Hoppa till huvudinnehåll

"Det finns sexism i vår nationalkonst som kräver förklaring"

Den mittersta delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén Kallela. Väinämöinen jagar Aino i vattnet.
Kan vi längre se på den här bilden som en symbol för nationaleposet Kalevala utan att ge den en modern förklaring? Nej, tycker Katriina Rosavaara. Den mittersta delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén Kallela. Väinämöinen jagar Aino i vattnet. Bild: Yle/ Arja Lento Akseli Gallen-Kallela,triptyk,Ateneum

Konstnären och kuratorn Katriina Rosavaara efterlyser en tydligare tolkning av våra konstklassiker. Exempelvis bilden av Aino som jagas av Väinämöinen gör ont att se på och för att kunna motivera varför den visas behöver vi en modern analys av den, säger hon.

Katriina Rosavaara arbetar som konstnärlig ledare för projektet Finland 100 - I regnbågens färger, ett samarbetsprojekt mellan Seta rf och nätverket Kultur för alla. Hon tycker det saknas en diskussion om hur vi i dagens läge tittar på våra konstklassiker: en uppdatering i hur vi ser på våra nationalskatter.

Det finns mycket forskning om Akseli Gallén-Kallelas verk, men i skolornas historieböcker förekommer till exempel Gallén- Kallelas triptyk om Aino-myten som helt enkelt en bildsättning av Kalevala, utan desto mer förklaringar, säger Rosavaara - och det tycker hon är problematiskt.

Aino-triptykens vänstra del. Väinämöinen smyger på Aino i skogen.
Akseli Gallén-Kallela målade Aino-myten ur Kalevala år 1891. Aino-triptykens vänstra del. Väinämöinen smyger på Aino i skogen. Bild: Yle/ Arja Lento akseli gallen-kallela,Ateneum
Den mittersta delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén Kallela. Väinämöinen jagar Aino i vattnet.
Joukahainen har lovat sin syster Aino som Väinämöinens fru, men Aino vill inte. Den mittersta delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén Kallela. Väinämöinen jagar Aino i vattnet. Bild: Yle/ Arja Lento Akseli Gallen-Kallela,triptyk,Ateneum
Den högra delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén-Kallela.
Triptyken finns på nationalgalleriet Ateneum. Den högra delen av Aino-triptyken av Akseli Gallén-Kallela. Bild: Yle/ Arja Lento Akseli Gallen-Kallela,aino-myten

Innebörden borde öppnas upp

- Det är sällsynt att man öppnar innebörden av konstverket. Karaktären Aino är i en upprörande sits och det är svårt att titta på bilden, hon utsätts för våld och är i underläge. Jag har svårt att se på det.

Rosavaara önskar att man skulle ha en kritisk text intill konstverket som skulle förklara varför man visar konstverket, vad den har för innebörd och relevans idag.

- Att visa Aino-triptyken som en del av vårt nationalgalleri väcker hos mig frågan om bilden har en koppling till varför våld mot kvinnor fortsättningsvis är ett så stort problem i Finland. Då målningen med Aino visas som en nationalskatt utan kritisk läsning, visar vi då en bildserie om trakasserier och våld mot en ung kvinna som en del av den finländska kulturens kärna?

- Sedd ur vår tid har situationen förändrats, bilden strider mot våra värderingar och bara bilden räcker inte till att förklara relevansen. Den innehåller sådana element som idag orsakar en läsning som ifrågasätter hela dess existens.

Konst ska väcka frågor

Susanna Pettersson som är museichef för Ateneum tycker att frågor om sammanhang och kontext är mycket viktiga. Aino-triptyken är ett av de centrala konstverken i den finländska konsthistorien och det är viktigt att kunna visa den.

- Gallén-Kallela ger också förklaringen till verket i själva målningen. Tittar man noggrannare finns berättelsen från Kalevala inskriven på tavelramarna.

I Ateneum finns också målningen och dess bakgrund i Kalevala förklarad på tre olika språk. Och den som vill kan läsa mer i Finska konstens historia.

Men Pettersson påpekar också att det idag finns en massa konst som borde förklaras. Renässansmålningar med religiösa motiv kan idag vara svåra att förstå om vi inte känner till Bibeln och de religiösa berättelser som verken syftar på.

Konst skall ändå väcka tankar, menar Pettersson. Och den publik som går på konstmuseer är oftast medvetna om att det de ser kan utmana dem. Att verken kan väcka reaktioner och även kräva en viss fördjupning.

Konstnären och kuratorn Katriina Rosavaara står framför trappan som leder upp till Ateneums salar.
Här vid Ateneums trappor Katriina Rosavaara stått otaliga gånger i egenskap av guide. Konstnären och kuratorn Katriina Rosavaara står framför trappan som leder upp till Ateneums salar. Bild: Yle/Eva Pursiainen katriina rosavaara

Bara vit konst motsvarar inte verkligheten

Förutom att se på konstskatter ur nya perspektiv, efterlyser Katriina Rosavaara mer mångsidiga perspektiv på nutidskonst.

- Om vi går igenom olika konstmuseers utbud från de senaste åren och tittar på hur olika kön och etnicitet finns representerade där, eller vilket perspektiv vi än väljer, avslöjar det ofta hur vi är rätt ensidiga vad gäller utbudet och vems verk som visas, säger hon.

På senare tid har det väckts allt fler frågor om hur konst- och kulturfältet borde se ut för att bättre spegla den verklighet vi lever i, säger Rosavaara. Som exempel lyfter hon fram Sonya Lindfors dansverk Noir, som enligt Rosavaara tog fram en viktig poäng:

- När vi talar om konst i Finland borde det inte bara vara enbart vit konst, för det motsvarar inte längre verkligheten. Ändå har mycket av den konst som ställts ut producerats av vita heteromän.

Hon tycker att de som väljer konstverk till museer behöver se över hur de väljer sitt utbud. Även kriterierna för statliga konstnärsstipendier borde ses över.

Större mångfald i konsten innebär att fler mänskor kan njuta av den

Katriina Rosavaara menar att följderna av de här valen syns och märks först långt senare. Om utgångspunkten är att man väljer mångsidig konst och kultur, är det en större grupp människor som kan njuta av den, säger hon. Mångfald i museernas val betyder att också de människor som inte hör till en minoritet får en större chans att förstå dem som gör det.

Vilka perspektiv vill du då att man ska ta i beaktande i till exempel valet av stipendiater?

Det är inget nytt som ska införas, utan snarare att besluten börjar motsvara nuläget.― Katriina Rosavaara

-Konstens högklassighet är förstås det viktigaste kriteriet, men förutom det borde valen också ses ur andra synvinklar. Traditionellt har vi poängterat det regionala: är konstnärer som är bosatta runt omkring i Finland jämnt representerade? Men lika viktigt vore det att titta på det här ur en etnisk synvinkel: blir det en representativ bild av vår konstnärskår?

Vad gör man då?

- Visst diskuteras det och det finns en god vilja. Men vi behöver mer aktiva beslut så vi får saker och ting att förändras. Det är inget nytt som ska införas, utan snarare att besluten börjar motsvara nuläget. Så man inte knallar runt i samma gamla spår.

Ateneum tar ett modigt steg

Katriina Rosavaara ger också en eloge till Ateneum. Just nu pågår där en stor utställning med den amerikanska konstnären Alice Neels porträtt. Neel målade fattiga, utsatta, kvinnor och sexuella- och könsminoriteter på ett rättframt sätt.

Porträtt av Jackie Curtis och Rita Redd
Alice Neel: Jackie Curtis och Ritta Redd (1970). The Cleveland Museum of Art, Leonard C. Hanna, Jr. Fund, 2009.345. Porträtt av Jackie Curtis och Rita Redd Bild: The Cleveland Museum of Art. © Estate of Alice Neel Alice Neel

- Man skulle inte förvänta sig att se en sådan här utställning på just Ateneum. Därför är den också intressant. Också könsmångfalden kommer fram.

Katriina Rosavaara deltog i en paneldebatt om mångfald i den finländska konsten och kulturen på Ateneum 29.6 - diskussionstillfället var en del av Helsingfors Pride-veckans utbud.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje