Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Bridget Jones i tunnaste laget

Bridget Jones firar sin 43:dje födelsedag ensam med ett enda ljus.
All by myself - again. Renée Zellweger är tillbaka i rollen som den dagboksskrivande Bridget Jones. Bridget Jones firar sin 43:dje födelsedag ensam med ett enda ljus. Bild: Finnkino oy bridget jones´s baby, renee zellweger

5 september 2016. Ålder. 46. Vikt: alltför hög. Cigaretter: noll. Sinnestillstånd: djupt besviken på Bridget Jones´s Baby. Nu är det bevisat att det faktiskt var bättre förr.

Den tredje filmen om 1990-talets mest såsiga, osäkra och hopplöst romantiska singelhjältinna Bridget Jones inleds på bästa tänkbara sätt – med en omedelbar förflyttning tillbaka till den första filmens inledning. Med den lilla skillnaden att Bridget (Renée Zellweger) denna gång firar sin fyrtiotredje födelsedag.

Låten som snurrar i bakgrunden må visa att det gått tolv år sedan vi senast såg henne, men i övrigt verkar det mesta vara sig likt när hon vilt mimande dansar runt med ett vinglas i handen. Allt medan åskådaren blir smått berusad av återseendets glädje.

Gamla personer - nya kriser

Och det blir fler glada återseenden. Vännerna finns kvar - om än stadgade i olika former av familjeliv. Och både mamma (Gemma Jones) och pappa Jones (Jim Broadbent) hänger fortfarande med - om än lite mer i skymundan.

Faktum är att den enda påtagliga skillnaden mellan läget 2004 och 2016 är att Bridget gått ner i vikt och slutat röka. Festar gör hon däremot fortfarande och under en ovanligt fartfylld vecka hinner hon ha sex med såväl nye bekantskapen Jack (Patrick Dempsey) som med ex-maken Mark (Colin Firth).

Eftersom tio år gamla ekokondomer uppenbarligen inte är helt pålitliga står hon plötsligt där med ett positivt graviditetstestet i handen och en snäppet mindre positiv situation att reda ut: vem är far till barnet?

Två trötta män på en sjukhusbänk i väntan på att förlossningen skall vara över
Trötta pappakandidater. Colin Firth och Patrick Dempsey gör sitt bästa för att charma både Bridget och publiken. Två trötta män på en sjukhusbänk i väntan på att förlossningen skall vara över Bild: Finnkino oy bridget jones´s baby, colin firth, patrick dempsey

Höga förväntningar

13 september 2016. Intag kalorier: alltför stort. Sömn: alltför litet. Hur definiera problemet med Bridget Jones´s Baby? Måste nog anstränga mig extra mycket för att framstå som seriös filmkritiker i detta trängda läge.

Den som slog ihop pärmarna till Helen Fieldings senaste Bridget-bok Mad About the Boy (2013) med huvudet fullt av funderingar på vem som skulle komma att spela vem i eventuell filmversion har skäl att genast glömma de tankegångarna. Filmen har inget med boken att göra. Inget alls.

I Mad About the Boy har Bridget hunnit passera 50, klarat av småbarnsåren och ställts inför en stor sorg. Det var oväntat, fräscht och lite mera moget. Men istället för att ta sig an den historien gör man alltså ett kronologiskt hopp och satsar på att skapa en "prequel" - en slags prolog - till bok nummer tre. En prequel/prolog som i oktober de facto utkommer i bokform.

Vi får hoppas att boken är stringentare än filmen som framstår som en räcka övertydliga och utdragna scener. Dessutom lider helheten av att Bridget framstår som barnsligare än någonsin. Med noll koll på jobbet (man frågar sig hur hon kunnat bli tv-producent) och ännu mindre koll på det privata planet.

För att inte tala om hur illa insatt hon verkar vara när det gäller det mesta som har med en graviditet att göra (man frågar sig om hon alls närvarade på biologitimmarna i skolan). Utan Emma Thompsons underbara insats i rollen som läkare skulle de ofta återkommande läkarbesöken bli plågsamt platta.

Emma Thompson poserar under välrdspremiären av Bridget Jones´s Baby
Den leende läkaren.Suveräna Emma Thompson har all anledning att le på världspremiären av Bridget Jones´s Baby. Emma Thompson poserar under välrdspremiären av Bridget Jones´s Baby Bild: Finnkino oy emma thompson

Missade chanser

Där höstens Absolutely Fabulous tar ut svängarna kring sina färgstarka karaktärer och förmår bygga upp en helhet av ganska få ingredienser så sjabblar teamet bakom Bridget Jones´Baby bort såväl persongalleriet som en mängd lovande sidospår. Vilket är lite oväntat med tanke på att Fielding bidragit till manusförfattandet medan Sharon Maguire är tillbaka på regissörspallen efter att ha stått över den andra - och svagare - filmen.

Varför ser vi inte mer av vännerna och föräldrarna? Varför går man inte djupare in i den förändrade medievärlden? Eller spinner vidare på det faktum att Bridget som gravid 40-plussare känner sig trängd från alla håll?

Med tanke på hur hårt åtgången Renée Zellweger blivit för sina eventuella kirurgiska ingrepp hade det legat nära till hands att låta hennes rollkaraktär spela på den kritik som kvinnor i det offentliga rummet ofta utsätts för.

Men kanske vågar man plocka upp dessa trådar när Mad About the Boy blir aktuell som film? För att den blir film är självskrivet. Hur skulle man kunna låta bli att filmatisera en bok som sålde 46 000 exemplar redan första dagen?

16 september 2016. Alkoholintag: inget - det är för tidigt på morgonen. Vikt: ungefär 2000 kilo. Veckoslutsplaner: ett biobesök? Ja, ja - visst var Bridget Jones´s Baby en besvikelse... men kanske den blir bättre andra gången?

Närbild av Bridgets uppslagna dagbok där ett foto av henne och Mark Darcy syns
Kära dagbok - jag vet inte hur jag skall komma över att inget är som förr. Närbild av Bridgets uppslagna dagbok där ett foto av henne och Mark Darcy syns Bild: Finnkino oy bridget jones´s baby

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje