Hoppa till huvudinnehåll

Brexit är inte den första konflikten – Skottland och England har stridit i hundratals år

Ett barn tittar över Edinburgh invirat i Skottlands blå-vita flagga och med Skottlands flagga i handen.
Ett barn invirat i Skottlands blå-vita flagga tittar över Edinburgh. Ett barn tittar över Edinburgh invirat i Skottlands blå-vita flagga och med Skottlands flagga i handen. Bild: EPA/GRAHAM STUART Edinburgh,flaggor,självständighetsrörelser,Skottland,Storbritannien,Brexit,långläsning

Efter brexit förbereder sig Skottland för en ny självständighetsomröstning. Men konflikten om brexit är inte den första mellan England och Skottland – i hundratals år pågick blodiga strider som lämnade djupa spår efter sig.

Bannockburn, Falkrik och Culloden är exempel på platser där strider mellan England och Skottland ägt rum sedan medeltiden.

Den senaste, verbala konflikten blossade upp efter att Storbritannien i slutet av juni sade nej till Europeiska unionen: En stor del av skottarna hade velat stanna kvar i EU.

Efter att brexit-resultatet klarnat var Skottlands försteminister Nicola Sturgeon snabb att meddela om att Skottland förbereder sig för en ny självständighetsomröstning.

Men det är inte bara brexit eller missnöjet med Westminster som ligger bakom självständighetsdrömmen som en del skottar strävar efter, en självständighetsdröm som inte heller delas av alla i Skottland.

En gång i tiden var Skottland ett eget kungarike och hade sin egna kung sittandes både på den skotska och på den engelska tronen.

Northumbria vs. Dalriada

Vi börjar med den tidiga medeltiden: Konflikter pågår mellan Skottland och England redan innan England heter England och Skottland heter Skottland. Under 500–600-talen strider exempelvis det anglosaxiska kungadömet Northumbria mot folket pikter och riket Dalriada, som var kungadömet innan Skottland.

Mellan 900- och 1100-talet har England och Skottland fått sina namn och strider pågår också då.

Det självständiga Kungariket Skottland varade från det medeltida 800-talet fram till år 1707, då staten Kungariket Storbritannien bildades.

Bland de första konflikterna i större skala finns de skotska frihetskrigen som pågår mellan 1286-1314.

Skottlands tidiga historia

  • 7 000 f.Kr Skottland bosätts av mesolitiska jägare och samlare.
  • 79-84 e.Kr Romerska ståthållaren Agricola erövrar den norra delen av Britannien: Överger de skotska högländerna medan lågländerna tillhör romarna fram till 200 e.Kr.
  • Medeltiden Skottland bebos av fyra folk: irer (på latin scotti: grunden till namnet Skottland), brittiska kelter, angler och pikter.
  • 790-talet Vikingarna anfaller.
  • 1100-talet Städer börjar växa fram och engelska influenser inom såväl politik som kultur och det engelska språket når Skottland.

Kris i kungahuset 1286: Alexander III av Skottland faller av sin häst

Grunden till frihetskrigen läggs år 1286 då Alexander III av Skottland faller av sin häst och dör. Hans tronarvinge, den 3-årige Margaret, avlider bara några år senare, år 1290. Margarets död leder till en kris i kungahuset eftersom det inte finns någon tronarvinge kvar.

I krisen kliver två tronpretendenter fram som båda anser sig ha rätten till tronen: John Balliol och Robert Bruce. Meningsskiljaktigheterna mellan rivalerna är så stora att Skottland är nära på att hamna i ett inbördeskrig.

Skotska frihetskrig och Huset Stuart på tronen

  • 1286 Alexander III av Skottland avlider. Även hans tronarvinge avlider 1290.
  • 1290 Det skotska kungahuset i kris. Edvard I av England erövrar Skottland 1296: En lång period av krig mellan England och Skottland följer. Skottland allierar sig med Frankrike fram till 1560.
  • 1300–talet skotska frihetskrig, ett skotskt parlament införs.
  • 1320 Arbroathdeklarationen, skrivelse som utropar Skottlands självständighet skickas till påven Johannes XXII. Syftet var att säkra Skottlands ställning som ett kungadöme.
Ett gammalt dokument med text och sigiller i rött och svart. En kopia av Arbroathdeklarationen som utropade Skottland självständigt år 1320. Hade mest symboliskt värde.
En kopia av Arbroathdeklarationen. Ett gammalt dokument med text och sigiller i rött och svart. En kopia av Arbroathdeklarationen som utropade Skottland självständigt år 1320. Hade mest symboliskt värde. Arbroathdeklarationen,Skottland,proklamationer,lacksigill
  • 1371 Huset Stuart (tidigare Stewart) tar över den skotska tronen.
  • 1500–talet Misslyckade försök att invadera England.
  • 1560 Skottland blir protestantiskt.
  • 1603–1707 Personalunion bildas mellan Skottland och England: Delar på monark, men behåller sina egna parlament.
  • 1707 Unionsakterna. Staten Kungariket Storbritannien bildas, Skottlands och Englands enskilda parlament upphävs.
  • 1714 Huset Hannover tar över tronen i Storbritannien efter Huset Stuart.

För att undvika inbördeskriget vänder man sig till Edward I av England i hopp om att han som en granne och respekterad kung kan avgöra konflikten som uppstått.

Edward I inser ändå snabbt att han själv kan vinna på det regentlösa Skottlands bekostnad. Genom att presentera flera kandidater till tronen pressar han Balliol och Bruce, vilket leder till att Balliol svär en trohetsed till Edward.

Karta över Skottland.
Karta över Skottland. kartor,Skottland

Edward I väljer då John Balliol till Skottlands kung år 1292. Det tar ändå inte länge innan Edward I börjar blanda sig i Skottlands angelägenheter, allt från beskattning till att kräva att skotska trupper ska kriga i Frankrike.

Skottarna inser då att de måste kriga mot Edward I, vilket inte är en lätt uppgift eftersom Edwards armé är bland de bästa i Europa.

Under 1295-1296 allierar sig Skottland med Englands fiende Frankrike, vilket i praktiken innebär en krigsförklaring mot England. Edward I reagerar snabbt och stormar den på medeltiden viktiga staden Berwick, krossar den skotska armén vid Dunbar och går utan svårigheter vidare in i Skottland. Balliol tvingas abdikera.

Grunden för frihetskrigen är lagda.

Stirling Bridge och vinst för Skottland 1297

Under århundraden hade Skottland genomgått flera förluster mot England, men i ett uppror år 1297 som leds av två riddare, William Wallace och Andrew Murray, blir det en vinst för Skottland.

I slaget vid Stirling Bridge lyckas Wallace och Murray besegra Edward I:s armé. Men redan nästa år är Edwards armé tillbaka och invaderar Skottland igen genom slaget vid Falkirk.

En gammal stenbro i grönt landskap: Stirling Bridge. William Wallace-monument i bakrgunden.
Stirling Bridge. William Wallace-monument i bakgrunden. En gammal stenbro i grönt landskap: Stirling Bridge. William Wallace-monument i bakrgunden. Bild: Wikimedia Commons/Janfrie1988 stirling bridge,Skottland

Edwards armé fortsätter att attackera Skottland i sex år framåt efter vinsten i Falkirk. År 1304 kapitulerar den skotska adeln och självständigheten tycks förlorad.
Ett minnesplakat för den skotska riddaren William Wallace (1270-1305) på Smithfield market i London. Wallace avrättades på platsen år 1305.
Ett minnesplakat för den skotska riddaren William Wallace (1270-1305) på Smithfield market i London. Wallace avrättades på platsen år 1305. Ett minnesplakat för den skotska riddaren William Wallace (1270-1305) på Smithfield market i London. Wallace avrättades på platsen år 1305. Bild: Yamen/Wikimedia commons Skottland,William Wallace,Smithfield Market Hall,London

År 1306 återvänder däremot Robert Bruce, mannen som tidigare tävlat om kungatiteln, tillbaka till Skottland. Nyheten förargar kung Edward I, men han dör år 1307 och hinner inte blanda sig i Bruces planer.

Sex år senare, år 1313, har Bruce med våld lyckats ta tillbaka största delen av Skottland.

Den nya engelska kungen Edward II tågar in i Skottland men misslyckades att återta det i slaget vid Bannockburn år 1314. År 1328 erkänner England Bruce som Skottlands kung och Skottland som ett självständigt land.

Historiskt återskapandet av slaget vid Bannockburn år 2014 under evenemanget Bannockburn Live. Skådespelare klädda i medeltida kostymer med medeltida vapen.
Historiskt återskapande av slaget vid Bannockburn år 2014 under evenemanget Bannockburn Live, 700 år efter det riktiga slaget. Historiskt återskapandet av slaget vid Bannockburn år 2014 under evenemanget Bannockburn Live. Skådespelare klädda i medeltida kostymer med medeltida vapen. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Bannockburn,Skottland,Slaget vid Bannockburn

På 1300-talet tar huset Stuart över tronen i Skottland, och huset Stuart kommer att påverka både Skottlands och Englands historia i flera århundraden framåt.

Skottlands kung blir kung över England 1603

Robert Bruces sonson Robert II av Skottland blir den första skotska kungen från huset Stuart då han tillträder 1371. Huset Stuart sitter på den skotska tronen fram till år 1603 och tar efter det över den engelska tronen och blir både Skottlands och Englands kungahus.

Orsaken är att Englands drottning, Elisabet I av England dör 1603 utan en tronarvinge. England och Skottland bildar en personalunion, vilket betyder att de delar på monarken.

Ett porträtt av den engelska drottningen Elizabeth I. Målningen är från 1590 av en okänd konstnär.
Ett porträtt på den engelska drottningen Elisabet I. Målningen är från 1590 målad av en okänd konstnär. Ett porträtt av den engelska drottningen Elizabeth I. Målningen är från 1590 av en okänd konstnär. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Elisabet I av England,kungligheter

Det leder i sin tur till att Stuart-kungen James VI av Skottland också blir kung av England och får titeln James I av England och Skottland.

Även om kungen är samma i personalunionen mellan Skottland och England är de självständiga stater med egna parlament.

Med ett undantag i mitten av 1600-talets maktkonflikt, då monarken avsätts för drygt tio år år, regerar Huset Stuart över Skottland, England och Irland fram till 1707 och över Storbritannien och Irland fram till 1714.

Det skotska klansystemet

  • Har en över 1000 år gammal historia.
  • I gäliskan betyder ordet klan familj eller barn, och i det gamla klansystemet beboddes ett visst område av ett större antal människor som förlitade sig på klanledaren, som i sin tur ofta fungerade som krigsledare, domare och markägare.
Bild bakrfrån på skotska fotbollssupportrar klädda i rutiga kiltar som står på en bro och tittar på en televiserad fotbollsmatsch i Frankfurt år 2006.
Skotska fotbollssupportrar klädda i rutiga kiltar i Frankfurt. Det är inte förrän i början av 1800-talet som så kallade "klantartaner", specifika tyger för olika klaner, uppstår som en påhittad, uråldrig tradition. Innan 1800-talet användes tartantyget, men det fanns ingen skillnad på vem som klädde sig i vilket tyg. Bild bakrfrån på skotska fotbollssupportrar klädda i rutiga kiltar som står på en bro och tittar på en televiserad fotbollsmatsch i Frankfurt år 2006. Bild: EPA/Frank Rumpenhorst EPA/lhe kiltar,tartan,Kilt,Skottar,Skottland,Frankfurt an der Oder
  • Flera klanmedlemmar såg sig själva i förstahand som en medlem av sin klan och först i andrahand som en medlem av landet, och ställde upp i de strider som klanledaren beordrade dem att delta i.
  • I uppror så som Jakobitupproren på 1700-talet hade inte alla klanmedlemmar sympatier för varken jakobitismen eller Bonnie Prince Charlie. Men de deltog i upproren om deras klanledare gav order om att delta.

Englands och Skottlands nuvarande union föds år 1707 i och med Unionsakten. Unionsakterna leder bland annat till att Skottlands och Englands enskilda parlament upphävs och makten flyttas till London som en följd av unionsbildandet.

En av orsakerna till att Skottland gick med på unionsbildandet var den dåliga ekonomiska situationen som kungariket hamnat i efter ett misslyckat försök att kolonisera Panama i slutet av 1600-talet.

Landskapsbild i Skottland: gröna kullar, grått stenhus och sjön Loch Inchard med bergen Arkle och Ben Stack i bakrunden, Sutherland, Skottlands högländer.
Sjön Loch Inchard. I bakgrunden skymtar bergen Arkle och Ben Stack. Sutherland, Skottlands högländer. Landskapsbild i Skottland: gröna kullar, grått stenhus och sjön Loch Inchard med bergen Arkle och Ben Stack i bakrunden, Sutherland, Skottlands högländer. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Loch Inchard,Arkle,Ben Stack,Skottland,Skotska högländerna,Storbritannien

I sitt ekonomiskt svåra läge intresserar sig Skottland för de affärsmöjligheter som unionen med England kan erbjuda. I och med unionen skulle marknaden för skotska produkter öppnas både i England och på annat håll i det brittiska imperiet.

Men unionen får ingen lugn start. Bara några årtionden innan unionsakterna har det redan börjat bubbla under ytan på de skotska högländerna då Stuart-kungen James II har tvingats fly landet och jakobitismen uppstår.

Jakobitupproren samlar de missnöjda

Efter att den öppet katolska James II tar över den skotska och engelska tronen 1685, börjar brittiska protestanter ängslas över en katolsk dynasti. James II:s svärson, protestanten William III kallas till hjälp och han invaderar England år 1688. James II flyr i panik till Frankrike.

Jakobitupproren

  • 1685–1688 Katoliken Jakob II från ätten Stuart är kung av England, Skottland och Irland. Tvingas fly 1688.
  • 1688–1746 Jakobitupproren. Jakobiterna vill få tillbaka Stuart-kungen James II och hans ättlingar på kungatronen.
  • 1707 Unionsakterna. Staten Kungariket Storbritannien bildas, Skottlands och Englands enskilda parlament upphävs.
  • 1714 Huset Hannover tar över tronen efter Huset Stuart.
  • 1746 Slaget vid Culloden. Jakobitupproret krossas av regeringsstyrkorna.
  • 1746 Highland Clearances (på svenska ungefär uppröjningen av högländerna), en period efter slaget vid Culloden då den engelska regeringen försöker integrera högländernas invånare: Det blir exempelvis förbjudet att tala gäliska. Ingen förutom armén får bära kläder av tartantyg. Klansystemet avvecklas.

Flera anhängare av James II, som vill se honom och hans ättlingar på tronen, inleder det första jakobitupproret år 1689. Namnet jakobitism kommer från det latinska ordet för James: Jacobus.

Det första upproret lockar inte många och flera av de skotska högättade följer snarare med situationen istället för att delta i upproret.

Massakern i Glencoe 1692

Det första Jakobitupproret inträffar 1689 och i augusti 1691 erbjuder kung William att förlåta de klaner som deltagit i upproret om klanledarna svär sin trohet till honom innan den 31 december samma år.

Klanledaren för Glencoe, Alasdair MacIain reser till Fort William för att avlägga sin trohetsed den 31 december, men blir där tillsagd att resa vidare till sheriffen i Inveraray dit han anländer den 6 januari 1692 och avlägger eden. Han blir bekräftad om att klanen McDonald i Glencoe är säkra och att hans trohetsed accepterats.

Att någon klan skulle bli försenad med sin trohetsed var däremot något som statssekreteraren lord Stair hade önskat sig för att kunna ge ett varnande exempel till andra skotska klaner. Han skickar iväg trupper till Glencoe som anländer den 2 februari och tas emot av gästvänliga klanmedlemmar som ger trupperna mat, dryck och sovplats.

Den 12 februari får trupperna däremot order om att anfalla klanen och klockan 5 på morgonen den 13 februari dödas 38 män, kvinnor och barn som är medlemmar av klanen. Flera personer dör då de försöker fly över bergen mitt i vintern.

År 1695 tvingas kung William ta upp fallet och lord Stair avgår, men ingen åtalas för massakern.


Med massakern i Glencoe i färskt minne (se faktaruta) växer det skotska motståndet och år 1707 samlar jakobiterna anhängare både hos dem som starkt anser att Stuartkungen James II har rätt till tronen och hos dem som är missnöjda med unionens styre och deltar i upproret som en protest.

Även Frankrike ser sin chans mot sin fiende England genom att stöda upproret år 1708. Men upproret misslyckas.

För den nybildade unionen är jakobiterna ändå farliga. De fördelar som hade lovats med unionen uteblir och höga skatter förargar många i Skottland.

Det tredje jakobitupproret startar på inhemsk mark utan stöd från utlandet och lyckas även få med sig det fattiga och katolska Lancashire i England. Men även det tredje upproret slås ner.

Exilprinsen Bonnie Prince Charlie tar ledningen

Det sista jakobitupproret inleds 1745 med James II:s sonson Charles Edward Stuart i spetsen, mest känd som ”Bonnie Prince Charlie”. Trots försök lyckas inte Charles Edward Stuart att få med Frankrike i upproret och börjar då samla ihop egna trupper. Och den här gången inleds upproret framgångsrikt.

Skådespelaren Andrew Gower som spelar "Bonnie Prince Charlie" i tv-serien Outlander. Tv-serien har också visats på Yle Arenan.
Skådespelaren Andrew Gower spelar "Bonnie Prince Charlie" i tv-serien Outlander som handlar om de sista åren av Jakobitupproren. Tv-seriens andra säsong har också visats på Yle Arenan under sommaren. Skådespelaren Andrew Gower som spelar "Bonnie Prince Charlie" i tv-serien Outlander. Tv-serien har också visats på Yle Arenan. Bild: Neil Davidson / ©Starz! / courtesy Everett Collection Andrew Gower,Outlander,Karl Edvard Stuart,Bonnie Prince Charlie

Prinsens trupper överraskar den brittiska armén och lyckas inta Edinburgh, vinner slaget vid Prestonpans och har så småningom kontrollen över Skottland. Samtidigt säger Bonnie Prince Charlie att franska trupper kommer att komma till hjälp, vilket ändå inte händer.

De skotska trupperna som består av klanmedlemmar marscherar neråt mot England och når ända ner till Derby, där de tvingas retirera. De vinner ännu slaget vid Falkirk mot regeringsstyrkor som är fler än jakobiterna.

karta över Storbritannien och Derby.
karta över Storbritannien och Derby. kartor,Storbritannien

Slutet på upproret blir då Charles Edward Stuart tar kommandot och väljer att slaget mot regeringsstyrkorna ska ske vid det öppna fältet Culloden.

Det jakobitiska upproret krossas brutalt: Inom en timme dödas mellan 1 500 - 2 000 jakobiter. Efter slaget vid Culloden flyr prinsen Charles landet och dör alkoholiserad 1788 i Florens.

Slagfältet vid heden Culloden i Skottland med ett plakat om trupplinjerna. Slaget inträffade den 16 april 1746 och blev det sista jakobitiska upproret.
Slagfältet vid heden Culloden i Skottland med ett plakat om trupplinjerna. Slaget inträffade den 16 april 1746 och blev det sista jakobitupproret. Slagfältet vid heden Culloden i Skottland med ett plakat om trupplinjerna. Slaget inträffade den 16 april 1746 och blev det sista jakobitiska upproret. Bild: Daveahern/Wikimedia commons Culloden Muir,Skottland,stridsplatser,Jakobitupproren,jakobiter (politiska rörelser),Storbritannien,England,historia
En klangravsten vid Culloden, Inverness. Mellan 1 500-2 000 jakobiter dödades under en timme under slaget vid Culloden år 1746.
En klangravsten vid Culloden, Inverness. mellan 1 500-2 000 jakobiter dödades under en timme under slaget vid Culloden år 1746. En klangravsten vid Culloden, Inverness. Mellan 1 500-2 000 jakobiter dödades under en timme under slaget vid Culloden år 1746. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Culloden Muir,Culloden,Jakobitupproren,Jakobitism

Följderna av jakobitupproret 1745 medför stora förändringar för Skottland och den gäliska kulturen.

Bland annat förbjuds det gäliska språket. Ingen förutom armén får använda kläder av det rutiga tartantyget. Det gamla klansystemet avvecklas också.

I dagsläget har alla skotska klaner ett eget tartantyg, men det är inte förrän i början av 1800-talet som så kallade "klantartaner", specifika tyger för olika klaner, uppstår som en påhittad, uråldrig tradition. Innan 1800-talet användes tartantyget, men det fanns ingen skillnad på vem som klädde sig i vilket tyg.

En tvåspråkig skylt i Skottland på skotsk gäliska och engelska. På skylten står det "ön Skye och Hebriderna".
En tvåspråkig skylt i Skottland på skotsk gäliska och engelska. På skylten står det "ön Skye och Hebriderna". En tvåspråkig skylt i Skottland på skotsk gäliska och engelska. På skylten står det "ön Skye och Hebriderna". Bild: Renata/Wikimedia commons Skotsk gäliska,engelska,Skottland,Hebriderna,Skye

Skotsk gäliska

  • Keltiskt språk som talas i Skottland, främst i högländerna och på Hebriderna.
  • Skottland heter Alba på skotsk gäliska.
  • Modersmål för 57 000 personer (2011).
  • Likheter med vissa nordiska ord kan hittas i språket: till exempel oot (ut), braw (bra), bairn (barn), eller hoose (hus).

Så småningom börjar ändå Skottlands position i unionen förbättras. 1800-talets industrialism ger stora städer och en starkare ekonomisk position för Skottland.

År 1999 får Skottland tillbaka sitt parlament efter nästan 300 år. Skottland ordnar en självständighetsomröstning år 2014. 55,3 procent säger nej till självständighet.

Den 24 juni 2016 säger Storbritannien nej till Europeiska unionen. Majoriteten av de skotska väljarna hade ändå velat stanna kvar i unionen. Skottlands försteminister Nicola Sturgeon meddelar i juni att Skottland förbereder sig för en ny självständighetsomröstning.

Källor: The Guardian: A brief history, Reuters, Education Scotland, BBC History, Yle Uutiset, Nationalencyklopedin,Travel Scotland, Peak District Online.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes