Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Knasig komedi om virrig mamma och psykopatson

Jean-Rene (Dany Boon), Violette (Julie Delpy) och Lolo (Vincent Lacoste) sitter vid ett bord och äter middag.
Middagen blir inte helt som Jean-René (Dany Boon) och Violette (Julie Delpy) tänkt sig då Lolo (Vincent Lacoste) styr hela samtalet. Jean-Rene (Dany Boon), Violette (Julie Delpy) och Lolo (Vincent Lacoste) sitter vid ett bord och äter middag. Bild: Cinema Mondo lolo,Julie Delpy,Dany Boon,Vincent Lacoste

Virrig mor som är totalt blind för att sonen egentligen är en galen psykopat. Det går undan i Julie Delpys komedi Lolo som handlar om problemen med att dejta då man nått medelåldern.

Violette (Julie Delpy) är en 45-årig modechef från Paris. Hon och bästa väninnan Ariane (Karin Viard) är på semester i Biarritz och Violette är orolig över att hon snart är för gammal för att dejta. Så Ariane ser till att Violette träffar Jean-René (Dany Boon), en lite småfånig men charmig IT-ingenjör som är en okomplicerad man. Den raka motsatsen till den virriga Violette som mest är hysteriskt orolig.

Violette och Jean-René inleder ett passionerat förhållande och allt går som på räls. Det finns bara ett problem – Lolo, Violettes 20-åriga son.

Lolo (Vincent Lacoste) står med en slickepinne i munnen och ser trött och irriterad ut.
Lolo (Vincent Lacoste) står med en slickepinne i munnen och ser trött och irriterad ut. Bild: Cinema Mondo lolo,Vincent Lacoste

Psykopatson

Lolo (Vincent Lacoste) gör inte så mycket annat än hänger i mammas lägenhet och tycker genuint illa om hennes nya pojkvän. Han är inte bara svartsjuk, han gör allt för att sabotera mammans relation.

Violette är mamman som beundrande ser på sin son (hon kallar honom för mänsklighetens framtid) och är totalt blind för det som alla andra (speciellt Jean-René) ser.

Ju allvarligare förhållandet mellan Violette och Jean-René blir desto galnare blir Lolo. Och i nåt skede slår en tanken, det här är kanske inte en komedi utan en skräckfilm?

Det som börjar med små barnsliga skämt (som att hälla klipulver i Jean-Renés kläder) slutar med ett allvarligt sabotage. Men när det hotar att bli helsvart vänder filmen och tar igen en lättsammare ton.

Tunt och virrigt

Lolo är på sina ställen en ganska tunn historia, visserligen med en närmast hysteriskt, snabb dialog som i sin virrighet påminner om Woody Allens-filmer. Men vissa av skämten är övertydliga och andra ser man komma på typ 17 km avstånd.

Visst är det smålustigt att Karl Lagerfeld är med och spelar sig själv (i en liten scen) men det är inte särskilt humoristiskt då Jean-René blir full och vill ta en selfie med Lagerfeld.

Jean-Rene (Dany Boon) tar en selfie tillsammans med Karl Lagerfeld.
Jean-Rene (Dany Boon) tar en selfie tillsammans med Karl Lagerfeld. Bild: Cinema Mondo lolo,,Dany Boon,Karl Lagerfeld

Fransk oanständighet

Det absolut bästa med filmen är den spralliga och frispråkiga dialogen mellan Violette och Ariane. Två väninnor, som likt Edina och Patsy i Absolutely Fabulous / Helt hysteriskt, talar öppet och utan skam om allt mellan himmel och jord, men mest om män, sex och vuxna barn. Och det slår en hur sällan man får se kvinnor i medelåldern skämta på film.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje