället handlade om två pojkar eller två flickor, säger Eeve.

Just nu är det faktiskt lättare att hitta barnböcker som behandlar transtematik eller frågor om kön, säger Eeve, och det beror antagligen på att kön inte är lika laddat som sexualitet när det kommer till barn.

Få böcker om hbtq-seniorer

Något det däremot råder brist på är litteratur som skildrar queera äldre människor. Tove Janssons ”Rent spel” är ett exempel, men här ser Eeve en tydlig lucka att fylla.

- Förutom queer litteratur om seniorer saknar jag berättelser som skulle handla om icke-binära transpersoner, alltså personer som varken identifierar sig som kvinnor eller som män. Det har jag inte sett i Finland än så länge.

Den amerikanska författaren Sassafras Lowrey är ett exempel på en författare som lyckas med just det. Lowreys nyaste bok Lost Boi är en omskrivning av Peter Pan, och är berättad helt och hållet ur ett queert perspektiv.

- Här finns karaktärer av en massa olika kön, och läsaren får själv försöka förstå vem som är vem. I vanliga fall skildras queera karaktärer ofta genom någon annans ögon, så det är spännande med en historia som berättas direkt ur ett queert perspektiv, säger Eeve.

Ett annat boktips Eeve vill komma med är den svenska trilogin om Engelsfors: ”Cirkeln”, ”Eld” och ”Nyckeln”, skriven av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

- Alla undgomar i hela världen borde läsa dem. Utan att spoila kan jag berätta att de handlar om häxor och hbtq-personer!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje