Hoppa till huvudinnehåll

Vänskap - kärlek - sorg

– Ett liv innehåller många berättelser värda att berätta.
Vi bad festivalbesökare på Ruisrock dela med sig av sina tankar, rädslor, drömmar och mål. Det här är deras historier.

Ida
"Jag har blivit bedragen flera gånger, haft pojkvänner som ljugit mig rakt upp i ansiktet. Det har lett till att jag har byggt upp en mur för jag orkar inte bli sårad igen. Något som hjälp mig mycket är mitt jobb. Jag arbetar med dementa åldringar, vilket är tungt både fysiskt och psykiskt. Men det är också en plats där jag får känna mig uppskattad och behövd. När jag lärt mig att se det från den synvinkeln har jag också vågat börja tro på att jag är viktig och värdefull.

I mitt jobb möter jag ofta människor som ligger på sin dödsbädd. Något de brukar ångra är att de prioriterade karriären framför familjen. De människorna behöver få höra att de är älskade. Och tack vare dem har jag också lärt mig hur viktigt det är att våga förlåta, alla är värda en andra chans. Själv önskar jag att jag någon gång ska få uppleva samma kärlek som jag ser mellan min mormor och morfar. Att kunna sitta där i varsin gungstol på äldre dagar och småjävlas med varandra, det vore fint."

Maria och Annika
Annika (till höger): Vi lärde känna varandra redan i dagis och bästa vänner blev vi i gymnasiet. Men vägen dit har inte alltid varit enkel. Jag blev väldigt mobbad i tio år och det är klart att det har påverkat mig. Mobbarna har bett om ursäkt och jag kan förlåta, men aldrig glömma. När jag berättade för mamma att jag ville åka på utbyte till USA sa hon att jag inte kan springa i väg från problemet, men det var inte heller det jag gjorde. Jag har alltid drömt om att bo i USA och lära mig engelska. I ett år studerade jag i Montana, ett fantastiskt år! Nu tar jag studenten ett år senare än mina klasskamrater, men det är okej. Jag har ju Maria. Med henne kan jag vara mig själv, hon dömer aldrig.

Maria (till vänster): För mig var högstadiet en jobbig tid eftersom jag var ganska ensam. Under den här perioden var det många som började festa och när jag inte ville komma med och dricka fick jag höra att jag inte var tillräckligt cool. Jag hängde mest med killar, men skulle ha behövt en flickkompis också. Jag minns att jag försökte hälsa på Annika i skolan, men hon var så väldigt blyg och gick bara längs med väggen med huvudet sänkt. I gymnasiet hamnade vi sedan i samma handledningsgrupp och sedan den stunden har det varit vi. Annika får mig att skratta och må bra!

Lauri
"Förra veckan skrev jag och min flickvän på kontraktet för vår första gemensamma lägenhet. När vi träffades var vi båda i ett förhållande, men jag visste från första sekund att det är henne jag vill vara med. Det gick en tid och jag och min dåvarande flickvän gjorde slut.

Jag och min nuvarande flickvän träffades även fast hon ännu var i ett förhållande. Jag tänkte mycket på det då, att hon var otrogen med mig, men i efterhand har jag kunnat förlåta mig själv eftersom vi verkligen vill vara tillsammans. Att dela livet med någon annan är en härlig känsla och jag är väldigt nöjd med tillvaron just nu. Faktiskt så kunde jag inte önska mig något mer."

Elsa och Camilla
"Jag fick barn när jag var 21. Det kom som en överraskning, men en väldigt positiv sådan. När jag tog testet var min pojkvän i militären och jag måste vänta två dagar innan jag kunde berätta om saken för honom. Under de dagarna talade jag inte med någon. De var två väldigt långa dagar, även om jag visste att han skulle bli glad. Nu fyllde Camilla nyligen fem år och vår lilla familj har utökats med ytterligare ett barn sedan dess.

Att få barn är en av livets finaste upplevelser. Att få följa med en liten som växer är fantastiskt, men det är också tufft ibland. Tankar som ”räcker jag till” och ”kan jag ge mitt barn allt det jag själv har fått” finns där. Det viktigaste är ju att de växer upp och blir lyckliga individer som känner sig älskade. Vi har också ett stort skyddsnät av vänner och släktingar som hjälper till väldigt mycket. Vi är välsignade på det viset."

Daniel
"Under min tid i armén insåg jag hur mycket frihet betyder för mig. Först när den togs ifrån mig föll polletten ner. Det var en jobbig period på många sätt. Min flickvän lämnade mig och jag tvingades tjänstgöra ett år i stället för sex månader. Men samtidigt var den här perioden också väldigt ögonöppnande, ett brytningsskede. Den fick mig att fundera kring hur jag vill leva mitt liv och vad som egentligen är viktigt. Är man till exempel på rätt arbetsplats om man varje vecka längtar efter fredag? Jag har också funderat på pengars värde, hur mycket pengar behöver man egentligen?

Jag dricker väldigt sällan alkohol, för mig är musiken den bästa drogen. Och träningen. Att kunna kontrollera sin egen kropp ger mig självförtroende. I slutändan handlar allt om att utgående från sina egna förutsättningar få leva ett så bra liv som möjligt. "

Iiris
"Jag kommer från en liten by, men har bott på många ställen runt om i världen. Min mamma är diplomat och när jag var elva år flyttade vi till Jerusalem. Det var väldigt spännande, och ganska snabbt insåg jag att också främmande platser kan bli ens hem. Att bo utomlands har fått mig att växa som människa och jag har lärt mig att ta hand om mig själv.

Som barn lekte jag mycket i skogen. Naturen är viktig för mig och jag hoppas att jag i framtiden kan arbeta inom en bransch där man jobbar för att förhindra till exempel skogsskövling. Det skrämmer mig att vår jord mår så dåligt. Vår planet finns inte till bara för oss människor, det borde vi komma ihåg."