Hoppa till huvudinnehåll

Finlandssvenska sommarteatrar skrivs och styrs av män

Premiärpublik på Raseborgs sommarteater.
Produktionsteamet kring sommarteatrarna är ofta en brokig skara, men när det kommer till de ansvarstyngda rollerna är männen i majoritet. Premiärpublik på Raseborgs sommarteater. Bild: Yle/Tove Virta teaterkulisser

Amatörteatrar är beroende av många faktorer - väder, talkoanda, kaffekokare, scenbyggare, frivilliga skådespelare, publik, sponsorer och regissörer.

Det är en delikat process och en fantastisk kulturform, eftersom den gör det möjligt för människor med olika bakgrund och ålder att skapa något tillsammans.

Något som - vilket årets pjäser på olika håll i landet har visat - ofta uppvisar fina konstnärliga kvaliteter.

Men vissa strukturella problem finns.

När Yle Kultur går igenom repertoaren hos sex av de största finlandssvenska sommarteatrarna - Lurens i Lovisa, Finns i Esbo, Teaterboulage i Pargas, Raseborgs sommarteater, Närpes teater och Oravais teater - mellan 2006 och 2016, visar det sig att 51 av 65 pjäser regisserats av män.

Regissörer på de största finlandssvenska sommarteatrarna 2006-2016
Rosa staplar står för män och blå för kvinnor. En överväldigande majoritet av pjäserna regisseras av män. Regissörer på de största finlandssvenska sommarteatrarna 2006-2016 Bild: YLE/ Maria Helsing sommarteater,statistik (data)

Ofta är det samma regissör som anlitats flera år i rad, vilket säkert har en praktisk förklaring, men försvarar ändå inte den strukturella prioriteringen av manliga framom kvinnliga regissörer.

Under den granskade tidsperioden har Lurens och Finns enbart anlitat män, medan Teaterboulage, Närpes och Raseborg har anlitat en kvinnlig regissör en eller två gånger.

Oravais uppvisar å sin sida en motsatt statistik, där alla pjäser utom en har regisserats av en kvinna sedan 2006.

Männens berättelser dominerar samhället

Enligt litteratur- och teatervetaren Rita Paqvalén är ojämlikheten problematisk.

- Män, precis som alla andra, berättar berättelser som utgår från dem själva. Det är i sig inget problem men just männens berättelser dominerar redan det vi ser på scenen och i samhället.

Rita Paqvalén
Rita Paqvalén är litteraturvetare och jobbar på servicen Kultur för alla. Rita Paqvalén Bild: Yle/Ylva Perera rita paqvalen

Mansdominansen bland regissörer är ett faktum också inom proffsteatern men Paqvalén menar att sommarteatrar har en unik möjlighet att välja nya vägar.

- Sommarteatrar bygger sina föreställningar från grunden, det finns ingen förutbestämd teaterpersonal och därmed går det att göra feministiska val när man bestämmer vem som ska regissera. Sommarteatern spelar en viktig roll i lokalsamhället och borde därför kunna spegla alla grupper i samhället.

Mer variation önskas

När det gäller författarna till de historier som berättas på sommarteaterscenerna ser könsfördelningen ut så att 40 och ett halv manus har skrivits av en man och 24 och ett halvt manus av en kvinna. Halvorna kommer sig av att det finns pjäser som har både en kvinnlig och en manlig manusförfattare.

Finns sommarteater i Esbo har den högsta procenten kvinnliga manusförfattare (sju av elva pjäser). Här kan nämnas att Finns enbart spelar barnteater - en genre som procentuellt företräds av fler kvinnor - och att fem av dessa pjäser baserar sig på böcker av Astrid Lindgren.

Manusförfattare på de största finlandssvenska teatrarna 2006-2016.
Rosa staplar står för män och blå för kvinnor. Det håller på att ske en utjämning i könsfördelningen. Manusförfattare på de största finlandssvenska teatrarna 2006-2016. Bild: YLE/ Maria Helsing sommarteater,statistik (data)

Teaterboulage och Oravais kommer nästan upp till femtio procent kvinnliga manusförfattare under tidsperioden, medan Lurens, Närpes och Raseborg enbart har enstaka pjäser av kvinnor på de senaste årens repertoar. Det positiva är att det tycks bli jämnare för varje år.

Pjäser skrivna av män behöver inte på något sätt vara dåliga, tvärtom, men Rita Paqvalén poängterar att det är synd att teatrarna inte varit intresserade av mer mångfald.

- Ju större variation bland dem som får berätta, desto större variation på berättelserna. Varför bara reproducera gamla mönster då man har chans att förnya sig?

Vem får göra vad på scenen?

Könsfördelningen på sommarteatrarnas huvudrollsinnehavare är svårare att avgöra. Många pjäser har både en manlig och en kvinnlig protagonist. I andra fall är det omöjligt att slå fast en huvudperson över huvud taget.

På basen av hur pjäserna presenterats går det ändå att få fram en statistik som visar att 24 pjäser under den här perioden tydligt har en manlig huvudrollsinnehavare. I 17 pjäser spelas huvudrollen av en kvinna och i 23 pjäser finns både en manlig och en kvinnlig huvudperson.

En lite jämnare statistik, men fortfarande med fler män i fokus - vilket är uppseendeväckande eftersom ensemblen på sommarteatrarna ofta består av en överväldigande majoritet kvinnor och flickor.

Huvudrollsinnehavare på finlandssvenska sommarteatrar 2006-2016.
Rosa staplar står för män, blå för kvinnor och bruna för både. I vissa pjäser har det inte gått att plocka ut tydliga huvudpersoner. Huvudrollsinnehavare på finlandssvenska sommarteatrar 2006-2016. Bild: YLE/ Maria Helsing statistik (data),sommarteater

- Det finns en lång tradition av manliga huvudroller inom teatern. Det gäller tyvärr också i de fall där det på pappret finns både en manlig och en kvinnlig huvudperson. På sommarteatern är det vanligt att ha ett ledande heteropar, en man och en kvinna som ska hitta varandra. Då får ofta mannen vara den aktiva hjälten, medan kvinnans roll går ut på att vara en jungfru eller en yrhätta som ska passas in i normen så att de kan gifta sig, säger Rita Paqvalén.

Mängden kvinnor på scen är alltså i sig ingen garanti för att pjäsen är jämlik eller feministisk.

- Det är en enorm skillnad om kvinnorna står på scenen som en anonym massa, eller som aktiva personer i bärande roller. En kvinnlig huvudrollsinnehavare som bara får reproducera en stereotyp könsroll är inte heller särskilt intressant, säger Paqvalén.

Kryssningspassagerare stiger av båten i "Doris, flickan i läderrock".
Teaterboulages pjäs "Doris - flickan i läderrock" lyckas porträttera flickor som människor utan att fastna i stereotyper. Kryssningspassagerare stiger av båten i "Doris, flickan i läderrock". Bild: Henrik Zoom © 2016 teater

Målet borde istället vara att lyfta fram kvinnor och män på så många olika sätt som möjligt.

- Det har länge varit så att så fort män skildras som mjuka, eller kvinnor som drivande och aktiva, är det för att uppnå en komisk poäng. På så vis upprätthåller man tanken om att män i grunden är på ett visst sätt och kvinnor på ett annat sätt, vilket låser in människor i väldigt trånga roller, säger Paqvalén.

Humor kan vara normkritisk

Ett feministiskt tänk hos sommarteatrarna skulle inte behöva innebära mindre humor och gemytlighet.

Även om många sommarteatrar traditionellt bygger på skämt som upprätthåller ett stereotypt tänkande kring kön - den lata mannen på soffan, den blåsta blondinen och så vidare - är det inte det enda sättet att skapa komedi.

Mikaela Esch, Magdalena Snickars, Matias Norrgrann och Cecilia Back ställer i ordning till kalaset i Närpesboan.
Närpesboan på Närpesteater börjar med en rad skämt som förstärker stereotyper, men problematiserar sedan karaktärerna. Mikaela Esch, Magdalena Snickars, Matias Norrgrann och Cecilia Back ställer i ordning till kalaset i Närpesboan. Bild: Jonas Bergqvist sommarteater

Istället önskar sig Rita Paqvalén ett kreativt tänkande kring humor, där syftet inte behöver vara att skratta åt personer som avviker från normen, utan istället skratta åt själva normerna.

- Jag tror att teatrarna lätt hemfaller åt den stereotypa skämtarsenal som finns eftersom det är enkelt, men det finns gott om exempel på komedi som driver med stereotyperna istället för att reproducera dem, säger Paqvalén.

För att illustrera tar Paqvalén upp tv-serien Kätevä emäntä (Händig husmor) som ett exempel på komedi där man får skratta åt normerna, medan den populära teaterföreställningen Grottmannen istället handlar om att man ska känna igen sig i normerna som presenteras.

Alla tjänar på bredare tänk

Jämställdheten mellan män och kvinnor är ändå långtifrån det enda område där sommarteatrar har möjlighet att vidga sitt normkritiska arbete. Det finns flera andra grupper vars representation på scenerna eller i produktionsteamet kunde utökas.

- Eftersom sommarteatern ofta engagerar hela orten finns det en enorm potential att låta alla grupper komma fram. Jag tänker till exempel på funktionshindrade och också på den stora grupp asylsökande som just nu sitter och väntar på sina besked. Bland dem finns många proffskonstnärer och det vore väldigt fint om de kunde involveras i teatergemenskapen, antingen på scenen eller bakom den, säger Paqvalén.

Våga tänka många tankar istället för två. Mångfald istället för dualism!― Rita Paqvalén.

Hon påpekar också att normkreativt tänkande är något som alla, inte bara de hittills diskriminerade, tjänar på.

- Stereotypierna låser in oss i väldigt smala roller som vi omedvetet anpassar oss till. De här rollerna är trånga både för kvinnor och män och det är synd om konsten låser sig till dem, eftersom den har möjlighet att tänka mycket bredare. Just eftersom sommarteatern är ett kollektivt rum har de alla möjligheter att tänka fritt kring de här sakerna, säger Paqvalén.

Aporna dansar på Lurens sommarteater.
Djungelboken på Lurens ståtar med flickor i många roliga roller. Aporna dansar på Lurens sommarteater. Bild: Mats Tuominen Lurens sommarteater,lurens sommarteater 2016

Normkritisk teater blir givetvis inte automatiskt bra konst, utan precis som all annan teater gäller det att berätta det man vill så bra som bara möjligt. Det handlar alltså inte om att köpa sig ett feministiskt frikort, utan helt enkelt om att försöka göra sommarteater som både är rolig, njutbar och låter bli att diskriminera.

Något som flera av sommarens föreställningar har visat sig vara duktiga på. Det gäller bara att fortsätta arbetet.

- Teater och konst har en otrolig kapacitet att påverka oss på ett sätt som statistik och siffror inte har. Därför räcker det inte med att bara uppfylla vissa könskvoter, utan det gäller att tänka normkritiskt på ett bredare plan, säger Paqvalén.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje