Hoppa till huvudinnehåll

Klätterapan Anna antar utmaningen och siktar på OS 2020

I Finland är träningsförhållandena ypperliga för den som vill syssla med sportklättring, utom på en punkt. Det finns inte en enda speedvägg, och speed är en av tävlingsgrenarna då klättringen kommer med på OS-programmet.

Hade Anna Laitinen vetat att det fanns klätterväggar hade hon börjat klättra redan som barn. Men det visste hon inte, så i stället höll hon på med redskapsgymnastik och utförsåkning.

Sedan den dag då hon som 17-åring såg sin första klättervägg har hon bara klättrat, både ute och inne. Idag är hon 26 år gammal och försöker vid sidan av klättrandet hänga med i studierna i geoinformatik. Nu lockar dessutom en OS-satsning.

– Många klättrare har varit oroliga för att klättringen, som är en mångsidig och svår gren och med sin egen filosofi, skall pressas in i ett visst format för att passa OS. För det är fyra år en kort tid. Jag har inga skräckvisioner, utan tror att det att klättringen blir OS-gren också kan föra något gott med sig, säger Laitinen till Yle sporten.

Sportklättraren Anna Laitinen i Sportmagasinet, september 2016
Anna Laitinen hoppas få tävla i OS i Tokyo 2020. Sportklättraren Anna Laitinen i Sportmagasinet, september 2016 Bild: Yle sportklättring

Många frågetecken kring tävlingsformatet i OS

Beslutet att inkludera fem nya sporter i OS-programmet i Tokyo 2020 fattades i början av augusti. Inom grenarna är man idag på det klara med hur tävlingarna ska gå till och var de ska hållas, men i övrigt finns det fler frågor än svar i det här skedet.

– Det vi vet nu är att det blir en en kombination av tre klättergrenar: lead, dvs. svårighetsklättring med rep, bouldering som sker på låga väggar och speedklättring, berättar Oskari Sneck, som är ordförande för tävlingsutskottet i Finlands klättringsförbund.

Alla tre grenvarianter kommer att ingå, men hur de poängsätts och i vilken relation de står till varandra är ännu helt öppet. Det är också kvalsystemet, där det talats om ett urval antingen på basen av resultatet i VM eller Internationella Sportklätterförbundet IFSC:s världsrankningslista.

– Mina tankar kretsar en hel del kring OS just nu, och min avsikt är nog att försöka komma med, säger Laitinen, som i världscupen i bouldering placerat sig kring 30:e plats som bäst. I OS kommer 20 manliga och 20 kvinnliga klättrare att få chansen.

Ingen speedvägg i Finland

– Vår första utmaning är att vi inte har någon speedvägg i Finland, konstaterar Anna, som tillsammans med Anthony Gullsten och Ilari Kelloniemi utgör Finlands landslagstrupp i år.

I speedtävlingen använder man en lodrätt vägg där två tävlande kan klättra parallellt längs en led som är likadan överallt i världen. Den som kommer först upp går vidare i tävlingen.

I de två andra grenarna är det skickligheten som avgör. I lead handlar det om att komma så högt upp som möjligt på en vägg som blir svårare ju högre upp man kommer. I bouldering är utmaningen att klara av en svår rutt på första försöket, eller på så få försök som möjligt.

Klättraren Anna Laitinen på repklättringsvägg i Sundholmens klättringsarena, sept. 2016
I Sundholmens idrottscenter i Helsingfors kan Anna Laitinen träna på Finlands högsta klättervägg. Klättraren Anna Laitinen på repklättringsvägg i Sundholmens klättringsarena, sept. 2016 Bild: Yle sundholmens klättringsarena,väggklättring

Klättring ute kontra inne

Trots att tävlingsklättringen är viktig för Anna Laitinen, handlar ändå en stor del av hennes klättringsintresse om klättring utomhus, på klippor runtom i världen. I år har hon tagit sig an klassiska klättringsklippor bland annat i USA och Spanien. Enligt vissa den enda riktiga formen av klättring.

– Jag har märkt en tudelning. En del av dem som klättrar utomhus har aldrig varit särskilt intresserade av att klättra i hall. Men många yngre klättrare är mer tävlingsinriktade och klättrar inomhus. De har inte tid att klättra ute och de är väldigt glada över att klättringen blir OS-gren.