Hoppa till huvudinnehåll

Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

Lappvikens sjukhus.
Lappvikens sjukhus. Bild: Yle/Jessica Edén Lappvikens sjukhus

Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

Medicinalstyrelsens överdirektör C.D. von Haartman föreslog 1835 ett sjukhus vid Lappviken, nära begravningsplatsen. Tsar Nikolaj I godkände 1840 att ett dårhus skulle byggas i närheten av Helsingfors. Lappvikens natursköna och rofyllda läge ansågs idealiskt. Omgivet av djupa vatten och med tillgång till gott källvatten var Lappviken idealiskt för arkitekturen och för de promenader som ingick i vården.

Arkitekt C.L. Engel ritade Lappvikens sjukhus 1835 och sjukhuset blev färdigt 1841. Vårdflyglarna påbyggdes senare och sjukhuset genomgick flera renoveringar fram till 1927. Överläkarbostaden byggdes om till sjukhuslokaler 1968. Efter det fungerade Lappviken som Helsingfors universitets psykiatriska klinik.

Lappvikens sjukhus var därmed Finlands äldsta mentalsjukhus och räknas även bland de äldsta psykiatriska vårdinrättningarna i Europa. Kända patienter som tillbringat sjukhustid där är bland annat författarna Aleksis Kivi och Josef Julis Wecksell.

Men redan på 1980-talet började man tala om att stänga ned avdelningar vid Lappviken och flytta in mot centrum.

Lappvikens sjukhus är ett av de bästa sjukhusen, ett ställe där läkarna har tid och känner en, säger en anonym patient 1986.

Avdelningsskötare Kristina Lenck-Kalliola på sjukhuset berättar om principen med att man till Lappviken tar alla sorters patienter, främst kanske patienter som är svårskötta. Det är ett universitetssjukhus som skall ha kapacitet med patienter som har svårt att nå hälsa.

Redan 1987 diskuterade man planer på att flytta Lappvikens psykiatriska kliniken till Mejlans. Det här väckte protester hos patienter, anhöriga och personal. Man skulle också skära ner ordentligt på bäddplatserna.

För patienterna är miljön och kontakten med naturen viktig. En anonym patient talar om hur trevligt och harmoniskt det är på Lappviken. T.f överskötare Kristina Lenck-Kalliola säger att Lappvikens sjukhus är gammalt och skamfilat, men miljön är vacker och trivsam. HUCS har dock låtit byggnaderna förfalla. En ordentlig sanering har inte gjorts sedan 1900-talets början.

Är en flyttning bara en fråga om pengar? En flyttning är billigare än att sanera byggnader. Är tomten för fin för dessa patienter? Sjukvårdare Kimmo Kuusisto menar att man där ser vilken attityd mot psykiskt sjuka politiker och tjänstemän har.

Regionalen besöker sjukhuset och diskuterar frågan med Heikki S von Hertzen (styrelseordförande för HUCS och biträdande stadsdirektör) och professer Ranan Rimón från Lappvikens sjukhus.

Veckans puls diskuterar vidare frågan med Heikki von Hertzen. Omgivningen och miljön är idealisk, men tomten är dyr. Och renoveringen skulle vara mycket dyr

I Obs talar man med vidare med personalen och patienterna.

Lappvikens sjukhus fyllde 150 år den 14 augusti 1991. Lappvikens ångestfyllda museum visar att psykiatrin utvecklats. När Lappviken öppnades 1841 var psykiatri att spärra in sinnessjuka, oftast för resten av deras liv.

Men skall det äldsta verkande psykiatriska sjukhuset bevaras som sjukhus eller inte? I maj 2000 bildades en mänsklig mur runt Lappviken för att visa att man ville bevara sjukhuset.

Psykiater Kristian Wahlbeck undrar om man anser att psykiatriska patienter inte är lika mycket värda som andra. Professor Ranan Rimón är säker på att det är tomtens värde man vill åt. Biträdande stadsdirektör Timo Honkala menar att det inte alls är det som är frågan, utan att vården skulle bli bättre med en centralisering på Hesperia. Det håller inte Kristian Wahlbeck med.

Föreningen Pro Lappviken lyckades förhindra en nedläggning på 1990-talet men hur skall det gå nu? På Hesperia vill man inte uttala sig, man är trött på jämförelsen mellan de två sjukhusen. F.d. överläkare på Hesperia sjukhus Ulf-Göran Ahlfors menar att man borde tala ut. Han tycker att man inte skall lägga ned Lappviken. Ranan Rimón tror inte att Lappviken kommer att läggas ned, vårdbehovet är så stort.

Långdansen fortsatte exakt två år senare. Inom maj månad 2002 skulle Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt komma med ett förslag om en planerad nedläggning och en flytt till Hesperia sjukhus. Psykiater Kristian Wahlbeck menar att Hesperia är direkt olämpligt för psykiatrisk vård. Föreningen Pro Lappviken vill hjälpa till att bevara Lappviken, som är unikt och ett flaggskepp för psykiatrin.

Den svenska avdelningen vid Lappvikens sjukhus hotades av stängning redan hösten 2002. Och andra avdelningar kanske ska följa efter.

Men när man lägger ned Lappviken vad skall man då göra med husen och tomten? Mentalvårdsföreningar har inte råd att rusta upp dem, trots att det skulle vara bra med ett hus för mental hälsa och öppenvård.

Den 19 december 2008 stänger man den sista avdelningen på Lappviken, Avdelningen för ätstörningar, som skall flytta in under HUCS psykiatricentrum (f.d. Hesperia sjukhus). Men det är inte bara Lappvikens sjukhus som förändras:, hela den slutna vården i Finland håller på att avvecklas.

Obs träffar Matilda Hemnell som har tillbringat fyra månader på sjukhuset. Hon prisar Lappvikens miljö, vården och personalen. Avdelningssköterska Camilla Ekegren är glad över att flytta in till mer ändamålsenliga lokaler, men är vemodig över den vackra miljön.

Tiden med de stora slutna sjukhusen är över, nu tror man på öppenvård. Kristian Wahlbeck, professor i psykiatri, säger att tanken är god, men om resurser inte läggs till är saken svår. En recession gör att pengarna inte skjuts till.

Men vad göra med byggnaderna 2014? Lappvikens sjukhus har stått öde och med facit i hand ser man att de vackra kulturmärkta byggnaderna har fått förfalla och tomten står outnyttjad. Wahlbeck som nu jobbar som utvecklingschef för Mentalvårdsföreningen diskuterar möjligheter.

Kan en talkoförening rusta upp sjukhuset? Päivi Storgård säger att det är en skam att man låtit huset förfalla och musiker Kristian Meurman från Pro Lappviken att det är oförskämt att det inte blivit av.

Vad har staden gjort? Risto Heikkinen menar att man försökt reparera, men man har inte haft resurser.

Frågan om Lappvikens unika sjukhusmiljö går vidare, men aktivister inom gruppen Lapinlahden Lähde - Lappvikens källa försöker göra det bästa av situationen.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Vinterbadandets fröjder

    Är det hälsosamt att doppa sig i isvatten?

    Är det hälsosamt att doppa sig i isvatten? Kan man på det sättet bota reumatism och förhindra förkylningar?

  • Isvarningar på 1960-talet

    På 1960-talet försökte man den dramatiska vägen.

    Varje år varnar man för svaga isar. På 1960-talet försökte man den dramatiska vägen både i radio och tv.

  • Första hjälp på isen

    Första hjälp på isen för barn

    Bland styroxis i en studiopool lär Maggie, Pepe och Anitra barnen första hjälp och isvett.

  • Bärtil - älskat får genom många år

    På en äng vid en väg bor fåret Bärtil.

    På en äng vid en väg bor fåret Bärtil. Han och hans vänner Isa Gris, Älgen och flera andra har ofta roliga idéer och lekar.

  • Atte och hans vänner

    Atte och hans vänner leker att de är en cirkus.

    Utklädda i clownnäsor och trollkarlshattar leker Atte och hans vänner, Mirabell och Elmeri, att de är en cirkus. Fantasin tar också över när han och Elmeri leker spöktåg.

  • Lilla O tappar bort Molly

    Lilla O är alldeles ensam i klätterställningen.

    Lilla o håller på att leka i en klätterställning. Tidigare var Molly också med, men hon fick tråkigt och gick bort.

  • Vi på Lilla Torget

    Georg Malmsten och Marion Rung i en liten stad av kulisser.

    I de vackraste färger får vi se och höra glada barn sjunga med Georg Malmsten och Marion Rung i en liten stad av kulisser.

  • Grottan - kultfilm från 1970

    Musik av Wigwam och manus av Claes Andersson.

    Grottan är en kultfilm från 1970, med musik av Wigwam, manus av Claes Andersson, regi av Åke Lindman och med Ronnie Österberg i huvudrollen.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • 900 dagar av svält i Leningrad

    1941-1944 dog nästan en miljon leningradbor av svält.

    Belägringen av Leningrad räckte närmare 900 dagar (från september 1941 till januari 1944). Under den tiden dog nästan en miljon leningradbor av svält. Det fanns ingen mat, man åt sina keldjur och i värsta fall människor. Författaren Eino Hanski berättar med saklig röst om fruktansvärda grymheter.

  • Fortsättningskriget på Karelska näset och i Ladogakarelen 1941

    Radioreportage från fronten 1941.

    Under sommaren 1941 inleddes fortsättningskriget. Finska armén ryckte in i Ladogakarelen och Karelska näset under hösten. I dessa ljudfiler förklarar redaktörerna på svenska om läget vid fronten och i erövrade städer. Vi får bland annat höra om städerna Kexholm, Sordavala och Aunus (Olonets) samt om slagfält på det Karelska näset.

  • Fortsättningskriget: radioinslag från östkarelska fronten 1941

    Hösten 1942 gick finska armén in i Östkarelen mot Onegasjön.

    Fortsättningskriget började under sommaren 1941. Under hösten gick finska armén in i Östkarelen mot Onegasjön och dess omnejd. I följande radioinslag rapporteras det på svenska om fronten i Östkarelen.

  • Viborg under fortsättningskriget

    Återerövradendet av Viborg under anfallsskedet.

    Viborg hörde till de städer som efter Moskvafreden 1940 blev på sovjetisk mark. Under fortsättningskrigets första anfallskede återerövrade man Viborg.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Tsar Nikolaj II i Helsingfors 1915

    Finlands storfurste besökte Helsingfors bara en gång.

    Finlands storfurste, tsar Nikolaj II, Helsingfors bara en gång, i mars 1915. Mottagandet av härskaren var svalt. Censuren hade förbjudit all dokumentation av besöket, men Oscar Lindelöf gjorde en unik film om tsarens besök.

  • Från värnpliktsstrejkens dagar

    Martin Ingo berättar om flykten till Sverige.

    Läraren Martin Ingo berättar i det här programmet om de dramatiska åren i början av 1900-talet när många unga män flydde till Sverige undan rysk värnplikt.

  • Ofärdsåren och affären John Grafton

    Finland under förtrycksperioden och ofärdsåren 1899-1905.

    Paul Påhlson berättar om Finland under förtrycksperioden och ofärdsåren 1899-1905. Vi får höra om morden på Bobrikov och Pleve 1904, samt om affären med ångfartyget John Grafton 1905.

  • Det finns liv i naturen också på vintern

    Göran Bergman om fåglar och Harry Krogerus om alla småkryp.

    Också under den allra svåraste vinterkölden, när kvicksilvret hotar att frysa, finns det liv i Finlands natur. Hör om dessa fascinerande världar. Göran Bergman berättar om fåglarna under vintern (1956) och Harry Krogerus om alla smådjur i snön (1989).

  • Helsingfors i snö

    Nostalgiska stumfilmsklipp från ett vintrigt Helsingfors.

    Snö, snö, snö! Snö innebar vintersport och mycket arbete också för 80 år sedan. Se nostalgiska stumfilmsklipp från ett vintrigt Helsingfors!

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • "Han kommer i morgon" om samlevnad, alkoholism och ensamhet

    Sonja behöver sprit under sina ensamma veckor.

    Sonja är en heltidsarbetande mor, och hennes man jobbar som långtradarchaufför. Från sina långa resor hämtar han hem mycket sprit som Sonja behöver under sina ensamma veckor. Carl Mesterton behandlar ensamhet och alkoholism i sin serie Samlevnad.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Samernas nationaldag firas den 6 februari

    Samerna är Nordens enda ursprungsfolk.

    Buori sámi álbmotbeaivvi buohkaide!

    Pyeri Säämi aalmugpeivi puohháid!

    Šiõǥǥ saaʹmi meersažpeiʹvv pukid!

    Samerna är Nordens enda ursprungsfolk. Att den 6 februari skulle bli samernas nationaldag bestämdes 1992. Dagen kom med i den finska kalendern långt senare. Varför?

Nyligen publicerat - Arkivet