Hoppa till huvudinnehåll

Grandell-Sonck: Mitt personliga problem med Daniel Tigers Kvarter och andra präktiga barnprogram

Heidi Grandell-Sonck funderar över subtila nyanser i barnprogram Heidi Grandell-Sonck är redaktör och arbetar för Svenska Yle. Bild: Yle heidi grandell-sonck

Kanske finns det ett större behov av överförklarande barnprogram i dag än tidigare? Då det konsumeras barnprogram via en skärm i hemmet, konsumeras det ofta något annat via en annan, skriver Heidi Grandell-Sonck.

Det är vår och jag står i trädgårdslandet och avreagerar mig med en av mina favoritsysslor: att bända upp omöjliga stockar och stubbar ur myllan.

Jag kanske är allmänt vresig och muttrar förmodligen för mig själv. Har kommit till skedet då en jordfräs skulle sitta bättre än järnspett och spade. Kanske svär jag också lite, det är oklart.

Plötsligt står min då fyraåriga dotter framför mig med huvudet på sned. Mamma, säger hon uppfordrande och slår ut med sina taniga armar. Sen sjunger hon glatt. “Ta det som känns fel, och vänd på dig helt, det kan bli nåt bra!”.

En stund står jag bara och tittar på henne. Sångsnutten är bekant. Den kommer från barnprogrammet Daniel Tigers kvarter. Min dotter är precis i målgruppen enligt ålder och seriens syfte är att lära ut emotionell intelligens och respekt för medmänniskan.

Självhjälpsstuk och snabba lösningar

Och det är någonstans här jag blir kluven (till skillnad från stocken jag jobbar med). Syftet är på alla sätt och vis hedervärt, men seriens skapare väljer enligt mig ett tillvägagångssätt som gör att barnen väljer den präktiga “vuxenrollen”, ni vet, barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger. Och så skriver man barnen på näsan. Enligt ovanstående: “Här har vi ett problem, problemet är inte stocken, utan din attityd till stocken, byt attityd, så får du kanske upp stocken.” Va?

I ambitionen att säga något viktigt tar man inte barnen på allvar.

Nu tror jag ju inte på allvar att Daniel Tiger kommer att förstöra mitt barn. Lika lite som jag tror på den diskussion som florerade i Sverige för ett antal år sedan där man påstod att Staffan Westerbergs program Vilse i pannkakan har traumatiserat en hel generation (den som växte upp på 70-talet). Men jag tycker (som barnprogramskonsument nu - och förr) att något har hänt med barnprogrammen. Det är inte bara de allt snabbare klippen, grällare färgerna och gällare rösterna. Jag tycker mig skönja en sorts avsaknad av tillit till att barnet klarar av att läsa och förstå också subtil symbolik. Det där skrivandet på näsan alltså (om jag nu ska skriva er på näsan).

Det här sker på bekostnad av dramaturgin, men också på bekostnad av verklig dramatik, verkliga relationer, verkliga problem. Det finns ett självhjälpsstuk i programmen som lär barnen att allt har en “quick fix”.

Tas barnen på allvar?

Men så ser livet sällan ut. Min stock (som i det här fallet är ett haltande exempel) kommer inte att lossna ur myllan för att jag ändrar attityd. Det må vara välment av dem som producerar serien, men någonstans går något av att vara människa förlorat när man låter bli att gestalta situationer och känslor som inte går att fixa direkt. Verklig besvikelse eller verkliga svek. Det går att jämföra med att säga “ryck upp dig!” till någon som är deprimerad.

I ambitionen att säga något viktigt tar man inte barnen på allvar.

Forskning visar att det barn allra helst gör till vardags är tittar på barnprogram tillsammans med sina föräldrar (på andra plats kommer “bli nattad av sina föräldrar”). Så all heder åt dem som försöker säga något viktigt ändå. För då det konsumeras barnprogram via en skärm i hemmet, konsumeras det ofta något annat via en annan. Eller så gör föräldrarna något helt annat.

När något känns fel, vänd på dig helt. Det kan bli något bra! Daniel Tiger i vinterskrud Bild: PBS / Courtesy: Everett Collection animaatiosarja,Animation,Cartoon,Daniel Tiger's Neighborhood,Season 2,Snow,Television,Winter,Winter clothing

Viktigare att vara tydlig?

Kanske finns det just därför ett större behov av överförklarande barnprogram i dag än tidigare? Kanske har den allt större kommersiella marknaden satt press på public service-bolagen att verkligen producera något med mening, och då finns det inte längre rum eller fantasi för att gömma in budskapen mer subtilt. Kanske är det rentav vanskligt av mig att alls tycka och tänka något om de här programmen, som sist och slutligen inte är menade för mig utan för dottern (som älskar dem). Så skulle möjligen professorn i filmvetenskap Margareta Rönnberg säga. Enligt henne hänger sig vuxna gärna åt ett nostalgiskt tillbakablickande ur en sorts “allt var bättre förr”-perspektiv, utan att göra verkliga kvalitativa jämförelser.

Jag återvänder till stocken i trädgårdslandet. Dottern ropar på sin far för att han ska komma och hjälpa till. När han anländer ser hon mycket nöjd ut, slår igen ut händerna i luften och sjunger glatt: Vad funkar bäst? Teamwork! (ur barnprogrammet Supertrion). Ett sista krafttag får stocken att lyfta ur myllan.

Vilka program från din egen barndom minns du bäst? Och vilka av dagens program går dig på nerverna? Vi på familjeredaktionen ägnar oss just nu åt att fundera på barnkultur förr- och i dag. Vad har förändrats och hur påverkar det oss?

  • Pro Kronoby ställer troligen upp i kommunalvalet

    Den första valmansföreningen i Kronobys historia.

    Valmansföreningen Pro Kronoby kommer troligtvis att ställa upp kandidater på egen lista i kommunalvalet. Det är en folkrörelse, säger Carl-Johan Enroth (SFP i Nedervetil).

  • Analys: Helsingfors väntar på besked, Vapaavuori!

    Beskedet om borgmästarkandidatur bara en tidsfråga.

    Borgmästarkandidaterna ger kommunalvalet ett helt nytt tävlingsmoment i Helsingfors. Samlingspartiet behöver en tungviktare som kandidat och frågan är om Jan Vapaavuori eller hans parti alls har något annat alternativ än honom. Det verkar snarare vara en fråga om tajming.

  • Iraks armé har kontroll över östra Mosul

    Nu förbereder armén sin offensiv mot västra Mosul.

    De irakiska säkerhetsstyrkorna har återtagit östra Mosul av terrorgruppen IS. Nu förbereder armén sig för att återta också de västra delarna av staden. Om IS förlorar Mosul förutspås det betyda slutet för terrorgruppens självutnämnda kalifat i Irak.

Läs också

Familj

  • Maria Sundblom Lindberg: Leva med annorlunda barn

    "Barn med specialbehov kräver mod och planering".

    Vad händer när barnet redan i magen får en diagnos som med säkerhet innebär ett annorlunda liv för hela familjen? Maria Sundblom Lindberg reflekterar över Eddys föräldrar, Åsa och Peppe, som lade upp en fostranstrategi och vägrade voi voi.

  • Regnbågsfamilj under uppbyggnad

    "Många val bakom en regnbågsfamilj".

    Jag har inte riktigt koll på vem som bor var, men småningom trängs ändå alla i soffan och berättar hur just dom blev en familj. Snart sitter jag med munnen öppen och är väldigt nära att knäcka koden till ett fungerande familjeliv utanför kärnfamiljens trånga ramar. Maria Sundblom Lindberg har träffat Annas, Johans och Peters regnbågsfamilj.