Hoppa till huvudinnehåll

Genmodifiering stoppar tropiska sjukdomar - men inte TBE eller borrelia

Forskare studerar fästingar.
En forskare i Nederländerna studerar fästingar (arkivbild). Forskare studerar fästingar. Bild: ROBIN VAN LONKHUIJSEN fästingar,forskning

Brasilianska, genmodifierade myggor är ofrivilliga pionjärer i ett försök att stävja sjukdomar som sprids med insekter och andra småkryp. Men det verkar som om samma metod kan vara katastrofal om den används på fästingar.

Tidigare i somras släpptes miljontals myggor ut i staden Piracicaba i Brasilien. Blott en månad senare kom rapporterna – antalet myggor hade sjunkit samtidigt som fallen av denguefeber blev 90 procent färre.

Allt tack vare genmodifiering. Alla myggor som släpptes ut var hanmyggor, och de var modifierade så att deras avkomma inte skulle klara av att överleva.

Orsaken till försöket var att myggorna sprider denguefeber. Av allt att döma var försöket lyckat, i och med att denguefallen inte mera sprids i samma takt som förr.

Nu finns det planer på att exportera metoden till andra länder. Försöket har väckt intresse framförallt i områden där myggor sprider zikavirus.

Färre honor leder till färre malariafall?

Försöket i Brasilien är inte det första i sitt slag.

Ett liknande experiment utfördes i engelska Imperial College London för några år sedan. Då ändrades arvsmassan i myggor som sprider malaria så att majoriteten av deras avkomma blev hanmyggor.

Malariamyggor på myggnät
Myggor kan bli livsviktiga i kampen mot zikavirus, denguefeber och malaria. Malariamyggor på myggnät Bild: EPA/STEPHEN MORRISON malariamyggor

Myggpopulationen minskade med fyra femtedelar inom sex generationer. Orsaken var helt enkelt brist på honor.

Den här metoden är ändå för ineffektiv, konstaterar entomologen (insektforskaren) Lena Huldén. Eftersom flera olika myggarter sprider malaria, så måste alla arter behandlas för att stoppa sjukdomen.

- Om en myggart försvinner så tar en konkurrerande art över, konstaterar Huldén.

Ju fler myggor, desto större chans att de blir färre

Om man vill utrota zika eller denguefeber så måste nya myggor spridas ut så gott som dagligen. Det beror på att de genmodifierade mygghanarna överlever endast två dagar.

Därför lär metoden fungera effektivt endast om man vill göra en lokal myggpopulation, till exempel i en enstaka by, mindre. Det är oklart hur framgångsrika metoderna är i ett större perspektiv.

Man bekämpar zikavirus.
Så här bekämpas myggor med zikavirus i dag. Man bekämpar zikavirus. Bild: LIM YAOHUI / THE STRAITS TIMES/S zikavirus,Singapore

Men kan det vara möjligt att överföra samma metoder till andra djur? Kan till exempel det brasilianska experimentet tillämpas på de finska fästingarna?

Huldén tror inte att erfarenheterna med myggor går att kopiera och användas i kampen mot fästingar, utan man måste ta till helt andra metoder.

Motsatt effekt för fästingar

Fästingarna sprider borrelia och TBE, av vilka endast den senare sjukdomen har ett vaccin.

Enligt Lena Huldén är det svårt att, via genmodifiering, få fram en population av fästinghanar som skulle kunna användas på samma sätt som de tidigare nämnda mygghanarna i Brasilien och England.

Fästing på hud
Fästing. Fästing på hud Bild: Yle/Jessica Edén fästingar,borrelios,Kumlingesjukan,fästing

Orsaken är att fästingarna finns i olika variationer i den finländska naturen. En fästinghane som fungerar i Helsingforstrakten skulle kanske inte alls vara framgångsrik i Åbolands skärgård.

Ett annat problem är att det finns en väsentlig skillnad mellan myggor och fästingar. Mygghanar suger inte blod, medan fästinghanarna gör det.

Med andra ord, om man släpper ut miljontals blodsugande, genmodifierade fästinghanar i naturen, så kan fästingproblemet i själva verket bli etter värre.

Forskarna måste alltså närma sig problemet med fästingarna från ett annat håll. Det är precis vad forskare i Nederländerna har gjort.

Nederländskt försök kan kanske användas i Finland

En av fästingens värsta fiender är brokparasitsteklar. De nederländska forskarna försöker föda upp dessa i ett nyligen inlett experiment.

Även om Huldén säger att det är knepigt att skapa populationer av parasitsteklar, så ser hon goda sidor med experimentet. Likadana parasitsteklar finns i den finska naturen, vilket betyder att om experimentet är framgångsrik så kan resultatet användas även i Finland.

lena huldén
Entomolog Lena Huldén. lena huldén Bild: Amanda Mylläri lena huldén

Om parasitsteklarna inte hade funnits i Finland så skulle det ha inneburit en fara att släppa ut en ny art i naturen, men i det här fallet ska det alltså vara tryggt att göra så.

Det kan hända att en metod för att hålla fästingpopulationen liten kan behövas inom en nära framtid.

Populationen är visserligen inte lika stor som på 1940-talet då nötkreaturen gick i skog och mark och hjälpte till att sprida småkrypen, men antalet fästingar håller på att öka.

Ökningen antas bero på att allt fler stora däggdjur, till exempel älgar och rådjur, rör sig i skogarna.

Ursprunglig artikel: ”Trooppisia tauteja nitistetään hyttysten geenimuuntelulla – Miksei myös punkin borrelioosia?” av Ilpo Pajunen/Yle Uutiset

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap