Hoppa till huvudinnehåll

Carl-Olaf Homén: Ett olympiskt äventyr från Helsingfors till Rio

Carl-Olaf Homén, 2006.
Carl-Olaf Homén är dagens gästkolumnist. Carl-Olaf Homén, 2006. Bild: All Over Press Carl-Olaf Homén

Entusiastisk knatte, oerfaren skridskoreferent, framgångsrik generalsekreterare, dopningsutredande överledare, ringsidejurymedlem och njutande gäst. Carl-Olaf Homén delger sina olympiska minnen i OS-gästkolumnen.

Sällan har de olympiska spelen betytt så mycket för ett lands identitet och självkänsla som i Helsingfors 1952. Vårt av kriget sargade land tog vara på en unik chans att för hela världen visa att vi överlevt andra världskriget som en självständig nation. Stämningen var euforisk, vilket även jag som en 16-årig idrottsentusiast fick uppleva.

Min följande kontakt med OS var 1960 då jag som stipendiat vid University of Delaware önskade uppleva vinter-OS i Squaw Valley – men inte hade råd att resa till andra sidan av USA. Då skrev jag ett brev till den legendariska idrottsreportern Enzio ”Kim” Sevón och erbjöd mig att komma som ”hantlangare” åt honom till OS.

Squaw Valley, 1966.
Vinter-OS 1960 arrangerades i Squaw Valley. Squaw Valley, 1966. Bild: All Over Press Squaw Valley

Till min stora överraskning och glädje svarade han att det passar bra eftersom han är den enda svenskspråkiga reporter Yle beslutat sända till Squaw Valley. Också på den finskspråkiga sidan var man återhållsam och skickade endast iväg Pekka Tiilikainen och Paavo Noponen.

Vi bodde alla fyra i en bungalow och första kvällen sade ”Kimmen” åt mig att det följande dag ordnas skidtävlingar på ett ställe och skridskotävlingar på ett annat. Eftersom skidtävlingarna var viktigare ur finländsk synpunkt skulle han själv referera dem, medan jag borde referera skridskotävlingarna.

Jag svarade naturligtvis ja – men vad jag inte sade åt honom var att jag aldrig tidigare gjort ett radioreferat och aldrig sett en skridskotävling!

Vasala, Virén och Vainio

Vid OS 1972 (på vintern i Sapporo och på sommaren i München) var jag generalsekreterare för Finlands olympiska kommitté, vilket naturligtvis innebar mycket arbete och ansvar.

Särskilt sommarspelen förde med sig stora framgångar för Finland med löparvinnarna Pekka Vasala och Lasse Virén på 1500, 5000 och 10 000 meter som höjdpunkt. Arrangemangen var också perfekta, men allting överskuggades av det tragiska terroristangreppet på Israels lag.

Lasse Virén vinner 5000 meter, 1972.
Carl-Olaf Homén följde med Lasse Viréns stordåd från närhåll. Lasse Virén vinner 5000 meter, 1972. Bild: All Over Press Lasse Virén,olympiska spelen

Sommarspelen i Moskva 1980 bojkottades av USA och många västeuropeiska länder, vilket ökade bland annat Finlands medaljskörd. Kort före OS hade Finland utsetts till arrangör för de första VM-tävlingarna i friidrott 1983 och vi utnyttjade Moskva-OS till att göra PR för våra egna tävlingar – som också blev en stor succé.

De följande OS-tävlingarna 1984 i Los Angeles bojkottades i sin tur av Sovjetblocket, som hämnd för bojkotten mot Moskva. Trots det blev spelen en stor framgång för arrangörerna.

Ur finländsk synpunkt överskuggades dessvärre vår rikliga medaljskörd av Martti Vainios sorgliga dopningsfall på 10 000 meter – en skandal, som jag i egenskap av överledare för Finlands OS-trupp blev tvungen att reda upp.

OS består

De olympiska spelen 1988 (Calgary och Seoul) upplevde jag som ordförande för Finlands olympiska kommitté. Våra lag klarade sig relativt bra och stämningen var god.

Man befarade att också Seoul skulle bojkottas på grund av spänningen mellan Syd- och Nordkorea, men spelen löpte fint utan politiska konflikter. Mest uppmärksamhet fick den hyllade segraren på 100 meter, Ben Johnson – som visade sig vara dopad.

Ben Johnson vinner 100 meter, OS 1988.
Ben Johnson korsar mållinjen som etta på 100 meter i Seoul. Ben Johnson vinner 100 meter, OS 1988. Bild: All Over Press Ben Johnson,sprinterlöpning,dopning

Under de följande sommarspelen 1992 i Barcelona och 1996 i Atlanta var jag medlem av juryn under friidrottstävlingarna. Det var ett intressant uppdrag, som inte var särskilt arbetsdrygt, men gav möjlighet att följa med tävlingarna från ”ringside”.

I OS i Rio – där jag deltar endast som inbjuden gäst – hoppas jag innerligt att spelen inte ska drabbas av terrordåd eller Zikavirusepidemi.

Trots alla bojkotter och dopningsfall har OS visat sig vara en unik och bestående företeelse, som ännu 120 år efter starten samlar ungdomar från världens alla hörn.

Carl-Olaf Homén
Skribenten har gjort en livslång karriär inom idrotten.

Läs också