Hoppa till huvudinnehåll

Lustfyllt vilse i sin vilda trädgård

Hannele Mikaela Taivassalo.
Hannele Mikaela Taivassalo. Bild: Niklas Sandström Hannele Mikaela Taivassalo

När författaren Hannele Mikaela Taivassalo ska beskriva sin relation till skrivande, speciellt när det gäller den nyutkomna romanen In transit, hamnar vi bland de snåriga och svåra - men också det njutbara och begärsdrivna. Utmaningen är att fortsätta skriva i en värld som faller sönder.

- Jag tänker ofta på skrivandet som något som växer och spretar, och ju mer jag försöker räta ut det, desto tätare och råddigare blir det. Processen med In transit tog länge, och var på sätt och vis tung, men samtidigt också enkel eftersom snårigheten är "my own backyard". Min vilda trädgård där jag kan gå vilse i fred, säger Taivassalo.

In transit, som utkommer på det nygrundade Förlaget, är Taivassalos fjärde roman. Konkret kan man säga att den handlar om tre personer, i olika generationer men med koppling till varandra. Dessutom handlar den om rörelse, på flera olika plan:

Stad-landsbygd. Finland-världen. Mellan människor och inom människor.

- Egentligen handlar det inte så mycket om att ta sig till platser, även om romanen innehåller mycket resande, utan snarare om att befinna sig i ett sorts mellanläge - en punkt som inte är en punkt. Jag ville utforska in transit-tillståndet på flera olika plan, säger Taivassalo.

transit - genomförsel av varor el. genomfart av resande genom ett land till ett annat, transito― Svenska Akademiens ordlista

Mest handlar boken om begär. Om att vilja och längta efter någon eller någonting, och den rörelse som det innebär.

Om att ha begäret som sin drivkraft, trots att det ofta stöter på förhinder.

Hannele Mikaela Taivassalo.
Hannele Mikaela Taivassalo. Bild: Yle/Ylva Perera Hannele Mikaela Taivassalo

Det hör ihop med Taivassalos sätt att se på skrivande.

- Att skriva är i sig ett begär: man vill fånga något som kanske inte går att fånga. Målet är inte det intressanta, utan tänkandet i sig, att man försöker fånga en stämning eller förstå världen - utan att tro att det ens är möjligt.

Är det därför nästan alla dina karaktärer stöter på förhinder i sina begär?

- Jag var intresserad av att tänka på vad begär som inte får finnas är - det är ju något otroligt starkt, på ett paradoxalt sätt. Ett begär som är klart och rent och lätt att fånga är inte så intressant, och har inte så mycket med livet att göra.

Egentligen tror jag att det är så enkelt: Att skriva och att leva är ungefär samma sak. Och livet är råddigt och klottigt och suddigt och svårt och man går vilse hela tiden och saker blir fel också när de blir rätt. Och tvärtom.― Hannele Mikaela Taivassalo

Valfrihetens ambivalens

Ett annat viktigt element i In transit handlar om val, om vad det innebär att välja.

- Det har kanske att göra med världen vi lever i just nu. Vi som är priviligierade har möjlighet att välja hur vi dricker vårt kaffe, vart vi reser, vad vi ser. Allt är tillgängligt, eller åtminstone känns det så för oss små människor med begränsade hjärnor och begränsade hjärtan, säger Taivassalo.

Kaffe.
Till och med kaffedrickande involverar ett flertal val Kaffe. Bild: EPA/Oscar Rivera kaffe,cappucino

Det här blir problematiskt eftersom det myckna runtom oss gör det frestande att förenkla och vända sig till populister som säger EN sak.

- Det är givetvis katastrofalt, för världen är inte okomplicerad - tvärtom.

Taivassalo framhäver ändå inte valfriheten som något enbart negativt, utan intresserar sig för det paradoxala.

- Det att vi till exempel kan röra oss och resa påverkar miljön negativt, men ändå gör vi de valen. Också jag är en person som vill se världen. Jag är också den som vill gå till just den där butiken och köpa just den där produkten för att få tillfredsställa just den känslan. Valfriheten är både djupt tillfredsställande och problematisk.

Åbo flygplats.
Driften att vilja resa och se världen är både lustfylld och destruktiv. Åbo flygplats. Bild: Yle/Lotta Sundström Åbo flygplats,semester,semesterresor,flygresor,flygplan,Resande och pendling,turism

Det intressantaste är ändå inte varor och produkter, utan andra val vi gör i livet. Val vars konsekvenser inte går att förutspå och vars förutsättningar inte är så fria som vi tror.

- Val är mycket mer komplicerade än marknadsekonomin påstår. De både öppnar och stänger, och öppnar ibland för mycket. Dessutom blir de val vi inte kunnat göra kvar i oss som en sorts sorg, och de är också en del av livet.

Det hade säkert varit möjligt att välja annorlunda. (Hade det, verkligen?) Kanske genom att inte välja. Eller genom att välja bort, försaka. Och att välja allt, det är väl ändå också ett val.― In transit

Tror du att vi både längtar efter att få välja och att inte behöva välja?

- Ja, det finns absolut den dubbelheten. Vi vill välja allt nu, men eftersom vi har alla möjligheter är ansvaret så stort och gränslöst att vi vill ge det ifrån oss. Det är djupt ambivalent.

Skönlitteratur ska rådda bort dig

Trots att hon utforskar det ofärdiga och mittemellanvarande brukar det inte vara svårt för Taivassalo att känna när en roman har nått sitt slut.

- Jag skriver egentligen inte intriger, utan drivs av stämningar och en sorts emotionell existentialism, men samtidigt har jag märkt att jag vill ha en båge med en början och ett slut. Jag känner ett behov av att ordna kaoset till en helhet, samtidigt som jag hela tiden vill upplösa intrigen, säger Taivassalo.

Personerna i romanen bidrar också till hur texten utformas, även om Taivassalo inte är intresserad av att psykologisera dem.

- Jag kan inte undgå att bli förälskad i de här fiktiva personerna som plötsligt finns i en värld! Det låter löjligt att säga att de för texten nånstans, men i och med att jag börjar intressera mig för vad som händer dem och flyttar runt med dem är det just det som händer.

In transit.
In transit. Bild: Yle/Ylva Perera förlaget,Hannele Mikaela Taivassalo

Romanskrivandet är en levande och intuitiv process, som Taivassalo varken kan eller vill teoretisera en gång för alla. Främst handlar det om att tänka nya tankar.

- Det magiska med processen är att bara för att jag skriver så kommer jag till platser jag aldrig tidigare varit, och tänker tankar jag aldrig tidigare tänkt. Att skriva och läsa handlar helt enkelt om att öppna sig för något annat, vrida till något man trodde var färdigt och på så vis få ett nytt perspektiv på det vi kallar liv.

Skönlitteraturen är som bäst när den skruvar till dig i din värld, råddar bort dig, ställer nya frågor och skapar tankar du annars inte hade tänkt. Det behöver inte vara revolutionerande, bara det att man blir väckt från det slentrianmässiga och på riktigt ser världen och människorna runt sig.― Hannele Mikaela Taivassalo

Finns det inte något skamlöst i att ta sig det här anspråket? Att vilja vrida till världen för folk?

- Absolut finns det något anspråksfullt i att skriva - publicerar du något tänker du ju att någon annan ska vara intresserad av det. Den bästa litteraturen utgår från att man har något på sitt hjärta som bara måste ut. Samtidigt måste det också finnas en ödmjukhet. Det du skriver ska vara viktigare än du själv, och det måste finnas en generositet, att man vill ge något och inte bara få, säger Taivassalo.

Språket gör uppror

Arbetsprocessen ser rätt annorlunda ut från bok till bok. Generellt upplever Taivassalo att det med tiden blivit lättare att vara skamlös i sitt skrivande, men däremot har relationen till språket komplicerats.

- Jag menar inte att mitt språk skulle ha blivit svårare i sig, men mitt förhållande till språket blir svårare. Istället för att känna att jag behärskar det känner jag att det faller sönder och gör uppror medan jag försöker hantera det. Som tur gör det ju skrivandet ännu mer intressant.

För Taivassalo går det inte att kalla skrivande för ett hantverk i bemärkelsen att det skulle finnas en ritning man alltid kan följa för att det ska bli bra.

Språket är inget regelverk där man kan röra sig obehindrat, det är något som är levande och komplicerat och rörligt.― Hannele Mikaela Taivassalo

Taivassalo fick den första impulsen till att skriva In transit när hon 2011 befann sig i Indien, långt ute på landet. Rörligheten intresserar eftersom den, precis som valfriheten, karakteriserar världen vi lever i.

- Vi som är priviligerade lever i en värld som är oerhörd utvidgad. Dels är vi uppkopplade och rörliga i världen oberoende av var vi befinner oss, dels har vi möjlighet att resa rent geografiskt, och det formar oss som människor, säger Taivassalo.

Hannele Mikaela Taivassalo.
Hannele Mikaela Taivassalo. Bild: Yle/Ylva Perera Hannele Mikaela Taivassalo,hannele mikaela taivassalo

Under arbetet med boken har världen kommit att präglas mer och mer av flykt och migration, rörelse som inte är den samma som priviligerade människors resande. Omständigheterna har påverkat Taivassalo starkt, även om hon varken försökt eller kunnat tematisera det.

- Boken handlar mycket om främlingskap, hur vi alla är potentiella främlingar i världen. På så vis nuddar det ofrivilligt vid flyktingtematiken, trots att det inte är den berättelsen. Världen är så kaotisk just nu att allt man börjar skriva i dag kommer att vara mer söndersprängt och ännu svårare än någonsin.

Omslaget till Hannele Mikaela Taivassalos roman In transit.
Omslaget till Hannele Mikaela Taivassalos roman In transit. Bild: Yle/Ylva Perera in transit 2016,Hannele Mikaela Taivassalo

Men du tänker fortsätta skriva i den här världen i alla fall?

- Ja, jag tänker att man måste det. Men det är svårt. Världen är så hjärtskärande och kaotisk att det är omöjligare än någonsin att strukturera den i tankar och prosa. Det finns dagar då jag känner att allt är onödigt, att konsten är betydelselös, och ingenting gör mig så uppgiven, för litteraturen och orden har alltid varit det mest essentiella för mig.

Vad kan vi göra då?

- Vi måste helt enkelt försöka famla efter de fragment vi har, försöka återskapa ens lite, vara något viktigt här och nu. Annars har vi tappat bort både hoppet och oss själva.

Läs också