Hoppa till huvudinnehåll

Coco Chanel klippte och skar till sitt liv

sanna tahvanainen med en bok om Coco Chanel i famnen
Sanna Tahvanainen har fördjupat sig i Coco Chanels liv. sanna tahvanainen med en bok om Coco Chanel i famnen Bild: Anna Dönsberg/Yle Sanna Tahvanainen

När jag började visste jag knappt någonting om modeskaparen Chanel, säger Sanna Tahvanainen. Jag visste att hon rökte att hon var klädd i svart och att hon var pinnsmal. Hon var det mest urbana jag kunde tänka mig.

I sin roman Den lilla svarta skildrar Sanna Tahvanainen modeskaparen Coco Chanels 20-tal. Det är inte så mycket berättelsen om hur Gabrielle Bonheur Chanel blev Coco, utan mera en berättelse om hur Coco blev Chanel, alltså en av 1920-talets rikaste kvinnor och en modeikon.

Tanken är att det ska bli en trilogi som samtidigt är en sorts nationalencyklopedi om kvinnlighet. Den första delen var romanen om Drottning Victoria Bär den som en krona (2013) som beskrev Victorias hela liv. I Den lilla svarta ville Sanna höja ribban för sig själv och beskriver ett decennium i Coco Chanels liv. Vem den tredje kvinnan blir vill hon inte avslöja ännu.

- Om man vill spetsa till det lite så kunde man säga att Coco Chanel var en av de få som arbetade på 20-talet. Alla andra var upptagna av att dricka champagne och roa sig i en efterkrigstida eufori.

coco chanel och misia
coco chanel och misia Coco Chanel

Ingen lätt person

Det var med en viss tvekan Sanna Tahvanainen tog sig an Coco Chanel.

- Min man Kjell som brukar vara min rådgivare och första läsare sa att han råder mig att inte skriva om henne. För det var just i den här vevan som det kom ut två filmer om henne. En om hurdan hon var innan hon blev Chanel och en om hennes relation med Igor Stravinskij.

Men för mig var de här filmerna väldigt marginella. Dom handlade ju överhuvudtaget inte om henne som klädskapare utan de fokuserade på det som är minst intressant med henne. Så jag trotsade min man och började i hemlighet läsa om henne.

Inlevelsens avigsidor

- De här böckerna är på många sätt resor och förvandlingar för mig, för jag gör saker som jag ångrar efteråt och som jag egentligen inte står för. Jag blir på sätt och vis den här personen som jag skriver om. Under de här åren har jag gjort irrationella saker. Jag har levt mig så in i henne att jag blev som en marionettdocka som hon drar i.

böcker om Coco Chanel
böcker om Coco Chanel Coco Chanel

- Det är ju inte jag som väljer vem jag skriver om utan det är nog jättemycket omständigheterna som avgör och sen så känner jag ju att hon inte lämnar mig i fred. De här personerna som jag skrivit om besöker mig och blir ett slags familjemedlemmar. Drottning Victoria sitter ju kvar och nu har vi också Coco Chanel som besöker oss. Det är så pass lång tid jag ägnar mig åt att skriva en roman att romanpersonerna blir som en del av mig själv.

Men inte inlevelsens goda sidor

- Jag hade tänkt att det blir en bra avmagringskur att skriva om Coco Chanel för hon var mager som en vidja. Hon åt aldrig sötsaker och hon satte också sin bästa vän Misia på bantningskur. När jag skrev om Drottning Victoria så gick jag markant upp i vikt för hon åt ju bakelser hela tiden. Men det hade tyvärr inte motsatt effekt att skriva om Coco.

Använde sig av män

Det är en väldigt kontroversiell person Sanna Tahvanainen tagit sig an. Hon gick sina egna vägar och ett sätt att ta sig framåt i livet var männen. Man kan läsa det som att männen är ett slags verktyg för Coco Chanel.

- Jo det var det jag ville skildra. Jag söker ju någon sorts mönster i de böcker jag skriver. Först hade jag tänkt skildra att hon var en notorisk lögnare. Hon klippte och skar i sin livsberättelse som hon ville och det är också ett spår i boken. Men det som jag tyckte var ännu intressantare var de tre relationer hon har under 20-talet. Det är som om hon behöver männen för att kunna skapa. Hon tog helt bokstavligt detaljer och attribut ur deras garderober.

Den asketiska cocktailklänningen

- Jag ville veta varifrån den lilla svarta klänningen kom. Varifrån från kom det här asketiska och serieproducerade? På den tiden var det ju vulgärt att ha en likadan klänning som någon annan hade. Om man hade råd så lät man skräddarsy sina kläder. Jag blev intresserad av vad som hänt i hennes liv innan det. Och föga överraskande så hade hon en relation med en fransk poet som ingen har hört talas om; Pierre Reverdy. Han var mycket fåordig, hans dikter präglas av tystnad, en knapphetens poesi.

- Det är inte speciellt överraskande att hon efter att den relationen tar slut gör en mycket avskalad och stram kollektion med bland annat den lilla svarta.

Med smak för aristokrater

Under 20-talet har Coco Chanel därtill förhållanden med två andra män. Den ryske storfursten Dimitri Pavlovitj Romanov och Hugh Richard Arthur Grosvenor, 2:e hertig av Westminster , påverkade båda Chanel som klädskapare. Den ena inspirerade till slaviska inslag och broderier, den andra hämtade med sig en fläkt av engelsk aristokrati och tweed till hennes kollektioner.

- Hon är lite som en kameleont så att hon förändras när hon går in i en ny relation. Många kvinnor är ju sådana.

Konstnärlig frihet

- Hon ljög mycket om sin bakgrund så det var svårt att få grepp om den och skriva om den. Men det är ju inte en biografi jag har skrivit. Jag har försökt läsa mellan raderna, leva in mig och dramatisera detaljerna. Jag förstorar det som är viktigt för mig, ibland kan det vara bara en fotnot jag lyfter upp.

- Ärligt talat tog det länge innan jag tyckte om Coco Chanel. Hon var länge en ganska otrevlig, ljugande person som jag inte förstod mig på. Men nyckeln till henne blev hennes påvra bakgrund och hur hon som totalt obildad slussas in i Paris absoluta elit och känner skam över sitt förflutna. Att hon bar på så mycket skam att hon kände sig tvungen att ljuga om sin härkomst. Skam och smärta handlar ofta om samma sak.

Smärtan var att hon förlorade sina föräldrar vid 11 års ålder och det kom att prägla hela hennes liv. Jag började tycka om henne när jag hittade de här sakerna och jag kunde förstå varför hon var så domderande, varför hon gick omkring med en sax om halsen och klippte med den när hon ville att folk omkring henne skulle vara effektivare. Hon var en riktigt skrämmande person och jag skulle knappt ha vågat träffa henne i verkliga livet.

De mörka stråken

Den lilla svarta utspelar sig under 20-talet och därmed undviker Sanna Tahvanainen de mera kontroversiella kapitlen i Coco Chanels liv. När tyskarna marscherade in i Paris stängde hon sitt modehus på Rue Cambon och flyttade in på luxuösa hotell Ritz strax intill. Där levde hon hela ockupationstiden med sin älskare, den tyske nazisten och underrättelseofficeren Hans Günther von Dincklage. Hon levde överdådigt och fraterniserade - liksom många fransmän - med fienden. Efter befrielsen 1944 flydde hon till Schweiz. Trots att hon gjorde comeback efter kriget förlät fransmännen aldrig hennes uppträdande under ockupationen. Hon gjorde succé på nytt, men uppskattades mest av en internationell kundkrets. Inte av sina landsmän.

- Jag ville försvara min huvudperson och gräver inte i eventuella aborter eller nazisympatier. Jag vill berätta om hennes liv som yrkeskvinna som resulterade i fantastiska storverk karriärmässigt. Flitens lampa lyste hos Coco Chanel hela 1920-talet.

coco chanels händer
coco chanels händer Coco Chanel