Hoppa till huvudinnehåll

Unga, upptagna och brinner för föreningslivet

Sara Wilson med sina söner Åke och Allan framför en rutschkana.
Sara Wilson med sönerna Åke och Allan. Sara Wilson med sina söner Åke och Allan framför en rutschkana. Bild: Yle/Nicole Hjelt lejonparken,Ekenäs

Föreningar är bara för gamla tanter och farbröder och intresserar inte unga - eller? I så fall är Karisborna Sara Wilson och Emilia Nyberg undantagen som bekräftar regeln.

Båda är under trettio år gamla och trots alla de engagemang den åldern kan innebära hittar de ändå tid för sin gemensamma passion: föreningslivet.

- Det bor en liten världsförbättrare i mig men världen är så fruktansvärt stor så jag satsar på mitt lilla mikroskopiska hörn av världen och på att förbättra det, förklarar Wilson sin kärlek till föreningslivet.

Kan inte tänka sig bo någon annanstans

Wilson är styrelsemedlem i Backgränds hembygdsförening i Karis. Hon har vuxit upp med föreningen och som femtonåring tog hon på sig sitt första förtroendeuppdrag.

- Jag har fungerat som bland annat suppleant och viceordförande, berättar hon.

Trots att Wilson bott i Åbo under många år och även tillbringat en del av studietiden utomlands, så har kärleken till det lokala aldrig svalnat.

Människorna som bor i Backgränd är underbara. Då gäller det att stärka sammanhållningen och se till att alla får vara med och ta del av den.

- För mig existerar inte möjligheten att jag skulle bo någon annanstans. Jag har vuxit upp här, känner människorna och har min släkt här. Under uppväxten var föreningshuset mitt vardagsrum, säger hon.

Orsaken till att hembygdsföreningen är så viktig är just tillgivenheten till hemorten.

- Människorna som bor i Backgränd är underbara. Jag vill stärka sammanhållningen och se till att alla får vara med och ta del av den, förklarar hon.

Lokalföreningsverksamheten är på inget sätt exkluderande trots att det finns fördomar mot den, försäkrar Wilson. Tvärtom menar hon att de som är med i föreningen vill se till att alla Backgrändbor, unga som gamla, känner sig välkomna.

Tog med en bit av Karis till Åbo

Under den tid Wilson tillbringade borta från sin hembygd såg hon till att ta en liten bit av det lokala med sig.

- När jag började studera i Åbo kände vi Karisbor att vi ville ha en egen förening. Vi var Karisjuntarna ute i stora världen, säger hon och skrattar.

Hon grundade då studentföreningen Karis hjärn tillsammans med några andra studerande.

- Jag satsade mycket på den då. Det är jätteroligt att se att den har levt vidare och att nya förmågor har tagit över, säger hon.

Föreningshuset Backdala i Backgränd.
Föreningshuset Backdala var Sara Wilsons vardagsrum under en tid i livet. Föreningshuset Backdala i Backgränd. Bild: Yle/Robin Lindberg föreningshuset backdala i backgränd

Wilson menar att det finns många jämnåriga som delar hennes intresse för föreningslivet.

- Det finns en otrolig drive bland unga att satsa på det man tycker om, säger hon.

Däremot kanske det finns en skräck för att föreningslivet ska sluka alltför mycket av ens tid.

- Jag har märkt att det finns en rädsla för att gå med för att man är tror att det ska ta för mycket tid, men man har tid för det som intresserar, säger hon.

"Man hittar tid för det man är intresserad av"

För tillfället är Wilson vårdledig med sina två söner, Allan 1 år och Åke 3 år, men då hon arbetade menar hon på att det gällde att hitta de små luckorna i vardagen som man kunde viga åt frivilligarbetet.

- Jag pendlade till Helsingfors för mitt jobb på FPA och då passade jag på att skriva föreningshistoria på tåget, nämner Wilson som ett exempel.

Hon menar att hon aldrig upplevt föreningsarbetet som uttröttande.

- Det ger mig energi. Ju mer arbete jag lägger in desto mer energi får jag, säger hon.

"Föreningslivet gör en till en bra samhällsindivid"

Emilia Nyberg, kulturproducent och fotograf, delar Wilsons föreningsentusiasm. Hon håller med om att en stor orsak är det sociala.

- Jag har alltid varit med för gemenskapens skull. Jag har fått jättemånga nya vänner via föreningslivet, berättar hon.

Precis som Wilson ser hon också en stor fördel i det välgörande arbete som föreningarna sysslar med.

Emilia Nyberg i sitt arbetsutrymme.
Emilia Nyberg har varit föreningsaktiv hela livet. Emilia Nyberg i sitt arbetsutrymme. Bild: Yle/Nicole Hjelt spinneriet

- Många föreningar gör något gott för andra och det känns bra. Föreningslivet gör en till en vettig person och en bra samhällsindivid, förklarar hon.

Nyberg har som Wilson vuxit upp med föreningslivet. Hon började med scouterna som liten och under studietiden var det studentföreningen Karis hjärn som gällde.

- Det var roligt att vara tillsammans med andra som har samma bakgrund. Jag hade följt med verksamheten på avstånd en tid och väntade på att jag skulle få börja studera och få vara med för att det verkade roligt, berättar hon.

Undre studietiden satt hon med i styrelsen men efter att hon hade blivit färdig från studierna är hon numera en så kallad äldre medlem.

Martha populärt bland unga kvinnor

Under våren var Nyberg med och startade en Marthakrets i Raseborg för yngre marthor.

- Målgruppen är yngre kvinnor som vill umgås och är intresserade av en hållbar livsstil, berättar hon.

Under det första mötet var de åtta stycken men under månaderna som gått har kretsen redan ökat till kring femtio medlemmar.

Finlands svenska Marthaförbund
Emilie Nyberg var nyligen med och startade upp en Marthakrets för yngre marthor i Raseborg. Finlands svenska Marthaförbund Bild: Finlands svenska Marthaförbund marthaförbundet

De träffas en gång i månaden och det är lämpligt menar Nyberg som varit tvungen att trappa ner på föreningslivet då olika engagemang i arbetslivet och privatlivet för tillfället tar upp mera av hennes tid.

- Det innebär ändå inte att man måste lägga av med föreningarna helt och hållet, menar Nyberg.

Folk tänker kanske att det är väldigt tidskrävande att vara med i en förening. Men faktum är att man inte måste göra mer än vad man själv känner för, förklarar hon.

Nyberg är fortfarande medlem i såväl scouterna som Karis hjärn trots att hon är tvungen att vara relativt passiv för tillfället.

- Jag vill fortsätta vara medlem för att jag tycker att de har jättefin verksamhet. Jag ångrar inte en minut av den tid som jag har lagt på dem, säger hon.

Bra att ge över uppdrag

Nyberg understryker också att det hänger på en själv att se till att föreningslivet inte slukar all ens lediga tid.

- Man måste förstå att ta tid för sig själv. Det är lätt att folk tar för givet att om någon alltid ordnat något så fortsätter den att ta ansvaret. Men har man mycket annat på gång måste man skapa utrymme för det, påminner hon.

Det är inte nödvändigtvis något negativt att överlåta sina ansvarsuppgifter till någon annan.

- Det är bara roligt när nya tar över som kanske har fräscha idéer som de gamla rävarna inte tänkt på, konstaterar hon.

Många hittar föreningarna i vuxen ålder

Trots att såväl Wilson som Nyberg fått föreningslivet med modersmjölken betyder det inte att man måste ha vuxit upp med föreningar för att anamma livsstilen.

- Flera föreningar jag har varit med i har medlemmar som hittat till föreningslivet först i vuxen ålder. Till exempel i scouterna har vi sådana som kommit med som vuxna, säger Nyberg.

Föreningarna välkomnar alltid nya ansikten, försäkrar hon.

- Det är viktigt att veta att det finns plats för alla, man måste inte ha varit med hela livet för att komma med i gemenskapen.

Många föreningar är öppna för att man bara kommer och hälsar på eller deltar i ett möte eller i ett evenemang.

Nyberg poängterar också att man gott och väl kan prova på en förening innan man besluter sig för om man vill bli medlem eller inte.

- Många föreningar är öppna för att man bara kommer och hälsar på eller deltar i ett möte eller i ett evenemang. Det gäller bara att höra av sig, säger hon.

Ifall man är sugen på ett förtroendeuppdrag kan det löna sig att börja lite försiktigt.

- Det finns många olika uppdrag, man behöver inte börja med ordförandeposten. Till exempel kan man prova på att vara materialansvarig till en början med, säger hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland