Hoppa till huvudinnehåll

Hannes förbättrar världen med power rock

Hannes Kett, sångare i Shiraz Lane
Hannes Kett, sångare i Shiraz Lane Hannes Kett, sångare i Shiraz Lane Bild: yle.fi Hårdrock,hannes kett,rockband

Idag tjuvstartar Tuska-festivalen med en förfestspelning på Tavastia under rubriken Tuska Heatseeker. Där uppträder också bandet Shiraz Lane, som i våras långspeldebuterade med den i hårdrockkretsar lovordade skivan For Crying Out Loud.

Det är inte minst den personligt sjungande finlandssvenska sångaren Hannes Kett som har väckt uppmärksamhet med sin förmåga att sjunga högt och hårt. Så är han inte heller att ta miste på till utseendet när han dyker upp – tio minuter i förtid - på caféet där vi har stämt träff för en pratstund.

Med sitt långa, ljusa hår, snäll uppsyn och kepsen bakfram ger han ett vänligt och trevligt intryck när han kommer fram och hälsar. Så hämtar han en kopp grönt te och vi kan sätta igång.

”Gentlemannahippie”, beskriver han själv sin stil senare, vilket är rätt träffande; peace-symbolen har han både på den ärmlösa t-tröjan och hängande runt halsen. Och ifall han med sitt sätt lyckas rasera eventuella fördomar gentemot metalldiggare och Tuskabesökare, så är han också snabb med att delge av sina egna erfarenheter av festivalen:

- Det är faktiskt en av de fredligaste av festivaler, upplyser han. Gänget är inte alls där bara för att supa, utan i första hand är det för att lyssna på banden, träffa likasinnade och ha det skönt.

Banden representerar många olika stilar av rock, inte alls enbart så hard core som man kunde tro.

Och grönt te är bra för rösten, menar han när jag á propos drycken insinuerar någonting om att det är till att leva hälsosamt nuförtiden som rockare.

Men man får ju oftast hålla till godo med det krubb som erbjuds av spelarrangörerna, så tyvärr är det svårt att hålla fast vid en strikt hälsolinje om man vill hålla sig mätt som aspirerande musiker.

Förfest för fans och branschfolk

Men Tavastia Heatseekers är det alltså som gäller ikväll. Ett pre-show party, som Hannes kallar evenemanget med tre band som uppträder: Lost Society, Santa Cruz och de själva, Shiraz Lane.

Som titeln antyder är det också fråga om tre heta band på kommande, som ska försöka väcka uppmärksamhet bland branschfolket som är på plats.

- Exakt så är det. Jag tror det blir fullsatt och förutom en massa fans lär där finnas folk från musikindustrin på plats, i alla fall hoppas jag det, skrattar Hannes. Av de tre banden är vi kanske det nyaste, men jag tror att dom kommer och tittar på alla.

Förhoppningen är att väcka intresse, så man får en chans att komma utomlands och spela där den största marknaden finns. Och med tanke på utomlands, så har Shiraz Lane faktiskt en utpräglat internationell prägel.

Utomlands med internationell power rock

Musiken i sig går i rätt klassisk glambetonad power rock-stil. Inte nydanande direkt, men på det hela taget inte heller typiskt finsk stil.

- Jo, det stämmer, håller Hannes med. Vi har långt hår och elgitarrer och jag sjunger ganska högt och ganska lågt, på engelska, vilket fortfarande anses lite konstigt i Finland.

80-talsstil har det sagts och det är helt fine med oss, för det fanns ju en massa bra band då.― Hannes Kett

Sedan kommer han in på Sverige där det finns en längre tradition med rockband som sjunger på engelska och det har alltid setts som helt naturligt. H.E.A.T. nämner han som ett ungt band på kommande i stil med Shiraz Lane.

Själv kommer jag att tänka på lite äldre namn som Backyard Babies och Hellacopters från början av 2000-talet.

Backyard babies
Backyard babies Bild: VILLE AKSELI JUURIKKALA backyard babies

- Jo, och Hardcore Superstar, Crashdiet, lägger Hannes till listan. Där finns ju en massa, och annorlunda rockband också. Jag vet inte vad det är de gör, men någonting gör de bättre i Sverige.

Guns ’n’ Roses och Skid Row och andra gamyler

Men för att fortsätta med referenser, så har ju ingen mindre än Guns ’n’ Roses nämts och Skid Row. 80-talsband över lag, som Hannes redan var inne på, och det här är han alltså helt bekväm med.

Vilket ändå är lite förvånande för mig, för det här är ju band som just jag själv och en äldre generation lyssnade på som unga. Det är klart att det är fråga om lysande rockband, men ändå… har inte den yngre generationen egna idoler, sådana som inte vi gamyler ska förstå oss på?

- Jag vet inte. Det känns bara som att när vi skriver våra låtar, så försöker vi göra sån musik som vi själva vill lyssna på, menar Hannes. Och det här med Guns ’n’ Roses och Skid Row, så fast vi har hittat dom senare, så är det någonting med den musiken som är så… ja, hur säger man? ”Raw”.

Där finns liksom inget nutidens studiotrixande, utan allt låter riktigt, så som det var och det är så vi också vill göra det… all auto tune och annat, sånt förstår jag mig inte alls på.
― Hannes Kett

Därför tycker Hannes att det bara är ”coolt” att jämföras med sådana här äldre band. För även om de själva fortfarande är unga, så är det också fortfarande sådant som de lyssnar på.

Men hur är det på Shiraz Lanes spelningar, hurudan publik kommer det?

- Vi har en massa unga fanns, men äldre också, egentligen i alla åldrar, berättar Hannes och nämner de gånger han ibland av äldre personer har fått höra efter spelningar att han låter som Sebastian Bach i Skid Row och att Guns ’n’ Roses var det bästa i tiderna. Och sånt.

Ändå gör Shiraz Lane sin egen grej med egna låtar. Men visst är det smickrande att jämföras med sådana här stora idoler, så Hannes känner inget behov av att revoltera mot den äldre generationen.

Vakna – ”fortsätter vi så här kommer ju allting att ta slut”

Hannes Kett, sångare i Shiraz Lane
Hannes Kett, sångare i Shiraz Lane Bild: Ralf Sandell rocksångare,Fredssymboler

På en punkt skiljer sig Shiraz Lane åtminstone delvis från liknande band i samma stil. Vad gäller texterna handlar det nämligen inte bara om party och brudar och röj i sedvanlig sleazerockstil.

- När jag skriver texter, så skriver jag mycket om världen omkring oss och jag håller mig inte bara till den positiva sidan. Det finns så massor som vi borde göra bättre, för fortsätter vi så här kommer ju allting att ta slut.

Säger Hannes Kett och menar att vi i något skede måste inse att det finns ett bättre alternativ än att strida hela tiden. Alla är vi ju människor, som det också i sann hippieanda heter på skivans öppningslåt, Wake Up.

- Det är det som jag står för, jag vill bara sprida fred, säger han och pekar på sin peace-symbol runt halsen.

Må sedan vara att budskapet framförs på ett annat sätt än 60-talisterna gjorde det. För Shiraz Lane är det power rock med rivigt riffande elgitarrer och hög falsettsång som gäller, snarare än hållande händer vid lägerelden till akustiskt och vän allsång.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje