Hoppa till huvudinnehåll

Iggy Pop med schwung och sväng på Flow

Iggy Pop på Flow 2016.
Iggy Pop på Flow Iggy Pop på Flow 2016. Bild: Svenska Yle/Lasse Grönroos The Stooges,iggy pop,Iggy Pop,Flow Festival

Ni får ursäkta den usla rubriken. Jag stal den från Hufvudstadsbladets tv-tablå på 80-talet när det kom en Iron Maiden-konsert på tv. Men den säger i all sin gubbighet någonting om Iggy Pop på Flow.

Iggy Pop hör till den sällsynta kategorin artister som inte behöver vänta tills solen har lagt sig för att uppnå rätt stämning på scenen med konstgjord belysning och rökridåer. Iggy är alltid i rätt stämning och ger järnet oavsett om han spelar i en bokhandel eller på en stor festivals huvudscen. Vem som än står i tur efter Iggy har en otacksam uppgift.

Iggy Pop och Flow-festivalen är kanske en litet otippad kombination och med tanke på festivalens övriga utbud var jag inte säker på hur bekanta hipstrarna är med punkens gudfaders produktion. Senaste skivan Post Pop depression är varken punk eller ens riktigt rock heller. Men den är bra och t.o.m. kritikerrosad och antagligen har många fans av Josh Homme via den skivan fått upp ögonen för Iggy Pop. Det bandet med Josh Homme, Dean Fertita, Matt Helders plus Iggy Pop nådde inte ända till Finland och således fick Flow-publiken höra en mer traditionell setlista med idel klassiker uppbackad av ett band med andra musiker som spelade med Iggy redan på 80-talet.

I och för sig luktade det litet hipster redan när man kollade in Iggys T-skjortor som såldes på Flow: en svart tröja med enbart Iggys fårade ansikte som han ser ut idag och så en trovärdig The Stooges-tröja med slipad retrotouch.

Om du förresten vill ha en snabbkurs i Iggy Pop skall du läsa den här artikeln också.

Iggy Pop På Flow.
Iggy älskar publiken Iggy Pop På Flow. Bild: Niklas Sandström / Flow Iggy Pop,The Stooges,Flow Festival

Ingen intervju

Jag försökte få en intervju med Iggy Pop, men tyvärr gav han inga. Jag är inte så överraskad för han har ju sagt att han inte längre orkar med all kalabalik och promotionsrumban som hör till. Han har kanske träffat tillräckligt med överivriga journalister som liksom jag vill ha sin Raw power-vinyl signerad. Jag skulle dock gärna ha frågat honom om det stämmer att han på 70-talet besökte Åland tillsammans med David Bowie...

Golden oldies

Tji fick den som sagt som väntade sig spår från Post Pop depression. Som en serie käftsmällar brände Iggy av en rad sanslöst hårda rockklassiker redan i början. Konserten inleddes och avslutades med låtar från The Stooges-tiden; allra först I wanna be your dog och som sista avslutningslåt Search and destroy. På finska brukar man säga att det var ”luulot pois”. Det kan man minst sagt konstatera när Iggy med sitt soloband i rask takt brände av The passenger (troligtvis världens bästa danslåt), Lust for life och Five foot one. Publiken kom nästan i brallorna.

Som vanligt skruttig och utan skjorta med litet grå skäggstubb och med en fart på som en skadskjuten kråka på amfetamin visade Iggy än en gång att han är den hårdaste liveartisten genom tiderna.

Iggy Pop på Flow 2016.
Veteran Iggy Pop på Flow 2016. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Iggy Pop,The Stooges,Flow Festival

Sabla höft

En sak noterade jag direkt. Iggy haltar ganska svårt och hans höftproblem lär vara en bidragande orsak till att han meddelat att han kommer att varva ner karriären och att senaste skivan blir hans sista. Men mellan raderna kan man skönja en skam över att kroppen inte längre hänger med fast mannen i huvudet är en evigt ung clown. ”Damn this leg”, pärklade Iggy för sig själv men sket i det onda benet och rusade hit och dit och ner i piten för att låta fansen vid staketet röra vid hans knotiga 69-åriga kropp.

Den här gången gjorde Iggy inga hopp från scenen ut i publiken som han normalt brukar. Ordningsvakterna var också litet för effektiva när en kille försökte klättra upp på scenen och han revs ner igen trots att Iggy ville ha upp killen på scenen. Men Iggy fick en löjlig ljusröd keps som han satte på sitt eget huvud medan han sjöng.

Farväl till Stooges

Senast jag såg Iggy Pop solo var 1996 i Provinssirock. Efter det har det bara varit The Stooges återföreningar med några av de största soloklassikerna inbakat i setet. Nu är så gott som alla gamla Stooges-musikerna döda och Iggy får ta sig an sin digra soloproduktion istället.

Några överraskningar

På Flow låg fokus på de två första soloalbumen som Iggy gjorde tillsammans med polaren David Bowie i Berlin 1978. Kanhända har Bowies död fått Iggy att vilja lyfta upp just de här låtarna som har en väldigt stark prägel av Bowies stil. Det var ett sant nöje att få höra Sixteen, Sister midnight och Some weird sin. Under konserten slopade han så gott som hela 80- och 90-talets produktion förutom radiohiten Real wild child. Från Post Pop depression spelade bandet bara en enda låt; Sunday som löpte helt ok också med solobandet.

Iggy har rört om ganska mycket i setlistan under de senaste spelningarna och den kanske största överraskningen var debut-soloskivans hypnotiska Mass production som kom mot slutet av konserten. En annan höjdpunkt var Skull ring som han spelade in med ursprungliga The Stooges 2003.

Iggy Pop På Flow.
Långfinger åt hipsterism Iggy Pop På Flow. Bild: Niklas Sandström / Flow Iggy Pop,The Stooges,Flow Festival

Okej, som grymt stort fan av Iggy Pop och Stoooges är jag är kanske jävig, men jag kan inte hitta en enda onödig låt i setet på 14 låtar. Man kan liksom inte gå fel med låtar som 1969, Five foot one eller Lust for life. Efter Repo man avslutades giget med Search and destroy och man bara funderade hur länge han ännu kan köra på så här som en dåre som fullständigt struntar i fartbegränsingarna som rimligtvis borde ha kommit emot redan för flera år sedan.

Unge Jim Osterberg fick nog någonting lurt i morgongröten när han var barn, någon annan förklaring har jag inte. Klassiskt och klockrent gig av punkens gudfader.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje