Hoppa till huvudinnehåll

Riksdagsvalet 2015 blev inget internetval

Skärmdump från resultatservicen
Skärmdump från resultatservicen Bild: Yle riksdagsval

Riksdagsvalet våren 2015 blev inte det genombrott för kampanjer på internet som många på förhand förutspådde. För vänstern blev valet en katastrof. Vänsterpartierna har aldrig tidigare tillsammans fått så få röster.

Och rösträkningen svek, särskilt då det gäller förhandsrösterna.

Bland annat det här uppmärksammas i den nya digra, vetenskapliga valutredningen. Justitieministeriet ger ut artikelsamlingen, och utredningen är den fjärde i en serie som inleddes med riksdagsvalet år 2003.

Redaktörer för verket är professor Kimmo Grönlund och lektor Hanna Wass. Antalet artiklar och medarbetare överstiger tjugo.

Redaktörerna säger att verkets centrala mål är att få läsaren att reflektera över demokratins mekanismer. Hur kan de förnyas så att alla har möjligheter till inflytande, oberoende av bakgrund?

Verket tar som bakgrund ett aktuellt avstamp i brexitomröstningen, mer exakt förmågan att "rösta korrekt" eller "rösta ansvarslöst".

Enligt redaktörerna är det en inställning som är problematisk ur den politiska jämställdhetens synvinkel. Utgångspunkten är ju att alla röster är lika värda

Att debattera hur dåligt informerade röstar är dessutom fånigt, menar redaktörerna eftersom alla väljare har också ickerationella orsaker då de lägger sin röst. Kandidatens utseende kan vara ett väsentligt kriterium.

Inga stora förskjutningar

Kimmo Grönlund säger att riksdagsvalet år 2015 var ett ordinärt val, åtminstone då det gäller förskjutningar i väljarstödet mellan partierna. De var inte stora, till exempel i jämförelse med skrällvalet 2011.

Uppseendeväckande är ändå att färre än en fjärdedel av finländarna stödde de traditionella vänsterpartierna. Socialdemokraterna och Vänsterförbundet samlade 23,6 procent av rösterna, medan resultatet exempelvis 20 år tidigare var 39,5 procent.

Orsaken är Sannfinländarnas popularitet bland arbetarväljarna.

Kimmo Grönlund riktar besk kritik mot rösträkningen. Resultatet av förhandsrösterna brukar vara klart klockan 20 på valdagen. Den här gången slutfördes räkningen av förhandsrösterna inte ens under valkvällens lopp, utan först efter midnatt.

Problemet var trögheten i den stora valkretsen Nyland. Under valkvällen avslöjades inte var flaskhalsarna fanns, vilket förargar valanalytikern Grönlund. Han anser uppgiften vara central med tanke på Sannfinländarnas frammarsch under valdagen.

Kimmo Grönlund anser att vallagen bör ändras så att räkningen av förhandsrösterna kan inledas tidigare.

Samlingspartiet och De Gröna twittrare

Under valkampanjen stod finanspolitiken och sparlistor i förgrunden, vilket gynnade Samlingspartiet och Centern. SDP lyckades inte få trovärdighet för sin ekonomiska linje trots att partiets ordförande Antti Rinne satt på finansministerposten.

Sannfinländarna höll för sin del invandringstemat framme, i synnerhet i de sociala medierna.

Riksdagsvalet blev ändå aldrig ett internetval, trots alla förhandsförväntningar. Främst är det de stora partiernas kandidater och riksdagsledamöter som är bra på internetkampanjer.

Yngre och kvinnliga kandidater är de mest aktiva på nätet. Men medborgare som inte annars är intresserade av politik söker inte heller uppgifter på nätet.

Över hälften av kandidaterna i riksdagsvalet använde twitter. Samlingspartiets och De Grönas kandidater stod för merparten av tweetarna.

Aktiviteten på twitter korrelerade ändå inte med valresultatet. Bara två av de mest aktiva, Alexander Stubb (Saml) och Satu Hassi (Gröna), valdes in i riksdagen.

Viktigt är ändå att komma ihåg att twitteranvändarna är en liten grupp. Populärt är det att tweeta främst bland politiker, olika sakkunniga och journalister.

Personen Carl Haglund lockade väljare

Partiledarnas betydelse för valresultatet är särskilt viktig då det gäller Centern och Sannfinländarna. I riksdagsvalet 2015 lyckades både Timo Soini och Carl Haglund (SFP) personligen vinna röster för partiet, fastän väljaren inte stödde partiets värderingar.

Sannfinländarna samlade röster bland arbetare, lågutbildade och arbetslösa. Också många förstagångsväljare valde partiet, liksom många före detta soffliggare.

Socialdemokraterna är fortfarande ett arbetarparti, det är främst tjänstemännen som har flytt. Men enligt forskarna står varken de socialdemokratiska eller sannfinländska väljarna särskilt långt vänsterut.

Vänsterförbundets väljarkår ändrades i hög grad från år 2011 till 2015. Lågutbildade, äldre väljare samt män har lämnat partiet. Väljarkåren är nu mer kvinnodominerad och yngre, och andelen högre tjänstemän och universitetsutbildade har ökat.

De Gröna är ett i hög grad urbant parti, och konkurrerar i storstäderna med Samlingspartiet. Varken De Gröna eller Samlingspartiet har framgångar bland arbetare, lågutbildade, eller i glesbygden.

Centerns kandidater får stöd i ett brett spektrum av yrkes- och utbildningskategorier. Viktiga för väljarkåren är hemmet, hembygden och traditionella värderingar.

Kvinnor för jämställt och mångfacetterat Finland

Verket lyfter också upp väljarnas värderingar. Föga överraskande stöder gröna, Vänsterförbundets och SFP:s väljare i högre grad än andra mångkulturalism, invandring och sexuella minoriteters rättigheter.

Bland Sannfinländarnas väljare är inställningen den motsatta.

Arbetare, lantbruksföretagare och lågutbildade ställer sig mest negativa till invandring samt etniska och sexuella minoriteter. Män är mer negativt inställda än kvinnor.

Kvinnor stöder rent allmänt i högre grad än män ett jämställt och mångfacetterat Finland, med minskade inkomstskillnader, färre skillnader i den regionala utvecklingen och en stark offentlig sektor.

Verket försöker också besvara frågan hur attityderna formas i framtiden. En möjlighet är att partierna lyfter upp ärenden som delar väljarkåren, och på så sätt blåser liv i latenta stämningar. Innan Sannfinländarna växte sig stora kanaliserades till exempel EU-motståndet via enskilda EU-motståndare.

Minskad partitrohet, rörliga väljare

Verket söker också svar på frågan om föräldrarnas röstningsbenägenhet går i arv. Svaret är ja, men det gäller i betydligt högre grad de äldre åldersklasserna än de yngre.

För de yngre väljarna handlar det ändå inte om ett uppror. Det handlar i stället om ett allmänt västerländskt fenomen, att partitroheten minskar.

Forskarna tycker det är positivt att väljarna börjar tänka självständigt och inte röstar vanemässigt. På sikt gynnar det här det politiska systemet.

Kännetecknande för de tre senaste valen är det höga antalet rörliga väljare.

En tredjedel av väljarna identifierar sig med två eller fler partier och besluter sig för parti och kandidat under kampanjens två sista veckor. Hälften av väljarna kan tänka sig att rösta på fler än ett parti.

Största delen av väljarna röstade 2015 på samma parti som i de två tidigare riksdagsvalen. En tredjedel av väljarna - enligt forskarna är en anmärkningsvärd andel - bytte ändå parti eller röstade igen efter två val på sofflocket.

Benägenheten att byta parti minskar med åldern.

"Förståelselucka" i 25 år

I valet 2015 valdes 117 män och 83 kvinnor in i riksdagen. Antalet kvinnor minskade något jämfört med valet 2011.

Kvinnor röstar lika mycket både på män och kvinnor, medan män i huvudsak röstar på män. För den stora majoriteten väljare spelar könet ringa roll, men kvinnorna kommer att fortsätta att vara underrepresenterade om det inte sker en ändring.

Kännetecknande för finländarnas inställning till sina möjligheter att påverka är enligt forskarna en "förståelselucka". I 25 år redan har väljarna varit allt mer intresserade av politik. Samtidigt tycker de att politiken är svårförståelig.

Orsaken till det här kan enligt forskarna vara det alltmer komplicerade politiska systemet och partifältet, och att höger-vänsterideologin försvagats.

Men eftersom finländarna trots allt är intresserade av politik mår den finländska demokratin väl, säger forskarna.