Hoppa till huvudinnehåll

Vilken sång sjöng Kekkonen i bastun med John Steinbeck?

Ralf Pousar
Ralf Pousar Ralf Pousar Bild: Viktor Granö/ Five Corners Production ralf pousar

Ralf Pousar berättar om sitt möte med John Steinbeck på Long Island, New York, sommaren 1968.

Old Whaler's Association ordnade varje år en roddtävling med valbåtar, Old Whaler's Festival. Finska konsulatet i Hamburg fick en inbjudan till den här tillställningen, och min kompis Kaj Back trummade ihop en besättning. Det ska vara åtta man som ror, plus en rorsman.

”Festival” låter ju väldigt förnämt, men det var bara tre lag som ställde upp: US Coast Guard, ett norskt lag och vi. Två somrar hann vi vara med. Första gången vi deltog kom vi på tredje plats, men andra gången lyckade vi klå norrmännen. US Coast Guard var oslagbara, de var proffs.

Det var en vacker sommardag, och efter tillställningen satt hela gänget tillsammans på gräsmattan vid stranden. Jag hade gitarren med mig, och vi sjöng lite visor, som man brukar – största delen av oss var svenskspråkiga.

Plötsligt kommer en äldre herre fram till oss, med promenadkäpp i handen och seglarmössa på huvudet. Han hade hört att vi var från Finland, och gratulerade oss till vår välförtjänta andra placering i den världsomfattande valbåtstävlingen. Han presenterade sig som John Steinbeck. Vi blev alla mäkta imponerade över att få träffa en Nobelpristagare.

Ralf Pousar med John Steinbeck
En ung Ralf Pousar visar sina roddarhänder för John Steinbeck. Till höger Kaj Back. Ralf Pousar med John Steinbeck Bild: Viktor Granö/ Five Corners Production ralf pousar,John Steinbeck


Så berättade han att han nyligen varit i Finland. Under sitt besök hade han besökt president Kekkonen på Gullranda.

I det sammanhanget hade han blivit bekant med en finsk melodi. Han var helt övertygad om att om han bara hör melodin så kommer han ihåg den. Men han kunde för sitt liv inte minnas den utan lite hjälp. ”Ni känner säkert till den!” sa han.

Så försökte vi sjunga, det var "Karjalan kunnailla", det var "Lengelmävesi" och "Rosvo-Roope", allt vi hittade på av finska folkvisor.

"Nej, nej!", sa han. Han kommer så bra ihåg situationen. Han var i bastun med president Kekkonen. De satt i armkrok och gungade sidledes fram och tillbaka.

Då tände det naturligtvis till för oss. De här två distingerade herrarna sitter på bastulaven och sjunger "Rullaati rullaa".

Man kan föreställa sig situationen. Jag tror inte man behöver beskriva den närmare.

Läs också