Hoppa till huvudinnehåll

Alexandra Furu puffar för finlandssvenskhet i Budapest

Alexandra Furu.
Alexandra Furu. Bild: Privat alexandra furu

Flyktingsituationen, minoritetsfrågor och finlandssvenskhet är några av de teman som Vasabon Alexandra Furu kommer att jobba med under sin praktik på Finlandsinstitutet FinnAgora, i Ungern. Ett land där flyktingfrågan är ett hett ämne.

För ungefär en månad sedan tog mediestuderande Alexandra Furu flyttväskan och begav sig till Ungerns huvudstad, Budapest.

- Det är en superfin stad. Man blir alltid imponerad när man går på smågatorna här och ser alla snygga byggnader.

Likt många andra studerande som närmar sig examen hade Furu börjat fundera på vad som skulle hända efter studierna.

- När jag satt och ”halvangsta” över att inte riktigt veta vad man ska söka sig till så kom det upp ett inlägg om praktikplatser. Jag sökte hit och till Bryssel. Jag var nog mer intresserad av Budapest och lyckligtvis så fick jag just den här platsen.

Inte bara finlandssvenskhet

Genom ett stipendium från Kulturfonden fick Furu en praktikplats på Finlandsinstitutet FinnAgora, ett kulturinstitut som jobbar för att främja samarbete och skapa möjligheter för finländska konstnärer och musiker att verka i Ungern.

Furus uppgift kommer bland annat vara att ordna finlandssvenska temaveckor och seminarier, men det är inte enbart finlandssvenskhet som kommer diskuteras.

- Det handlar också om den romska minoriteten och flyktingarnas situation i landet och hur man kunde förbättra den. Hur kan man stöda flyktingarna för att de ska få en bättre situation i landet och hur kan landet få hjälp av flyktingarna. De har ju en massa språkkunskaper till exempel.

Flyktingsituationen hett ämne i Ungern

Flyktingsituationen är ett hett ämne i Ungern och den ungerska regeringen är bland de hårdaste motståndarna mot EU:s flyktingkvoter.

Furu berättar att hon i vardagen inte märker så mycket av debatten eftersom hon främst rör sig bland finländare då institutet ligger i den finska ambassadens utrymmen.

- Men vi har förstås ungerska kolleger och de har till exempel berättat om några skyltar, som jag trott varit Ikea-skyltar, gul-blå-vita, som är populistiska och smårasistiska skyltar mot flyktingsituationen och EU:s flyktingpolitik. Men vardagligt så märker man inte det, jag är ju i en egen bubbla.

Hon är heller inte orolig att de ska få någon större kritik för att de kommer att ta upp flyktingfrågan.

- Visst kanske folk ”tar på näsan” men det tycker jag inte är så farligt. Vi kommer också att försöka diskutera det ur en positiv synvinkel och inte komma med så många pekpinnar under det här seminariet. Det är kanske rätt sätt att ta sig an problemet för att få början till en diskussion, i stället för att slå dem på fingrarna direkt.

Lika svårt som finskan

Furu kommer att jobba på institutet i 11 månader. Än så länge kan hon bara säga ”tack” och ”hej” på ungerska men hon hoppas lära sig mer.

- Men det ska tydligen vara ett lika svårt språk som finskan med lika många ändelser efter orden och det finns ändå inga likheter med ord och sådant, så jag tror det blir ganska utmanande.

Hon har heller inte mött på några större kulturkrockar annat än att hon förstått att glasen inte får klinga när man skålar.

- Det har jag gjort, men jag kommer säkert undan med det.

Läs också