Hoppa till huvudinnehåll

Tredje gången gillt för Nina Mya

Nina Mya, jazzsångerska
Nina Mya, jazzsångerska Bild: ninamya.com skivutgivningskonsert,Pori Jazz

Richard Ashcroft, Brian Setzer’s Rockabilly Riot, DeJohnette Coltrane Garrison och Pirkka-Pekka Petelius & Irti Orkesteri. Vad är den gemensamma nämnaren för dessa fyra till synes rätt olika artister?

Jo, alla uppträder de på Pori Jazz i år på den stora huvudscenen på festivalens nuvarande huvudestrad, Skrivarholmens festivalområde (härefter Kirjurinluoto, som man allmänt brukar tala om). Men frågar man hur många av dessa som representerar jazzmusik, blir väl svaret lite beroende på definitionen av begreppet kanske en eller två.

Att Pori Jazz i dagens läge står för mycket annat än jazz är i och för sig inte så märkvärdigt. För att överleva som en så pass stor aktör på festivalfronten är man helt enkelt tvungen att bredda på utbudet för att locka den stora publiken.

De jazzpurister som fortfarande kritiserar den här utvecklingen är nog numera i minoritet.

Eller så är kritikerna helt enkelt inte så intresserade av jazz – eller musik över huvud taget – utan mest bara allmänt magsura individer.

Fungerande system med fyra scener

Nina Mya är en inhemsk jazzsångare som idag, fredagen den 15 juli firar utgivningen av sitt tredje album, Closure med en spelning på en av de mindre scenerna på Kirjurinluoto, Lokkilava. Som hon ser det är det nya systemet som varit i bruk i några år nu med fyra scener av varierande storlek med varierande utbud, en lyckad utveckling:

- Så här från en artists synvinkel ser läget till och med bättre ut nu en för några år sedan, menar Nina Mya.

Publik på Pori Jazz 2009.
Pori Jazz huvudscen Publik på Pori Jazz 2009. Bild: YLE/ Anna Kyhä livemusik

På den stora huvudscenen uppträder de största dragplåstren, som inte alltid behöver ha en alldeles självklar koppling till jazz, medan de mindre scenerna domineras av jazzartister och det här är ett fungerande arrangemang, resonerar Nina Mya. Hon vill också lyfta fram att gratiskonserterna vid den så kallade ”jazzkatu”, jazzgatan inne i stan vid åstranden på senare år fått en höjd profil då nya, yngre förmågor har getts en möjlighet att visa upp sig.

Så den kritik som tidvis har riktats mot Pori Jazz att det är missvisande att kalla evenemanget för en jazzfestival med namn som t.ex. Richard Ashcroft på fredagen på repertoaren, den skulle Nina Mya inte skriva under:

- Nå jo, ibland talas det allt möjligt, men vad jag nu har kollat in programmet, så verkar det som om utbudet består till ca ¾ av jazz - eller blues och soul – och då är det i alla fall den här typen av afro-amerikansk rytmmusik som dominerar.

Om sedan en eller annan mainstream-stjärna har tagits med för att locka den breda publiken, så ser inte Nina Mya det som att det gjorts på jazzens bekostnad på något sätt.

Höjdpunkter på årets festival?

Nina Mya börja för övrigt också ha en lång erfarenhet bakom sig av Pori Jazz; först deltog hon i tonåren med sin dåvarande pojkvän och år 2012 belönades hon som årets konstnär på Pori Jazz 2012. Men vad skulle hon villa lyfta fram från årets festival vid sidan om den egna spelningen på fredagseftermiddagen?

- Överlag verkar det vara ett väldigt bra program på Kirjurinluoto under fredagen med många sådana namn som i något skede har hört till eller fortfarande är personliga favoriter.

jazzsångaren Gregory Porter
jazzsångaren Gregory Porter Bild: Anne Hämäläinen/Yle Gregory Porter,jazzsångare,Pori Jazz,Mössa

- Gregory Porter (en av de senare årens sångarsensationer) spelar lite senare på kvällen på samma Lokkilava som vi själva, sedan Lauryn Hill och Joss Stone på stora scenen, räknar Nina Mya upp.

Samtidigt som hon själv uppträder, spelar Ricky-Tick Big Band & Julkinen sana på den stora scenen och det är Nina Mya visserligen lite besviken över att hon missar.

Skivrelease-konsert

Om den tredje skivan, Closure, vars utgivning firas i och med spelningen, berättar Nina Mya att det känns lite som tredje gången gillt.

- Även om de två föregående skivorna givetvis har varit viktiga och representerat ett visst livsskede, så känns det som om jag nu skulle ha hittat den där riktigt egna stilen, nämligen. den här gospelnyansen som hörs så tydligt på skivan.

Det känns som det är här som mitt eget sanna jag kommer fram, i att kombinera jazzens och gospelns världar.― Nina Mya

Vad gäller skivans titel, står Closure står för ett slags bokslut. Nina Mya ser det som en av människans viktigaste strävan, att finna ro i själen, vilket titeln också ska syfta på.

Som det har framgått, har Nina Mya alltså valt att sjunga på engelska och därför är också artistnamnet anpassat för att ha en mer internationell klang. Hon heter i själva verket Maija i andra namn, men stavat med ett y, som i Mya, blir det ett artistnamn som fungerar bra i lite mer internationella sammanhang.

Akustiskt jazzband med inhemska toppmusiker

Rent musikaliskt, så är ju Nina Myas gospel- och soulmättade jazzstil helt internationellt gångbar och den helakustiska jazzkvintetten som hon backas upp av består av den yngre generationens elitmusiker. På blåssidan har vi Jukka Eskola, trumpet och flygelhorn samt Petri Puolitaival på saxofon och altflöjt. Henri Mäntylä spelar piano medan rytmduon består av Jori Huhtala på ståbas och Tuomas Timonen bakom trummorna.

Nina Mya med band
Nina Mya med band Bild: ninamya.com jazz,nina mya,kvintetter (ensembler),trumpetister,saxofonister,vård (omsorg)

Ett utpräglat hitsound av idag är det här kanske inte. Men inom en sådan här mer soulpräglad modern jazzstil där just t.ex. en Gregory Porter på senare år gjort ett starkt intryck, där har på samma sätt ett akustiskt band fått stå för musicerandet. Vad är det då som Nina Mya ser som den speciella eller särpräglade styrkan i hennes stil och med hennes inhemska toppband?

- Ja-a, det där var nog en svår fråga, menar Nina Mya, men märker vid en närmare eftertanke, att hon kan höra ett liknande sound på Gregory Porters Liquid Spirit-album, som det finns på hennes egen nya skiva och hon medger utan vidare att hans stil har varit en viktig influens.

Sedan vill hon ändå inte analysera allt för mycket i vad hon egentligen är ute efter. Det väsentliga är helt enkelt att hon är väldigt förtjust i ett sånt här akustiskt jazz-sound med fet kontrabas och akustiskt piano. Det i kombination med hennes egna låtar och den känsla för soul och gospel som hon bidrar till med sin sång. Det är vad Nina Mya hoppas kunna nå ut med.

Hör Nina Mya här:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje