Hoppa till huvudinnehåll

Ni minns Yle ur livets alla skeden

Två små barn sitter på sängen och tittar på barnprogram i tv.
Två små barn sitter på sängen och tittar på barnprogram i tv. Bild: Yle/Jyrki Valkama tv-tittande,barn (familjemedlemmar),barnprogram

Ni är ett fyrtiotal svenskspråkiga tittare och lyssnare som tillsammans har kommit ihåg över sextio av Yles tv- och radioprogram genom tiderna. Minnena är unika men ni har också några gemensamma favoriter. Av de uppmärksammade programmen riktar sig flera till barn, många är familjebetonade och musiken är ett återkommande tema.

Ni är flera som minns Yles program ur er barndom. Barnens gåva i toner som sändes under 1980-talet är det radioprogram som flest lyfter fram i sina minnen. En lyssnare delar med sig av ett roligt minne från sin morbrors bröllop, där programmen En gåva i toner och Barnens gåva i toner blandades ihop:

Då min morbror skulle gifta sig i slutet av 1960-talet skulle min mormor sända en gratulationshälsning till ‘En Gåva i Toner’. Önskeskivan var ‘Vi ska gå hand i hand’. Av någon anledning kom hälsningen i stället till ‘Barnens Gåva i toner’. Hälsningen blev uppläst och brudparet fick njuta av önskeskivan ‘Små Grodorna’.

I videon hör ni Ole Holmberg berätta om sitt arbete med Barnens gåva i toner.

Flera minns också BUU-klubben och dess betydelse för hela familjen. En kvinna skriver: “Är barnsligt förtjust i BUU-klubben – med Bärtil och hans kompisar.” Bärtil har bidragit med ljusa minnen hos många.

Fåret Bärtil får besök av en pojke och hans pappa.
Isa Gris och fåret Bärtil får besök. Fåret Bärtil får besök av en pojke och hans pappa. Bild: ILMARI FABRITIUS bärtil,BUU-klubben,barnprogram,tv-inspelning

I ett annat minne berättar en av våra finskspråkiga tittare hur han följt BUU-klubben för att lära sig svenska:

Jag lärde mig svenska via Rundradions television...: Barnprogrammet Oppåner å hitådit där barn var programledare...

I andra minnen berättar våra tittare och lyssnare om hur de i sin tur lärt sig finska genom Yles finskspråkiga tv- och radioutbud.

Från barn- till ungdom

Några bär starka Yle-minnen från sina tonår. Tv-serien 16 gjorde intryck på flera av er som växte upp under 1990- och 2000-talet:

TV serien 16 var avgörande för mig... Serien gjordes 16 år innan den populära amerikanska serien Glee. Det säger någonting om mitt, ditt, vårt Yle.

En annan skriver: "Musikalen Sexton (16) var också jättestor för mig. På vår skola var det inga tråkiga svenskatimmar då vi såg serien." I ett tredje minne berättas det: “Jag och mina kaverin tyckte det var häftigt att se hur de ‘äldre ungdomarna’ hade det. Och nånting som 16 hade vi inte sett på Yle.”

Också Radio X3M:s Radio Pleppo hyllas i era minnen: “Radio Pleppo, denna fantastiska radioshow saknar jag mest på fredagarna kl. 12, där det under den tid det varade förgyllde början av veckoslutet. Inget annat program har på samma sätt gjort intryck på mig.” En annan berättar:

Sketcherna var inte bara bra skrivna utan också väldigt roliga. När jag kom hem tog jag genast reda på vad programmet hette. Programmet hette Radio Pleppo. Från den stunden var jag förälskad i programmet… Jag kunde skratta så mycket att jag låg i fosterställning på golvet.

Familjen samlad framför radio och tv

Ni beskriver hur Yle har följt er genom livet och flera av er betonar bolagets roll för familjens gemenskap. En tittare berättar: “Hela familjen satt klistrad framför rutan då Dallas visades.” En annan minns: “I min familj har vi alltid lyssnat på En gåva i toner ända från 1960-talet…” I ett minne uppmärksammas också betydelsen av program som riktar sig till alla åldrar:

Inget svenskspråkigt radioprogram har nått lyssnarna över generationsgränserna, och inte bara en utan flera, bättre än Radio Fnatt. Pasi Hiihtolas och Peik Stenbergs förmåga att leka med det svenska språket och samtidigt sprida relevant information är oöverträffad...
Radio Fnatt med Sås och Kopp anno 1997. På bilden från höger Peik Stenberg och Pasi Hiihtola.
Peik Stenberg och Pasi Hiihtola i omtyckta Radio Fnatt. Radio Fnatt med Sås och Kopp anno 1997. På bilden från höger Peik Stenberg och Pasi Hiihtola. Bild: Yle/Seppo Sarkkinen pasi hiihtola

De flesta inskickade minnena uppmärksammar program från 1950- till 1990-talet, men några koncentrerar sig också på Yles senare repertoar. Flera nämner och hyllar diskussionsprogrammet Efter nio och en tittare skriver:

Överlägset trevligaste programmet nu är ‘Efter nio’. Ett mysprogram som samtidigt ofta behandlar riktigt allvarliga ämnen på ett sakligt sätt.

I flera minnen är det just programledarna som prisas, vilket också gäller Sonja Kailassaari och Mårten Svartström i Efter nio: "Känns ibland som att jag skulle vilja komma och krama er, hoppas att – Efter nio – aldrig slutar!" En annan samtycker: “Idag uppskattar jag ‘Efter nio’ (härliga programledare!).”

På Yle Arenan hittar ni flera avsnitt av Efter nio.

Tack för att ni delade med er av era minnen! Här hittar ni alla insända minnen och en tidigare publicerad artikel om dem.

Läs också

Nyligen publicerat - Bolaget