Hoppa till huvudinnehåll

Förlegade könsroller och oförtjänt dåligt rykte skolgymnastikens största utmaningar idag

Eva Ramstedt.
Eva Ramstedt är gymnastiklärare och hon är trött på smutskastningen av skolgymnastiken. Eva Ramstedt. Bild: Yle/Ulrika Stagnäs-Lund ramstedt

Få skolämnen väcker så mycket känslor och åsikter som gymnastiken. Den är älskad och hatad, men kanske framförallt ratad. Det här syns också i kommentarsfältet på vår artikel om traumatiska minnen från skolgymnastiken.

Då vi bad om att få ta del av era erfarenheter från skolgymnastiken låter de bland annat så här:

"Fokus borde ligga på vardagsmotion istället för tävlingsgrenar."

"Blev utskälld för att jag var osäker på att simma."

"Hela klassen fick se på mina patetiska försök att komma över höjdhoppsribban då jag var den enda som inte kom över den utsatta höjden."

Hur ser en ung gymnastiklärare på dessa åsikter och erfarenheter?
Gymnastiklärare Eva Ramstedt svarar på era kommentarer om obehagliga erfarenheter från skolgymnastiken.

- Mycket har hänt sedan början av 2000-talet och skolämnet förtjänar inte den smutskastning den ofta utsätts för. Läroplanen ser annorlunda ut idag och scenarion där läraren utser två kungar som väljer sina lag eller att eleverna skulle bli tvingade ut i skidspåret i snålblåsten existerar inte, säger Eva.

Bland vår läsarkommentarer är det många som berättar om känslan av att vara svag och dålig och bli utan uppmuntran. Hur är det idag, är det så att vissa elever får lysa och andra stå i skamvrån?

- Det är stor skillnad mellan de svagaste och de starkaste eleverna. Precis på samma sätt som de kan vara i de teoretiska ämnena. Jag försöker hitta en mittennivå på undervisningen. Då får de starka eleverna inte så mycket utmaning medan de svagaste får kämpa genom hela lektionen. Men det går inte att ha tjugo individuella träningsprogram åt en klass. Och det känns också dumt att jag ska begränsa den ivern eller färdigheten hos en elev som har en chans att lysa i ett ämne. Vi pratar om att differentiera undervisningen, det betyder att det ska finnas ett moment för varje nivå. Till exempel delar vi in oss i grupper då vi spelar fotboll. En lättare och en svårare variant. Tanken är att alla ska få utföra på sin egen nivå.

Varför friidrott istället för vardagsmotion?

- Friidrott är en mångsidig gren som inkluderar de flesta grundmotoriska färdigheterna. Balans, rörlighet, kroppskontroll, förmågan att hantera olika redskap, det får du inte i form av promenader och cykelturer men alla element finns inom friidrotten. Sen behöver den ju såklart inte vara så tävlingsinriktad. Mycket beror på hur du lägger upp det.

Vad tycker du om tanken att införa läxor i gymnastiken?

- Jag tycker det är en bra idé och det finns redan i viss mån. Det är inte alltid så praktiskt eller lätt att ge läxor. Men till exempel i en lågstadieklass så kan man ha grundhoppen i läxa. Då ger man ett arbetsblad med instruktioner med hem och så kommer eleverna och visar sina färdigheter efter helgen. Jag har inte själv använt mig så mycket av läxor i undervisningen. Men har man svårigheter med grundmotoriken, som man ska lära sig i 3-8 års åldern, då behöver man öva extra. Grundmotoriken är grunden för resten av gymnastikundervisningen.

Känner du press eller ansvar att inte skapa traumatiska skolgympaminnen hos dina elever?

- Nej, i min undervisning ska ingen behöva känna sig utpekad eller må dåligt av. Mitt mål är att alla ska få en bra erfarenhet av undervisningen. Men såklart kan man inte läsa in alla elevers signaler hela tiden. Och faktum är att alla elever aldrig kommer att älska allt och tycka om alla moment.

Om du fick ändra på något i dagens skolgympavärld, vad skulle kunna förbättras?

- Det finns tyvärr fortfarande en tanke om “pojk-och flick -gymnastik”. Undervisningen kunde bli ännu mer jämlik istället för att utgå ifrån tanken att flickor gillar dans och pojkar gillar fotboll. All idrott borde erbjudas åt alla på lika villkor, på ett jämlikt sätt.

Nyligen publicerat - X3M