Hoppa till huvudinnehåll

Mystiker med sinne för melodi. In memoriam Einojuhani Rautavaara

Einojuhani Rautavaara
Einojuhani Rautavaara. Einojuhani Rautavaara Bild: Jyrki Valkama einojuhani rautavaara 2008

Einojuhani Rautavaara har gått ur tiden. Vårt lands internationellt sett mest kända tonsättare efter Jean Sibelius var 87 år då han avled i sviterna efter en svår operation den 27 juli. Hans musik spelas årligen i medeltal 150 gånger på offentliga konserter, och vart femte framförande sker i Finland - det mesta uppförs utomlands.

Rautavaaras musik är tillgänglig, romantiskt färgad men också mystisk och förbryllande. Också en del av hans kompositionstitlar tar fasta på en slags religiös mysticism, t.ex. Angels and Visitations och Angel of Dusk.

Det är emellertid svårt att enkelt kategorisera Rautavaara, vars musikaliska variationsrikedom i kombination med en personlig intellektuell profil gör det omöjligt att förenklat bedöma denna musikambassadör som skördat lagrar över världen.

Lärde sig under hela livet

Rautavaara sade sig ständigt vara i en inlärningsprocess vilket gav upphov till otaliga kompositionsstilar under olika faser. Först vid fyllda femtio kunde han säga att han hade lärt sig tillräckligt för att själv definiera sin musik.

Tonsättaren Einojuhani Rautavaara år 1970.
Tonsättaren Einojuhani Rautavaara år 1970 Tonsättaren Einojuhani Rautavaara år 1970. Bild: Yle Einojuhani Rautavaara,tonsättare

Rautavaaras karriär upplevde aldrig en underbarnstid eller brådmogenhet, låt vara att han kom från ett musikaliskt hem - fadern Eino var operasångare. Einojuhani Rautavaara började spela piano rätt sent och slog sig först in på musikvetenskapliga studier.

Stipendiat i USA

Småningom började han studerade komposition för Aarre Merikanto och fick sitt diplom vid samma tid när han som 28-åring tilldelades Koussevitskystiftelsens Sibeliusstipendium för studier i USA. Stipendiet utlystes i anledning av Jean Sibelius 90-årsdag, och det var Sibelius själv som utsåg Rautavaara till stipendiat.

Med hjälp av bidraget kunde Rautavaara tillbringa två läsår vid anrika Juilliard School of Music i New York och studera för Vincent Persichetti, medan han på somrarna deltog vid de prestigefyllda kurserna i Tanglewood under ledning av Roger Sessions och Aaron Copland. Med tanke på händelserna under 50-talet är det lättare att instämma i påståendet att arvet efter Sibelius har förts vidare av Rautavaara.

Från tolvtonsmusiken till hyperromantiken

Som de flesta unga tonsättare på 50-talet upplevde också Rautavaara en seriell epok. Senare övergav han tolvtonssystemet (dodekafonin) till förmån för hyperromantik och mystik. I musiken från 80-talet till idag rör sig Rautavaara fritt över hela det postmoderna tonala landskapet.

Frihet och otvungenhet i kombination med ett gott hantverk har skapat ett tonspråk och melodier som tilltalar en bred publik. Och Rautavaara var mån om att publiken skulle lyssna och förstå:

- Det är min övertygelse att musik är stort om den bara för ett ögonblick kan skapa en känsla av evighet i tidens fönster…

En lång karriär

Åtminstone på en punkt skiljer sig Rautavaaras och Sibelius levdansbanor från varandra: då Sibelius upphörde med komponerandet strax efter 60 så arbetade Rautavaara oförtrutet in i det sista. Hans verkförteckning är omfattande och innehåller allt från bagateller till stora orkesterverk (8 symfonier) och operor.

Rautavaaras populäraste verk torde vara konserten för fåglar och orkester Cantus arcticus där orkestern beledsagar förinspelad sång av tranor, vilket vid tiden för tillkomsten i början av 1970-talet var en innovation som slog an.

Einojuhani Rautavaara år 1974.
Einojuhani Rautavaara år 1974 Einojuhani Rautavaara år 1974. Bild: Håkan Sandblom / Yle Einojuhani Rautavaara

Einojuhani Rautavaaras liv var trots internationella framgångar likt andra finländers. Emellanåt måste man ta i tu med vardagliga sysslor och fundera på utkomsten. Rautavaara var verksam som pedagog och var bl.a. rektor för Kottby musikinstitut i Helsingfors.

Hans första äktenskap mellan åren 1959 och 1982 var minst sagt olyckligt och präglades av svartsjuka och våld, medan det andra äktenskapet från 1984, med den 29 år yngre Sinikka (f. Koivisto), blev enligt egen utsago i flera hänseenden den lyckligaste tiden i tonsättarens liv.

Och på 90-talet fick Rauatavaaras musik sitt internationella lyft då skivbolaget Ondine satsade stort på cd-exporten, vilket lände både tonsättaren och bolaget till heder med god ekonomi som följd.

Einojuhani Rautavaara var en intellektuell kosmopolit som var bildad och språkkunnig. Sitt intresse för filosofi och trosfrågor beslyste han i sin självbiografi från 1989 och flera essäer.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje