Hoppa till huvudinnehåll

Svenska Yle på Tuska 2016

Tuska
Notera Press-passet från 1998. Tuska Bild: Lasse Grönroos / Svenska Yle Tuska festival,festivaler,metallväktarna

Hårdrocksfestivalen Tuska ordnas i år för nittonde gången i Helsingfors den 1-3 juli och det är skäl att på förhand ta en titt på vad Tuska har att erbjuda i år.

Stämningar från festivalen kan ni följa med live på svenska.yle.fi när Lasse Grönroos rapporterar på webben under festivalfredagen med bilder och sedvanligt ytliga analyser. Kjell Simosas intervjuar också diverse band för radio X3M:s del under Tuska.

Livestream

Följ med Lasses liverapportering från Tuska-fredagen:

Svag lineup i år

Smaken är som baken; lurvig och okammad, men en snabb titt på bandlistan för i år visar att Tuska saknar de allra största dragplåstren.

Tobias Sammets Avantasia som fredagens huvudartist må tillfredsställa vänner av melodisk och smörig powermetall, men redan genren utesluter ganska kraftigt dem som vill ha hårdare tag. Men om man gillar den här sortens stuk så är Avantasia ett bra val till festivalen. Senaste albumet Ghostlights har inte utan orsak hyllats.

Ghost är en värdig artist för huvudscenen på lördagen, men bandet besökte Finland ifjol också (läs min recension här) och så har de ju spelat på Tuska tidigare, då på minsta scenen. Vi har också sett dem på Metallicas stora Sonisphere-festival ett par gånger under de senaste åren och min egen erfarenhet är att bandet fungerat allra bäst inomhus. Likväl ett av de namn som jag spår en lysande karriär ifall de håller samma kvalitet på både musik och show som hittills.

Söndagen saknar (utländsk) huvudartist. Okej, Children of Bodom spelar sist men ifjol hade Tuska Alice Cooper som spelar i en helt annan liga än COB. Fjolåret bjöd också på stora dragplåster som Sabaton, In Flames och Lamb of God. COB spelade dessutom på Tuska för två år sedan. Det känns därför väldigt svagt att ha dem som avslutande band på huvudscenen.

Åren innan har vi sett bl.a. Emperor, Dimmu Borgir, King Diamond, Nightwish, Megadeth, Ministry och Slayer som huvudartister. Den kaliberns band skulle ha suttit bra i år också.

Det här årets största namn som Anthrax, Testament och Behemoth har vi också sett till lust och leda i de här sammanhangen, så det lönar sig att kolla in vad det bjuds på tidigare på dagen under festivalen.

Missa inte

Norska Kvelertak är alltid fantastiska live, de fakto fungerar deras grej bättre live än på skiva. Danska Myrkur bjuder på enkvinnas-black metal-stämningar och om inte annat så lönar det sig att kolla in vad det är folk grälar hetskt om för och emot på nätet.

Att dödsmetall-manglarna Cattle Decapitation spelar på den sämsta tänkbara tidpunkten på festivalen (som allra första band klockan 14 på fredag) harmar säkert många som inte hinner dit i tid från jobbet. Troligtvis ger de ändå en rejäl spark i röven åt folk som start på Tuska. Bandets grind-image är brutal och låtarna baserar sig på en världsåskådning för djurens rättigheter, även om alla i bandet inte längre är vegetarianer.

Swallow the sunsfans kan bonga bandet både på fredag och söndag när bandet kör ett akustiskt gig och ett normalt gig.

Och allas vår Lordi får man ju inte missa på fredagen heller!

Tankar om scenlogistiken

Nytt för i år är att den näststörsta scenen (“Helsingfors”-scenen) är inne i ett tält. Det här har man planerat så eftersom festivalen i år får hålla igång senare än tidigare år tack vare den aktuella ändringen i alkoholagstiftningen.

Vi får se hur bra det fungerar. De åren när Tuska ordnades i Kajsaniemi-parken så fungerade krasst taget enbart huvudscenen bra. De två mindre scenerna var inne i tält och enbart de som stod innanför tältduken hade en möjlighet att se någonting. Stod du en meter utanför tältdukens skugga så hade du solen i ögonen så du inte såg ett skvatt. Ibland rymdes man inte heller in i tälten.

I Södervik har man haft god sikt till både huvudscenen och också den mindre utescenen. Till skillnad från Kajsaniemi-parken har man dessutom kunnat dricka bärs på ölområdet och samtidigt höra och se banden på scenen. Det här gjordes så svårt som möjligt i Kajsaniemi genom att medvetet skymma sikten med presenningar, glasskiosker och mixerbord som synhinder mellan ölområdet och huvudscenen.

Däremot kan man inne i ett tält få till stånd den intimare stämning och ljusshow som inte fungerar i den finska sommarnatten. Och om det regnar är tältscenen kung. Oavsett vem som råkar spela. Trängseln är förståss sedan olidlig.

Men oavsett banden och tälten och den traditionellt usla maten på Tuska så far man ju ändå dit för stämningens och alla bekantas skull. För skall jag vara riktigt ärlig så är det ofta värt att missa band man spetsat sig på för att istället stå och dryfta hårdrock i gott sällskap med en kall dryck i handen. Vi ses i år igen?