Hoppa till huvudinnehåll

Bekämpningen av jättelokan haltar

Jätteloka vid riksväg 1.
Här växer jättelokan präktigt mellan körbanorna på riksväg 1 i närheten av Åbo. Jätteloka vid riksväg 1. Bild: Yle/Peter Petrelius jätteloka,motorvägar,Riksväg 1,E18

Sedan två år tillbaka finns en sajt för att anmäla invasiva arter. Problemet är att tillsvidare går en anmälan inte automatiskt vidare till markägaren.

Vid mittremsan på motorvägen en bit in i S:t Karins växer en präktig jätteloka. Den har frodats i sommarvärmen och har utvecklat ett tiotal blomställningar med kanske tusen frön. Nu börjar fröna vara mogna och är redo för att bli nya plantor. Möjligen fastnar de på en förbisusande bil och åker snålskjuts till en annan del av landet. Antagligen är det just så som också denna växt rotat sig i S:t Karins.

Jättelokan är anmäld flera gånger under sommaren på sajten vieraslajit.fi, men ingen myndighet verkar ha varit intresserad av att ta bort den.

Pekka Kemppainen, lagstiftningsråd på Jord- och skogsbruksministeriet, förklarar att informationen på vieraslajit.fi ska främst tjäna forskare.

- Trots nya lagar och EU-förordningar finns det inte något tvång för markägare att avlägsna jättelokor, speciellt om de spridit sig på egen hand, säger Kemppainen. Däremot kan markägare tvingas till åtgärder om de avsiktligt planterat eller spridit jättelokor i naturen.

Kemppainen säger att enskilda växter också har låg prioritet och att en jätteloka som växer vid en motorväg inte kan vara till stor skada. Situationen skulle vara en annan om den växte intill ett naturskyddsområde.

Jättelokan en främling

Jättelokan är en främling i den finska naturen som tränger ut annan växtlighet, kan ge brännskador och till och med sänka värdet på fastigheter.

Terhi Ryttäri, forskare vid Finlands miljöcentral, säger att jättelokan på motorvägen definitivt kommer att börja sprida sig, den tillsvidare ensamma växten producerar tusentals frön och den förbisusande trafiken hjälper med spridningen. Nu är det hög tid att åtgärda jättelokor, de är möjligt att det redan bildats frön i dem. Det gäller att åtminstone kapa blomställningarna, bränna upp dem och eventuellt också att gräva upp hela rotverket.

- Jag förstår inte tanken om att enskilda jättelokor skulle vara ofarliga eftersom de dels är en spridningskälla, dels för att de är lättare att avlägsna än stora bestånd som kan bestå av hundratals lokor, säger Ryttäri. Jag är kritisk till formuleringarna i lagen om invasiva arter eftersom där står att om ett bestånd är stort och dyrt att utrota, så finns det inget tvång att bekämpa.

Ryttäri anser att det snarare borde finnas garantier om statliga pengar för svårutrotade bestånd.

Bekämpning gett resultat

För några år sedan avslutades ett EU-projekt i Åboregionen kring bekämpningen av invasiva arter. Resultaten var goda och förekomsten av jättelokor har halverats på några år.

I höst ska den lokala närings-, trafik-, och miljöcentralen sammanställa information från hela landet om vilka ställen som mest akut måste åtgärdas. Finansieringen är oklar, men Ryttäri är optimistisk och tror att jättelokorna på sikt kan utrotas helt i Finland.

- Jättelokorna bekämpas nu för nionde året i Åboregionen och det har på kort tid varit möjligt att få bukt på växtens framfart, säger Natalia Räikkönen som är planerare på miljöskyddsenheten vid Egentliga Finlands NTM-central. År 2009 fanns fyrtio bestånd som bekämpades, nu är de nere i tjugo.