Hoppa till huvudinnehåll

Peter Sandström: Vänstersväng med farsan

Peter Sandströms gamla körkort från 80-talet.
Peter Sandström blev uppmanad av sin syster att kamma sig då körkortsfotot togs eftersom det ska hänga med tills han fyller 70. Peter Sandströms gamla körkort från 80-talet. Bild: Yle Peter Sandström (författare),körkort,poddsändning

Far hade ordnat med licens och extra bromspedal i bilen, och det var en torsdag när vi satte oss i Taunusen. Innan han gav mig nyckeln sade han: "Hald int fö håålt i rattn."

Kanske jag kunde ha tagit det som ett råd för livet, en av dessa utsagor som sällan är mera än sina enskilda ord i den stund så den uttalas, men som med åren kan få en betydligt större innebörd i takt med att livet tar form, bit för bit, som ett simpelt pussel som köpts i all hast på en bensinmack, och som sedan läggs på ett rackligt bord i en avsides sommarstuga, mera som tidsfördriv än något annat.

Eller kanske det helt enkelt var ett råd från far till son. Jag skulle just fylla aderton år.

Jag tror inte att far var någon stor pedagog. På femtio- och sextiotalet hade han undervisat om odlings- och prydnadsväxter på seminariet i Nykarleby och han kunde en massa blomnamn på latin, men hans tålamod var inte långt. Av någon anledning hade han bestämt sig för att lära ut bilkörandets estetik åt syster och mig.

Syster hade fått sin undervisning fyra år tidigare, och jag kom ihåg att pappa och hon brukade stå och gorma åt varandra efter körlektionerna. Vad skrek de om? Någonting. Det handlade kanske om snävt tagna vänstersvängar, eller trafikmärken som feltolkats i skymningen. Kanske de bara skrek av lättnad över att de var tillbaka på gårdsplanen, hela och okrockade.

Han var lugnare när han undervisade mig. Kanske det berodde på att han hunnit bli äldre och mer uppgiven. Jag tror inte att jag körde bättre än syster hade gjort. Jag kommer ihåg att han satt där, till höger om mig, och jag lät bilen rulla fram längs esplanaden. Det var ett bra ställe att träna vänstersväng.

Varv efter varv kunde vi köra, först norrut och sedan söderut och sedan norrut igen. Det var som ett slutet kretslopp, en sträcka som alltid skulle finnas, med en konstant längd och en konstruktion som aldrig skulle förändras. Det var en sträcka som kunde skarvas, om och om igen, i all oändlighet.

"Det är bra, sa far, nu har du lärt dig att svänga åt vänster. Resten är enklare."

Vi övande inte mycket. I början av juli åkte jag med syster mot Jugoslavien, och när jag kom tillbaka i augusti så tyckte far att jag var klar för uppkörningen. Visst, sa jag, och så åkte vi till Jakobstad och besiktningskontoret där. Det gick inte så bra; jag missade obligatoriskt stopp vid ett övergångsställe. Besiktningsmannen skrev lite med rödpennan, och gav mig en ny tid en vecka senare.

Syster hade stannat i Stockholm för att jobba. Hon ringde och frågade hur det hade gått för mig. Jag missade, sa jag. Jaja, sa hon, tu taar i nesta gang tå. Tu har vel åtminstoni läärt de ti back, sa hon. Ja, sa jag. Själv hade hon fått körkortet på första försöket.

"Tu måst fix et foto, sa syster. Kåm ihååg ti kamb de, heti koorti kombä ti jell tärt du fyldär sjutti!"

Jag bokade en tid hos fotografen på Bangatan. På fotot har jag blont hår och mittbena. Jag stirrar rakt in i kameran, allvarlig, som om jag väntade på en dom. Bilden nitades fast på ett rött dokument av papper. I punkt sju står det: Sista giltighetsdag 07.07.2033.

Nästa avsnitt av Sandströmpooden publiceras 11.7 - här kan du lyssna på det senaste avsnittet:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje