Hoppa till huvudinnehåll

“Respekt för materialet och skådespelarna är viktigast”

Skini Lindgård och Riddo Ridberg
Skini Lindgård och Riddo Ridberg på Teaterboulage ser ingen motsättning mellan att satsa på kvalitén och jobba med amatörteater. "Det är win-win". Skini Lindgård och Riddo Ridberg Bild: Yle/Ylva Perera skini lindgård och riddo ridberg

Är det allvarligt ska man våga vara allvarlig, och har man många duktiga kvinnliga skådespelare ska de få bra roller. Så resonerar Skini Lindgård och Riddo Ridberg på Teaterboulage i Pargas, som kommentar till Yle Kulturs granskning av könsfördelningen på finlandssvenska sommarteatrar.

- Vi har ett konstnärligt råd - som faktiskt just nu består av tre kvinnor och tre män - som planerar repertoaren för kommande år. Regissören väljs oftast innan pjäsen är helt och hållet fastslagen, och hen har sedan sista ordet, säger Riddo Ridberg, som är konstnärlig ledare och ofta anlitad regissör för Teaterboulage.

Precis som på de flesta större sommarteatrarna i Svenskfinland har nästan alla Teaterboulages pjäser regisserats av män, men Ridberg säger att det är något man gärna kunde ändra på.

- Det skulle absolut inte skada att ha en kvinnlig regissör snart igen. För oss har det främst varit svårt att hitta någon här i trakten.

Skini Lindgård och Riddo Ridberg
Skini Lindgård och Riddo Ridberg jobbar "hårt" på att reproducera varsin stereotyp könsroll- Skini Lindgård och Riddo Ridberg Bild: Yle/Ylva Perera teaterboulaget

Skini Lindgård hade en av de bärande rollerna i pjäsen Hem jävla hem (en lokal variant av Masjävlar) som regisserades av Lidia Bäck 2013, och hon minns arbetet som positivt.

- Det var jättespännande att jobba med Lidia Bäck. Hon hade ett annat grepp som kändes lite ovant i början, men det visade sig vara riktigt fräscht!

Det knepiga är att hitta en balans mellan nykomlingar och gamla bekanta namn som ensemblen känner.

- Jag skulle gärna regissera varje pjäs själv, men jag inser att det varken skulle vara bra för mig eller ensemblen. Det är viktigt att variera, men inte hela tiden, eftersom det tar tid för nya människor att komma in i organisationen, säger Ridberg.

Starka kvinnoroller självklara

Gällande pjäsval är Teaterboulages viktigaste kriterium att det ska variera från år till år.

- Vi vill inte hamna i ett fack, utan spela olika typer av pjäser, säger Ridberg.

Under de senaste åren har ett flertal av pjäserna varit nyskrivna av Skini Lindgård. Där ingår årets pjäs Doris - flickan i läderrock, som fått ett gott bemötande. Lindgårds pjäser har alltid starka roller för kvinnor.

- Det är naturligt för mig, och känns viktigt. Dagens tjejer är duktiga på så många områden - skådespeleri, musik och så vidare - och det tycker jag att man ska få fram, säger Lindgård.

Frida Lassus och Mecki Ruokolahti i "Doris, flickan med läderrock".
Doris - flickan i läderrock låter flickor ta plats i de bärande rollerna. Här Frida Lassus och Mecki Ruokolahti. Frida Lassus och Mecki Ruokolahti i "Doris, flickan med läderrock". Bild: Henrik Zoom © 2016 teaterboulage,teater

Annars tänker hon mer på berättelsen än på skådespelarna när hon skriver.

- Efter två pjäser om 60- och 70-talen var det nu dags för 80-talet. Då var jag själv småbarnsmamma och tyckte ärligt talat att musiken och kläderna var rätt förskräckliga! Men när jag riktigt började tänka på mitt 80-tal kom jag ihåg mina arbetskompisar och andra kvinnodominerade sammanhang jag var med i och på hur den växelverkan fungerade. Dessutom ville jag skriva om hur det är när livet strular ihop sig. Vi har haft flera självmordstragedier i Pargas, och jag ville inte rygga för den tematiken, säger Lindgård.

Ridberg ser Doris-pjäsen som ett sätt att ta igen för många pjäser med mansdominans på scenen.

- Eftersom det oftast är fler flickor som vill vara med brukar det lätt bli så att pojkarna automatiskt får väldigt bra roller bara för att de är så få. Men i år spelas nästan alla stora roller av kvinnor, och till och med vårt husband har två kvinnliga medlemmar. Det skulle vara dumt att inte utnyttja all talang som finns, bara för att med våld ha en pjäs med en manlig huvudrollsinnehavare, säger Ridberg.

Svårt att få flickor att ta plats

En annan klassisk fälla är att männen som är med får mest utrymme att spela roliga roller.

Flickorna föredrar att hålla lägre profil än pojkarna, hur bra de än är, det har jag märkt tydligt under arbetet med Pargas stads ungdomsshower. Jag försöker uppmuntra dem att ta plats och kliva fram, men väldigt många flickor är rädda för att stjäla fokus, jag vet inte varför, säger Ridberg.

show 8 i Pargas
I arbetet med Pargas stads ungdomsshower har Riddo Ridberg märkt att det krävs medvetet jobb för att få flickor att våga ta plats. show 8 i Pargas Bild: Samuel Salminen ungdomsshow i pargas

Lindgård tror att förklaringen ligger i flickvärldens hårdare sida.

Man ska alltid vara snygg, inte vara pinsam och inte göra bort sig. Jag tror tyvärr att det sitter ganska djupt rotat i dagens ungdomar, säger Lindgård.

Flickor lär sig att man ska vara vacker och hålla käften, helt enkelt.― Skini Lindgård

Både Lindgård och Ridberg ser ändå amatörteatersammanhang som en ypperlig plats att arbeta emot den här sortens begränsande normer.

Det är väldigt bra för folks självkänsla, inte bara att stå på scenen, utan också att vara med i backstage-gemenskapen. Jag sitter ofta och lyssnar på våra ungdomar, de är alldeles ljuvliga när det gäller att hjälpa och peppa varandra innan de ska in på scenen. Det är ett bra sätt att lära sig umgås över ålders- och könsgränser, säger Lindgård.

Respekt för barn och allvar

En annan utmaning i sommarteatersammanhang är att våga låta scener vara allvarliga.

- I amatörteatersammanhang är det oftast lättare att vrida åt det komiska hållet, och det finns scener i Doris som hade gått att göra på ett klassiskt buskis-sätt, men jag var noga med att låta bli. Det kräver en hel del av skådespelarna att våga gå in i de tunga situationerna på riktigt och inte bara säga replikerna ytligt, men det är viktigt för mig att vi gör det så autentiskt som möjligt, säger Ridberg.

Folk skrattar ofta åt de allvarliga scenerna också, jag vet inte riktigt varför, men det är viktigt att skådespelarna vågar hålla allvaret.― Riddo Ridberg

För Ridberg finns ingen motsättning mellan att jobba med amatörer och ändå ha höga konstnärliga ambitioner. Det handlar helt enkelt om att ha respekt både för pjäsen, publiken och de medverkande.

- En sak jag stört mig på är hur barn ibland används inom teater. Barn är söta när de är tre år och kommer in och säger något lustigt och går åt fel håll så att alla skrattar, men det är inte respektfullt mot barnet. Också när man jobbar med barn ska man göra det på riktigt, inte hoppas på att publiken ska skratta åt att de gör fel, säger Ridberg.

Det råkar sig oftast bli män

En koll bland några av de övriga granskade sommarteatrarna visar att frasen “det bara råkar sig”, är det vanligaste svaret på varför nästan bara manliga regissörer anlitas.

Kim Svenskberg, som är producent för Lurens sommarteater och ordförande för Östra Nylands ungdomsförbund, säger att ingen kvinnlig regissör har anmält intresse att regissera på Lurens.

- Det viktigaste för oss är att få en regissör som kan jobba med amatörer, som kan ge något åt våra skådespelare. Könet spelar ingen roll, säger Svenskberg.

Emilia Nikkanen som Mowgli i Lurens sommarteater.
I brist på kvinnliga roller gjorde Lurens Mowgli till en tjej, spelad av Emilia Nikkanen, i årets uppsättning av Djungelboken. Emilia Nikkanen som Mowgli i Lurens sommarteater. Bild: Mats Tuominen lurens sommarteater 2016,Lurens sommarteater

När det kommer till rollfördelningen säger Svenskberg att man på Lurens inte gör skillnad mellan huvudrollsinnehavare och andra, utan alla är lika viktiga.

- Om kvinnor eller män har flest repliker är inte huvudsaken, eftersom alla behövs. Ett visst problem är ändå att många pjäser är skrivna främst för män, men det har vi löst genom att ibland byta könet på huvudpersonen, som i årets Djungelboken, säger Svenskberg.

Att försöka ta fram fler pjäser skrivna av kvinnor för att råda bot på bristen på kvinnliga roller är inget Lurens hittills tänkt på. Det viktigaste, enligt Svenskberg, är att pjäserna till sitt innehåll är så varierande som möjligt från år till år.

Fredrika Åkerö är ordförande för Västnyländska Ungdomsringen.
Fredrika Åkerö, ordförande för Västnyländska Ungdomsringen säger att hon gärna vill se en kvinnlig regissör på Raseborg, men hittills har det inte råkat sig så. Fredrika Åkerö är ordförande för Västnyländska Ungdomsringen. Bild: Yle/ Bubi Asplund Fredrika Åkerö,västra nylands ungdomsring,ungdomssekreterare,Västnyland,Raseborg,teater

Fredrika Åkerö, ordförande för Västnyländska Ungdomsringen som ligger bakom Raseborgs sommarteater, säger att diversitet inom kulturfältet är viktigt, men att sommarteatern inte ska behöva bära hela ansvaret för det.

- Ser man på Västnyland i stort har vi ett brett kulturutbud, men allt fungerar inte att göra på sommarteater. Det måste vara stora produktioner och mäktig musik, och de flesta storskaliga pjäser har skrivits av män, säger Åkerö.

Österbotten går i bräschen

Värt att notera är att hela Österbotten faktiskt utgör ett enda stort undantag till regeln om manliga regissörer den här sommaren. Såväl Pedersöre, Närpes, Korsholms och Oravais teater, samt Skäriteatern på Replot i Vasa, regisseras av kvinnor.

Svunna tiders vålnader betraktar kalasförberedelserna i Närpesboan.
Närpes teater är inte den enda österbottniska sommarteatern med kvinnlig regissör i år - det finns faktiskt kvinnliga regissörer överallt i Österbotten. Svunna tiders vålnader betraktar kalasförberedelserna i Närpesboan. Bild: Jonas Bergqvist annika makarevitch

Oravais teater har i själva verket bara haft en enda manlig regissör sedan 2006, och en väldigt hög procent kvinnliga manusförfattare och huvudrollsinnehavare. Enligt styrelseordförande Roland Engström är det inte medvetet, men väldigt roligt.

- Vi har starka kvinnor i våra led, och det känns viktigt att låta dem komma fram. De skriver dessutom intressanta roller för både kvinnliga och manliga skådespelare, vilket publiken uppskattar.

Ser du det som amatörteaterns uppgift att tänka på de här sakerna?

- Absolut. Teatern har varit mansdominerad länge, så det känns bra att gå i bräschen för kvinnorna. Men visst har både män och kvinnor möjlighet att få regissera i Oravais, det gäller bara att vara tillräckligt bra! säger Engström.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje