Hoppa till huvudinnehåll

Estlands väg till frihet

Sång- och dansfestivalen i Tallin den 4 juli 2009.
Sång- och dansfestivalen i Tallin den 4 juli 2009. Bild: Wikimedia commons/ Egon Tintse sång- och dansfestivalen

Det var många dramatiska händelser då Estland frigjorde sig från rysk överhöghet. Yle Nyheter ger dig en översikt.

1918 den 24 februari: En nationell räddningskommitté kungör Estlands självständighetsförklaring - "Manifest till Estlands folk". Den läses upp första gången kvällen innan i Pärnu, men den 24 februari får den bredare spridning bland allmänheten. Tyska trupper ockuperar dock Estland nästan genast.

1918 den 19 november: Tyskland överlåter makten till en provisorisk estnisk regering efter att ha kapitulerat i första världskriget en vecka tidigare.

1918 den 22 november: Sovjetryssland anfaller Estland i ett försök att få landet tillbaka och det estniska frihetskriget utbryter. Esterna lyckas slå ryssarna tillbaka.

1920 den 2 februari: Frihetskriget avslutas med freden i Dorpat. Sovjetryssland erkänner Estland som stat och avsäger sig alla maktanspråk på Estland "för eviga tider".

1924 den 1 december: En grupp på några hundra kommunistaktivister från Sovjetunionen och det lilla underjordiska estniska kommunistpartiet gör ett väpnat kuppförsök. Kuppförsöket slås ner på några timmar och över 100 kuppmakare dödas. I Sovjet kallas händelsen en "folkresning".

1934 den 12 mars: Statschefen Konstantin Päts inför undantagstillstånd och auktoritärt styre. Bakgrunden är att den ärkenationalistiska och anti-demokratiska Vaps-rörelsen vuxit sig allt starkare och det går rykten om en förestående statskupp. Vaps-rörelsen har ungefär samma framtoning som Lapporörelsen i Finland. Ett fullt demokratiskt styre hinner inte återupprättas innan Estland ockuperas av Sovjet.

1939 den 23 augusti: Sovjetunionen och Nazityskland ingår ett avtal med hemliga klausuler som blir ödesdigert för Estland. Den så kallade Molotov-Ribbentrop-paktens hemliga tilläggsprotokoll ger Sovjet fria händer att ockupera Estland.

1939 den 18 oktober: Sovjetiska trupper går in i Estland och grundar militärbaser där efter att Sovjet tvingat Estland till ett avtal om saken. Sex veckor senare bryter vinterkriget ut och en del av de sovjetiska baserna i Estland används för anfall mot Finland.

1940 den 6 augusti: Sovjetunionen annekterar Estland efter att ha ockuperat landet. Finland liksom de flesta andra västländer erkänner aldrig annekteringen officiellt. USA behåller de diplomatiska relationerna trots att Estland i praktiken upphört att existera. Johannes Kaiv och Ernst Jaakson är envoyéer/ambassadörer i USA under ockupationstiden. Bägge är estniska diplomater i USA och befinner sig där då Estland ockuperas och annekteras. En estnisk exilregering etableras i Sverige.

1987 den 23 augusti: Den första större demonstrationen mot sovjetockupationen hålls i Hirvepark nedanför Domberget i Tallinn. Det sker på årsdagen av Molotov-Ribbentrop-pakten 1939. Sovjet har hittills inte erkänt att paktens hemliga tilläggsprotokoll existerar.

1988 den 11 september: 300 000 människor uppskattas vara på Sångarfältet i Tallinn för att sjunga patriotiska sånger och lyssna på politiska tal. Politiker talar för första gången offentligt om möjligheten att Estland kan bli självständigt.

1988 den 16 november: Sovjetestlands parlament deklarerar att den estniska sovjetrepubliken är suverän och att dess lagar har företräde framom de allsovjetiska lagarna. Sovjetunionen accepterar det inte, men stoppar inte utvecklingen. Estland börjar bygga en egen statsapparat.

1989 den 23 augusti: Två miljoner människor från Estland, Lettland och Litauen bildar en mänsklig kedja från Tallinn via Riga till Vilnius i en gemensam estnisk-lettisk-litauisk självständighetsmanifestation på Molotov-Ribbentrop-paktens 50-årsdag.

1990 den 18 mars: Det hålls fria val till parlamentet Högsta sovjet i Estland för första gången. Folkfronten under ledning av Edgar Savisaar vinner valet. Ett av de första besluten är en deklaration om att det råder en övergångsperiod med självständighet som mål.

1990 den 8 maj: Det nyvalda parlamentet bestämmer att Estniska socialistiska sovjetrepubliken i fortsättningen heter Republiken Estland. Det blir populärt att skaffa sig extra pärmar som man sätter på det röda sovjetiska passet. Det står Eesti Vabariik | République d'Estonie på de blå pärmarna.

1991 den 19 augusti: Gammalkommunister i Moskva som ogillar att den sovjetiska centralregeringen får allt mindre att säga till om startar ett kuppförsök mot sovjetledaren Michail Gorbatjov. Stridsvagnar dyker upp på gatorna i Tallinn. Estniska politiker gör snart bedömningen att kuppen kommer att misslyckas och börjar diskutera om det nu är läge att utfärda en självständighetsdeklaration och få den erkänd på samma sätt som Finland 1917 då moderlandet Ryssland var i oreda efter revolutionen.

1991 den 20 augusti: Parlamentet i Tallinn uttalar klockan 23.03 att Estland igen är självständigt och begär att de diplomatiska relationer till landet återupprättas.

1991 den 21 augusti: Sovjetiska soldater försöker på morgonen efter självständighetsbeslutet inta tv-tornet i Tallinn på order av kuppmakarna i Moskva. Tornet beskyddas av en folkmassa och en handfull personer som barrikaderat sig i kontrollrummet längst upp. Soldaterna gör halt då männen i kontrollrummet hotar utlösa brandsläckningsgasen argon i hela tornet som skulle göra att samtliga i byggnaden kvävs till döds. Kuppen faller samman på kvällen och soldaterna ger sig av.

1991 den 22 augusti: Island blir första land att erkänna Estlands nya självständighet. Därefter kommer erkännandena från omvärlden i snabb takt, bland annat från Ryssland som liksom Estland tidigare förklarat sig vara suverän republik.

1991 den 25 augusti: Finland konstaterar att man liksom andra västländer aldrig erkänt den sovjetiska annekteringen av Estland de jure och att Finland därför inte behöver uttala något nytt erkännande. Det gamla erkännandet från 1920 gäller. Två dagar senare erkänner Sverige Estlands självständighet, men Sverige tvingas fatta ett nytt beslut eftersom landet som nästan enda västland erkände annekteringen redan 1944.

1991 den 6 september: Även det förkrympta Sovjetunionen erkänner att Estland blvit självständigt och inte längre är en del av Sovjet. Därmed är det sista tvivlet borta.

1991 den 17 september: Estland upptas i Förenta Nationerna.

1992 den 20 juni: Den nationella valutan kronan tas i bruk och folk får börja växla in sina sovjetiska rubel. Under natten har bepansrade bilar kört runt och levererat de nytryckta sedlarna till växlingsställena och bankautomaterna. En viss prisförvirring råder de första dagarna, konstaterar Yles reporter.

1992 den 28 juni: Ett förslag till ny konstitution godkänns i en folkomröstning.

1992 den 20 september: Det hålls parlaments- och presidentval enligt den nya grundlagen. Lennart Meri blir president och Mart Laar premiärminister. Parlamentets namn ändras från Ülemnõukogu (Högsta sovjet) till Riigikogu (Riksmötet).

1994 den 31 augusti: De sista ryska (ex-sovjetiska) trupperna stiger ombord på faryg i Paldiski och lämnar Estland. Fartygen ligger kvar någon dag strax utanför territorialvattengränsen. Estniska militärer kommenterar syrligt för Yle att de ryska soldaterna knappast har bråttom, eftersom de lyfter dagtraktamente i hårdvaluta så länge de är utomlands.

2004 den 29 mars. Estland blir Natomedlem efter ett parlamentsbeslut om medlemskap.

2004 den 1 maj: Estland blir EU-medlem efter en folkomröstning hösten innan där två tredjedelar av de röstande sade ja. Det enda stora parti som var emot var Edgar Savisaars Centerparti. En del motståndare sade till Yle att de ogillar tanken på att landet efter att ha kämpat för frigörelse från Sovjetunionen frivilligt ska gå med i en annan union.

2016 den 20 augusti: Det har gått 25 år sedan Estland förklarade sig fritt från Sovjetunionen. Den estniska ambassadören i Helsingfors berättar i en Yle-intervju vad han inte kan förlåta de gamla makthavarna.

2018 den 24 februari: Estland firar sitt 100-årsjubileum med traditionell flagghissning på Långe Hermanns torn på Domberget i Tallinn, parader och presidentens självständighetsmottagning. Jubileet uppmärksammas stort också i finländska medier. Hufvudstadsbladet byter namn till Pealinnaleht och Helsingin Sanomat till Helsingi Sõnumid.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes