Hoppa till huvudinnehåll

Elisa Lappalainen kom undan inträdesproven när hon flyttade till Sverige

Elisa Lappalainen.
Elisa Lappalainen trivs i Sverige och kan tänka sig att stanna kvar efter studierna. Elisa Lappalainen. Bild: Elisa Lappalainen elisa lappalainen

Allt fler finländare flyttar till Sverige för att studera medicin. Elisa Lappalainen från Grankulla är en av dem, och hon stortrivs i sitt nya hemland.

En orsak till att många hellre studerar i Sverige är att man kommer undan inträdesproven. Det var också en av orsakerna till varför finskspråkiga Elisa Lappalainen sökte sig till Göteborg för att studera på läkarlinjen där. Hon har nu studerat i tre år och tycker det syns att antalet finländska studerande ökar. I hennes klass är det hon och en till som kommer från Finland, och i klasserna under kan det finnas upp till tio finländska studerande per termin.

- Men det påverkar inte min vardag så mycket eftersom jag inte är med i någon finländsk förening eller liknande. Men visst kan jag höra finska i korridoren eller på olika studentevenemang, säger Elisa.

Att som finskspråkig komma in på universitet kan vara svårt eftersom konkurrensen är hård, och det är kanske en annan orsak till att också många finskspråkiga söker sig till Sverige.

- Jag tror det är vanligt att man söker både till Sverige och Finland. Jag tror det är många som gör så eftersom de inte vill göra om inträdesprovet flera gånger och liksom sitta och vänta i flera år, säger hon.

För många krav på en gång

Elisa tycker att det största problemet med ansökningsprocessen till läkarlinjen i Finland är att du samtidigt som du skriver studenten också måste läsa till ett jättesvårt inträdesprov.

- Det krävs för mycket av abiturienterna när de måste göra två stora prov under samma vår. Man borde istället fundera på om vi kan utnyttja själva studentskrivningen i ansökningsprocessen på något sätt, föreslår Elisa.

Jag tänkte att nu far jag utomlands och vi får se om jag kommer tillbaka.

Elisa sökte också till universitetet i Uleåborg men kom inte in. Det gjorde henne först ganska arg eftersom hon verkligen gjort allt hon kunnat för att förbereda sig inför provet. Samtidigt var hon förstås också glad över att ha kommit in på utbildningen i Sverige.

- Så jag tänkte att nu far jag utomlands och vi får se om jag kommer tillbaka. Eftersom jag inte kunde förverkliga mina drömmar i mitt hemland visste jag inte om jag ville återvända.

Den största bitterheten har ändå gått över nu och hon kan se positiva egenskaper hos de båda grannländerna. Exakt var hon vill jobba i framtiden vet hon fortfarande inte och just nu trivs hon ungefär lika bra på båda ställena.

Utbildningarna ganska likadana

Elisa vet inte exakt hur läkarutbildningen i Finland ser ut, men eftersom både hennes mamma och syster är läkare har hon ändå något slags hum om den. Hon tror inte den ser så annorlunda ut än i Sverige.

- Jag tror vi får lite mer praktisk undervisning och individuell handledning här, men annars är utbildningen ganska likartad.

Elisa jobbade som läkarassistent, eller amanuens som det också kallas, i Finland i somras och en sak som är annorlunda är hierarkin som Elisa upplever är viktigare i Finland.

- En annan stor skillnad är att unga läkare i Finland får mer ansvar. Här är det mer mjukstart och ansvaret kommer gradvis.

Elisa själv skulle gärna ha mer ansvar genast från början. Samtidigt säger hon att det också kan vara skönt att slippa det där stora ansvaret eftersom det ger en viss trygghet. Ansvaret kommer ju ändå att öka med tiden.

Tycker svenskarna illa om konkurrensen?

Eftersom allt fler finländare söker sig till svenska skolor måste det ju innebära att konkurrensen där också blir hårdare. Kan det rent av bli så att svenskarna tycker vi kommer dit och tar deras jobb?

- Jag har försökt reda ut det här och fråga vad folk tycker, men än så länge har jag inte märkt några starka åsikter. Själv tycker jag att det inte vore så konstigt om svenskarna egentligen frågade sig vad vi gör här och varför vi är så många, men hittills verkar ingen tycka så.

En del språksvårigheter

Elisa växte upp i Grankulla och ett av hennes största intressen var ridning vilket innebar att hon lärde sig mycket svenska i stallet. Hon jobbade också som barnvakt för svenskspråkiga barn. Allt det här gav henne en ganska bra språkgrund att stå på, men visst var det ändå utmanande att börja studera medicin på ett språk som inte var hennes modersmål.

- Första terminen var tuff. Att lära sig helt flytande svenska och dessutom alla vetenskapliga termer var ansträngande. Men det var också något jag var medveten om från början så jag var förberedd på det.

Det är bra att kunna det svenska språket, så det ser jag som en stor fördel.

Trots att Elisa fick jobba på finska i somras var det också något av en språklig en utmaning till en början. Hon var väldigt nervös för hur det skulle gå.

- De första två veckorna kunde jag inte riktigt alla ord. Jag visste inte vad sjukdomar heter och alla medicinska termer och sådant, men det gick ganska snabbt att lära sig.

Trots de olika utbildningarna och en del språksvårigheter var det inte svårt för Elisa att få jobb i Finland. Snarare tror hon att det kan vara till en fördel.

- Det är bra att kunna det svenska språket, så det ser jag som en stor fördel. Var man sedan är utbildad tror jag inte spelar så stor roll, säger hon.

Nyligen publicerat - X3M