Hoppa till huvudinnehåll

Janne Holmén: De förbjudna orden

Janne Holmén, VM 2007.
Janne Holmén är dagens gästkolumnist. Janne Holmén, VM 2007. Bild: All Over Press Janne Holmén,maratonlöpning

I en tid där så gott som alla idrottare har Twitterkonton är det ofrånkomligt att några kommer att bryta mot reglerna, avsiktligt eller oavsiktligt, skriver Janne Holmén i OS-gästkolumnen.

Den internationella olympiska kommittén har länge haft strikta begränsningar kring vad idrottare och sponsorer får göra och säga under ”den olympiska perioden”, i år från den 27 juli till 24 augusti. Syftet är att hindra idrottare och deras sponsorer från att göra ekonomisk vinning på det olympiska varumärket, något som är förbehållet de företag som betalat 100 miljoner dollar till IOK för att bli olympiska partners.

I sitt försvar mot vad som betraktas som illegal marknadsföring utnyttjar den olympiska rörelsen en blandning av gamla amatörideal, sin unika maktposition över idrottarna och hårdför monopolkapitalistiskt varumärkesjuridik.

Idrottare kan bestraffas

Missnöjet med den olympiska kommitténs strikta begränsningar har pyrt under flera olympiska perioder, men inför Rio har motståndet tagit mer organiserade former, framför allt i USA.

Där har webbsidan rule40.com fört en kampanj mot regeln, och många idrottare har också protesterat öppet, till exempel under de amerikanska OS-uttagningarna i friidrott i Eugene. Vilka som står bakom hemsidan och kampanjen är inte offentligt, men det handlar om ett antal idrottare och sponsorer.

Regel 40 förbjuder användandet av vissa ord i marknadsföringssyfte. Förutom alla varianter av ordet olympiad även till exempel ”guld”, ”silver”, ”brons”, ”prestation”, ”seger” och till och med ”sommar”, om det görs på ett sådant sätt att det kan associeras med OS. Det finns också detaljerade regler för vad man får skriva på till exempel Twitter och vilken typ av meddelanden som man får retweeta.

Den olympiska kommittén har naturligtvis ingen direkt makt att hindra företag att avstå från att använda dessa ord, utan om reglerna överträds är det de är de idrottare som företagen sponsrar som blir straffade, genom allt från böter till diskvalifikation.

Fler konflikter att vänta

Det finns emellertid tecken på att den olympiska rörelsens kommer att få allt större svårigheter att försvara sina hårdföra metoder juridiskt. Den australiska olympiska kommittén har till exempel förlorat ett fall i den federala domstolen mot teleoperatören Telstra, som nu har rätt att fortsätta med sin ”I go to Rio”-kampanj, trots att man inte är en officiell sponsor av den australiska olympiska kommittén.

Det främsta argument mot regel 40 är att de flesta idrottare är utfattiga, och bara hamnar i medias strålkastarljus just kring OS. Därför är det bara då som de skulle ha möjlighet att tjäna några pengar på sid idrottande, vilket regeln omöjliggör.

Min gissning är att vi kommer att se fler konflikter och juridiska processer. I en tid där så gott som alla idrottare har Twitterkonton är det ofrånkomligt att några kommer att bryta mot reglerna, avsiktligt eller oavsiktligt. Det är också mycket osannolikt att de kommer att hålla inne med sina åsikter om regelverket när väl den olympiska perioden är över och de vågar yttra sig helt fritt igen.

Janne Holmén
Skribenten är Europamästare i maraton och representerade Finland i två OS (2004 och 2008).

Läs också

Nyligen publicerat - Sport