Hoppa till huvudinnehåll

Statlig eller privat - vem ska styra förbindelsebåten?

Stefan svaetichin
Stefan Svaetichin står inför valet att fortsätta eller sluta köra taxibåt. Stefan svaetichin Bild: Yle/Carina Bruun pörtö,Närbild

Stefan Svaetichin har kört taxibåt i Borgå skärgård under många år och följt med branschens uppgång och fall. I dag är han nästan den enda i Borgå och Sibbo skärgård som kör taxibåt.

När Stefan flyttade till Pörtö hade han först bogserbåt. I takt med att sommargästerna i allt högre grad blev fast bosatta i skärgården på 80-talet började han också sköta skolskjutsarna och postutdelningen.

- Varje år kom det fler och fler människor till Pörtö, minns han medan han bläddrar i loggboken. Det var alltid någon eller något som skulle föras eller avhämtas.

Det är ju lite svårt att konkurrera med någon som tar noll euro för sina tjänster.

År 2009 beslöt staten att färjtrafiken skulle vara gratis för alla. Ett år senare försvann avgifterna också i Borgå skärgård. Det förändrade förutsättningarna helt och hållet för Stefan Svaetichin. Ett större företag med större båt tog hand om den subventionerade båttrafiken. För Stefan sjönk kundantalet kraftigt.

- Det är ju lite svårt att konkurrera med någon som tar noll euro för sina tjänster, säger han och förundrar sig över hur staten tänkte när man införde gratis trafik i skärgården.

Stefan påpekar också att kraven på båtar i taxitrafik är orimliga. De mindre kustnära båtarna bedöms enligt samma kriterier som större båtar.

- Det är samma krav på min båt som på dem som kör mellan Helsingfors och Åbo. Man skulle ju tycka att det kunde vara lite enklare för oss som mest åker mellan fastlandet och Pörtö och arkipelagen här runt omkring.

Det är ännu svårare än tidigare att få det att gå runt.― Stefan Svaetichin

Stefan har två taxibåtar. Hur det går med företaget är oklart.

- Jag hoppas att min business och mina båtar ska fortsätta och förhoppningsvis tas över av någon familjemedlem, men så går det knappast.

Uppslagen loggbok
Loggboken talar sitt tydliga språk. Stefan Svaetichin hade betydligt flera körningar förr. Uppslagen loggbok loggbok,skärgårdstrafik

Gratis trafik är en rättvisefråga i skärgården

Orsaken till att förbindelsebåtstrafiken blev gratis för alla var att den avgiftsbelagda trafiken hade blivit momsbelagd. Byråkratin kring det hade kostat myndigheterna mera än momsen hade inbringat.

Kommunikationsministeriet skissar som bäst på hur skärgårdstrafiken ska förnyas. Bland annat har ministeriet föreslagit att aktörer på den privata marknaden ska ha hand om en del av skärgårdstrafiken. Förslag om avgifter för resor med förbindelsebåt och transporter har också förts fram. Förslagen har mött på starkt motstånd bland skärgårdsbefolkningen.

Två taxibåtar ligger förtöjda vid en brygga.
Stefans taxibåtar ligger allt oftare förtöjda vid bryggan. Två taxibåtar ligger förtöjda vid en brygga. skärgårdstrafik,båtar

Riksdagsledamoten Mikaela Nylander var ordförande för Skärgårdsdelegationen när trafiken blev avgiftsfri. Hon är fortfarande övertygad om att den bör vara gratis för såväl skärgårdsbor som icke fast bosatta personer. Bland annat turismen behöver det, påpekar hon.

I juni, juli och augusti är det attraktivt att föra ut turister till populära turistmål. Men vad händer med rutter som inte är så populära men som ändå behövs?― Mikaela Nylander, riksdagsledamot.

- Jag har stora dubier kring tankarna att tillåta avgifter. I juni, juli och augusti är det jätteattraktivt att föra ut turister till populära turistmål. Men vad händer med rutter som inte är så populära men som ändå behövs? Om staten drar bort sitt stöd där också blir det en dominoeffekt som skadar mera än stöder näringslivet i skärgården.

Från roddbåtar till förbindelsefartyg

Förr fick skärgårdsbefolkningen ty sig till roddbåtar och segelbåtar när de skulle ta sig till fastlandet.

Ångbåtarna innebar en revolution av skärgårdstrafiken och öppnade upp helt nya möjligheter till transport av människor och gods.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var sjövägarna bättre utvecklade än vägarna på land. Ångrederistaden Åbo blomstrade.

Statens första egna fartyg var Aranda som togs i trafik 1921 för att trafikera mellan fastlandet och Åland. Aranda skulle inte konkurrera med de privata aktörerna sommartid utan gick enbart vintertid.

Ångfartyg i Skärgårdshavet.
Det fanns många privata fartyg i Åbolands skärgård. De tog i land vid bryggorna längs rutterna. Ångfartyg i Skärgårdshavet. åbolands skärgård,Skärgårdshavet,skärgårdstrafik,Skärgård

Under årtiondena före och efter andra världskriget utvecklades landsvägsnätet och den privata fartygstrafiken blev allt mera olönsam.

På femti sextitalen inleddes förbindelsetrafik i statlig regi på flera olika rutter.

Posten, vägverket och försvaret tog passagerare i skärgården. 1964 sattes Utö in på rutten.

Mellan åren 1970-2000 förnyades förbindelsebåtsflottan och de flesta nya båtar hade också plats för bilar.

I dag sköts förbindelsebåtarna i skärgårdshavet till största delen av privata aktörer, men det är staten som betalar.

Landsvägsfärjorna är fortsättningsvis statens.

Stora fartyg ger skärgården ett lyft

Iniö är den kommundel i Pargas som ligger längst uppe i nordväst i Skärgårdshavet.
Iniös omkring 220 invånare bor på tio olika öar och här trafikerar flera färjor och förbindelsefartyg.

Iniö fick sin första ångbåtslinje år 1925. Den gjorde det möjligt för folk att smidigare ta sig till Åbo.
Postens Pietari Brahe sattes i trafik 1962 och gick till alla bebodda holmar i Iniö. Båten fungerade också som postkontor.

Redan följande år ersattes Pietari Brahe med båten Iniö och sedan dess har flera fartyg avlöst varann på Iniö-rutten.

Storfärjan som kom 1995 gjorde att Iniö blev landets sista kommun att få säkra förbindelser året om.

Christjan Brander
Christjan Brander var självständiga Iniös sista kommundirektör och efter det trafikchef i Pargas stad. Christjan Brander Bild: Yle/Maud Stolpe iniö,Iniö

Christjan Brander hann under de yrkesverksamma åren vara med om flera diskussioner om förbindelserna ska vara statliga eller privata. Han är mycket skeptisk till förslagen om privatisering.

- Erfarenheten har visat att det inte finns en fungerande marknad, säger han.

Att upphandla skärgårdstrafik är inte det samma som att upphandla spik eller skruv.― Christjan Brander

Storfärjan som kan ta upp till 50 bilar har betytt mycket för Iniös utveckling. Numera händer det ganska ofta att färjan är full och en del bilar blir kvar på stranden.

- I och med att färjan kom byggdes vägnätet ut. Det gav möjligheter för folk att bo kvar. Unga familjer stannade kvar, det byggdes hus och utvecklingen har varit positiv, säger Brander.

Lång väg till jobbet

Det är bara ett fåtal personer som pendlar från Iniö till jobb i Åbo. Pekka Jaakkola är en av dem. Den första färjan går 6.30 på morgonen. Om allt går utan avbrott är han framme i Åbo ett par timmar senare.

Storfärjan som klarar av att trafikera året om är avgörande:

- Det möjliggör att jag kan jobba på fastlandet fast avstånden är stora.

Pekka Jaakkola
Pekka Jaakkola har minst fyra timmars arbetsväg varje dag. Pekka Jaakkola Bild: Yle/Maud Stolpe närbild iniö

Om Kommunikationsministeriets förslag om att också privata aktörer ska sköta trafiken förverkligas, medför det antagligen också i någon mån att avgifter införs på nytt.

- Det var en rättvisefråga att det hela ska vara gratis för alla, säger Christjan Brander. Färjorna och förbindelsebåtarna är ju skärgårdens landsvägar och det är också gratis att åka på landsvägarna.

- Sedan när man inför motorvägs- och landsvägsavgifter i Finland över lag är det kanske naturligt att införa avgifter på färjor och förbindelsebåtar också.

Anneli Tuomola
Avgifter blir dyra i längden, säger Anneli Tuomola som vill kunna åka till och från sommarstugan med jämna mellanrum. Anneli Tuomola Bild: Yle/Maud Stolpe närbild iniö

- För oss som bor här ganska länge blir det blir en stor avgift, säger Anneli Tuomola. Man vill ju komma bort härifrån emellanåt också.

Livet bakom en färja är tidvis spännande

Det är det statliga bolaget Finferries som sköter landsvägsfärjorna. Av omkring 40 rutter finns bara två i Österbotten.

Den ena går mellan Kaskö och Eskilsö. Ön har 33 fast bosatta personer och ett stort antal fritidshus.

Den andra går mellan fastlandet och Bergö söder om Vasa. Ön har nästan 500 invånare. Många av dem är unga barnfamiljer.

- Det är bästa stället i Finland och väl värt besväret att sitta och vänta på färjan, säger Dan West .

Färjan på väg från Bergö mot fastlandet.
Färjfärden är kort men livsviktig för Bergöborna. Färjan på väg från Bergö mot fastlandet. Bild: YLE/ Marcus Lillkvist bergöfärjan

Han får medhåll av Sofia Skog i bilen bakom i färjkön.

- Det är skönt. Jag hinner slappna av på kvällen innan jag kommer hem från jobbet.

Också Tom Rautamäki väntar hellre medan han ser ut över världsnaturarvet än att åka över en bro mellan fatslandet och Bergö. Han påpekar att det sällan är problem med färjan.

- De är yrkesfolk de som kör den. Den fungerar hela tiden trots att den är gammal.

Men medaljen har också en baksida.

När Knut Högback skulle in på en länge efterlängtad starroperation i Vasa i våras stod färjar plötsligt stilla. Färjan hade gått sönder på grund av det hårda vädret.

Tack vare en hjälpsam fiskare kunde han ändå ta sig till fastlandet och därifrån vidare med taxi till Vasa.

Knut var med redan på den tiden när det inte fanns någon färjförbindelse från Bergö över huvudtaget.

- Vi hade en turbåt som gick till Vasa tre gånger i veckan och på vintern körde vi med häst och släde över isen till Vasa.

Kommunikationsministeriet inledde i våras ett utvecklingsprojekt tillsammans med Närings- Trafik- och Miljöcentralen i Egentliga Finland och andra aktörer i skärgården. Projektet omfattar också skärgårdstrafiken och ska utmynna i ett försök som genomförs åren 2016-2019. Konkreta planer för projektet görs upp under hösten 2016.

Se hela programmet här:

Närbild i Yle Fem, måndag 5.9.2016 kl 20.00
Sänds även i Yle Fem, tisdag 6.10.2016 kl. 17.25

Läs också