Hoppa till huvudinnehåll

Jemen - kriget du inte visste att du glömt

Fiffel i säkerhetsrådets kulisser, utpressning av FN:s generalsekreterare, amerikanska vapen som dödar civilbefolkningen och barn som får betala priset för världsmakternas girighet. Kriget i Jemen har det mesta av ingredienser, men är trots det en av samtidens mest ignorerade konflikter. Hit skulle ändå läkaren Kosti Koivisto-Kokko åka tillbaka när som helst.

– Det värsta är rädslan. Den tryckande atmosfären, säger Kosti Koivisto-Kokko om stämningen i Jemen.

Han sitter i kansliet på sin arbetsplats på barnakuten vid Åbo universitetssjukhus. Genom spjälgardinerna skiner solen in på de vita väggarna. För bara en stund sen vräkte regnet ner och forsade längs Åbos gator.

På datorskärmen syns en bild på en pojke med benet i paket. Koivisto-Kokko spelar en lokal variant av backgammon med pojken på bilden. Pojken tittar försiktigt och misstänksamt in i kameran.

Kanske är det min utbildning, kanske är jag bara så barnslig att jag har lätt att umgås med barn.

Den finländske anestesiläkarens passion för humanitärt arbete har tagit honom till Syrien, Gaza, Ukraina, och nu senast till Jemen. Bilden är tagen på Läkare utan gränsers sjukhus i Aden i södra Jemen, där han tillbringade sex veckor i början av sommaren.

– Jag måste ofta försvara mig och förklara varför jag åker. Jag har svårt att säga annat än att jag känner att det här är viktigt och jag brinner för det, och så undrar jag vem som skulle åka om jag inte åker?

I en skranglig båt genom Tårarnas port

Till Jemen åkte han med båt från Djibouti.

Vägen över sundet är inte lång – men den är farlig. Inte bara på grund av riskerna att bli beskjuten när man närmar sig land, utan för att vågorna och strömmarna är förrädiska. Många som försökt fly från Jemen till Djibouti och Somalia har försvunnit på vägen utan att ens lämna efter sig en notis i tidningen. På arabiska kallas sundet Tårarnas port.

karta över Jemen
karta över Jemen Bild: Yle/Grafik Jemen,kartor

båt
Det tryggaste sättet att ta sig till Jemen var med båt från Djibouti. båt Bild: Kosti Koivisto-Kokko båtar,Jemen

– Besättningen hade åkt över tiotals gånger under kriget. De berättade hur de hade blivit förföljda och beskjutna, också med artillerield, säger Koivisto-Kokko.

Det här sundet är också en viktig spelknapp i inbördeskriget. I mars 2015 åkte de första saudiarabiska stridsflygen in över Jemen för att slå tillbaka de shiamuslimska huthirebellerna som kört ut regeringen ur huvudstaden Sanaa, och det sägs ofta att det var då kriget började.

Men inbördeskriget fick sin början redan under arabiska våren, och grunden lades som så ofta i krig mycket tidigare än så.

Också USA och Storbritannien och kriget mot terrorismen kan delvis skuldbeläggas för att tusentals civila fått sätta livet till och för att al-Qaida spridit ut sig över den sydvästra ändan av Arabiska halvön.

Men vi återkommer till det.

Vad ledde till inbördeskriget?

Efter folkliga protester under Arabvåren 2011 avsattes den shiamuslimske presidenten Ali Abdullah Saleh.

Han hade varit Nordjemens ledare sedan 1978, och det förenade Jemens president sedan sammanslagningen 1990.

Hans paramilitära trupper, tränade och utrustade av Storbritannien, slog ner demonstranterna med besked. Småningom tog en del militärenheter demonstranternas parti, och britterna och amerikanerna uppmanade Saleh att gå med på en överenskommelse som Gulfstaternas samarbetsorgan arbetat fram, enligt vilken han fick stanna i landet men måste avgå.

I februari 2012 tog den sunnimuslimska vicepresidenten, Abd Rabbuh Mansur Hadi över makten i en övergångsregering.

Den nya regeringen präglades av stridigheter inom den politiska och militära eliten och styrde över en ekonomisk katastrof.

Mellanösterns fattigaste land stakade vägen ur förstörelsen i fördärvet.

När regeringen som mest skulle ha behövt de lokala stammarnas stöd inledde västmakterna en massiv kampanj mot al-Qaida på Arabiska halvön, eller AQAP.

De tog livet av civila i kölvattnet och beredde väg för en utbredd extremism i landet. Pengarna som USA och Storbritannien fortsatte pumpa in i Jemen gick främst till terrorbekämpning, inte till att stöda den politiska övergången, och de gjorde sig själv en björntjänst.

Samtidigt kände sig shiamuslimer i landet allt mer trängda.

Hur dagarna såg ut för Kosti Koivisto-Kokko på sjukhuset i Aden varierade mycket. I princip hade han arbetstider, men eftersom han bodde på sjukhuset kunde han när som helst kallas in för att jobba.

Sjukhuset är ett traumasjukhus, vilket innebär att patienterna främst hade skottskador, splitterskador eller hade trampat på minor. Men det fanns också många skador som indirekt berodde på kriget.

operation på Läkare utan gränsers sjukhus i jemen
Här opereras en skottskada. Koivisto-Kokko tog bilden eftersom alla utom kirurgen med huvudansvar var lokala kvinnor. operation på Läkare utan gränsers sjukhus i jemen Bild: Kosti Koivisto-Kokko sjukhus,operationer,Jemen

– Barnen minns jag förstås bäst. En tonårspojke kom till oss, han var allvarligt skadad. Han hade legat hemma och sovit när ett vådaskott genom taket träffat honom i armen. Av själva skottet skadades han inte så farligt, men han blev så skrämd över att någon hade anfallit hans hem att han hoppade ut genom fönstret och bröt benet och fick svåra inre skador.

skadad fot i jemen




skadad fot i jemen
Bild: Läkare utan gränser/Guillaume Binet / MYOP
Jemen,fot,Bli skadad,operationer

Pojkens reaktion säger mycket om situationen människorna lever i. Rädslan ligger som en tung våt filt över vardagen. Den går nästan att ta på.

Västvärden säljer vapen till Saudiarabien - som bombar Jemen

Den saudiarabiska koalitionens bombningar i Jemen är krigsbrott. FN har konstaterat att de är ansvariga för två tredjedelar av civiloffren i landet. Chipsfabriker. Sjukhus. Skolor. Alla är civila mål och därför förbjudna mål i krig. Alla har bombats.

En tredjedel av de saudiska luftangreppen har träffat civila mål, visar en ny undersökning.

I augusti godkände USA försäljningen av 130 pansarvagnar och annat krigsmateriel till ett värde av över en miljard dollar.

Sedan Barack Obama tillträdde som president har USA sålt vapen till Saudiarabien för över 110 miljarder dollar.

Det motsvarar hela Finlands årliga statsbudget 2016, gånger två.

Andra länder som rapporteras ha sålt vapen till Saudiarabien under förra året är bland annat Sverige, Holland, Schweiz och Storbritannien.

Kriget mot terrorismen i Jemen

AQAP ses av internationell underrättelsetjänst som al-Qaidas farligaste gren på grund av sitt tekniska kunnande och sin avancerade stridsutrustning.

Militär utbildningspersonal skickades till Jemen utan att ta den lokala politiska dynamiken i beaktande.

För varje år som militärassistans pumpades in i Jemen växte al-Qaidas territorium och medlemsantal.

I början gick kampanjen rätt bra, mellan 2001 och 2005 lyckades man i samarbete med regeringen stänga flera jihadistträningsläger och fängsla ledare.

Men 2006 rymde över 20 al-Qaida-ledare från ett fängelse. Mer pengar pumpades in och president Saleh ropade varg, eller al-Qaida, så fort han fick chansen.

Problemet var att han inte hade kontroll över landsbygden, där lokala stammar traditionellt har den politiska makten. Ilskan över de döda civila och misstron mot regeringen hade fått många lokala stammar att alliera sig med extremister, och al-Qaida tog över mer och mer områden.

Det var i det här läget som Arabvåren kom.

In i klyftan mellan den nya övergångsregeringen och de lokala stammarna, som fortfarande inte kände att de hade något att säga till om, marscherade huthirebellerna.

I en artikel i Foreign Policysäger en brittisk tjänsteman: Det som hände i Jemen var bara en massa pengar som gick till spillo, en massa tid som ödslades och ingenting överhuvudtaget uppnåddes.

Men pengar pumpades in i Jemen redan efter 2001, som en del av kriget mot terrorismen.

Jemen har fått erfara hur den amerikanska och brittiska militärens arbete, som skulle göra armén mer proffsig och landets terrorbekämpning modern, ledde till en katastrof.

USA och al-Qaida mot huthirebellerna

Ett år före Koivisto-Kokkos båt kom i hamn i Aden spreds fruktansvärda bilder från staden. Sönderslitna kroppar låg utspridda på gatorna, lemlästade barn släpades in på sjukhusen av desperata föräldrar.

Striderna mellan de shiamuslimska huthirebellerna och regeringen stödd av den saudiarabiska koalitionen hade nått Aden.

De stora striderna har flyttat utanför staden Aden, men minnena hänger kvar.

Efter att president Ali Abdullah Salehs över 30-åriga styre tog slut i och med arabiska våren kände sig shiamsulimerna tryckta.

Huthirebellerna fick stöd av en del militärförband trogna den gamla presidenten, och intog huvudstaden Sanaa och tvingade interrimspresidenten Abd Rabbu Mansour Hadi att fly till Saudiarabien.

Vad vill Saudiarabien?

Saudiarabiens intresse för grannlandet Jemen ligger långt i att hålla ärkefienden Iran borta eftersom shiamuslimska Iran stöder huthirebellerna.

Saudiarabien påstår att Iran också stöder dem militärt, något Teheran förnekar.

Saudiarabiens koalition stödd av USA vill uttalat trygga sundet Bab al-Mandab, som är en av världens mest aktiva sjöfartsleder.

Saudiarabien är rädd att om huthirebellerna segrar så får Iran kontroll över ”tårarnas port”.

USA har också offentligt stött de Saudiarabiska bombningarna eftersom ”Saudiarabien är rädd för sin säkerhet på grund av utvecklingarna i Jemen.”


Huthirebellerna har starkt stöd i norra Jemen, men möter motstånd i söder och öster. Inte av regeringen, utan av lokala stammar, som traditionellt har mycket politisk makt.

Interna flyktingar på läger i Khamer, norra Jemen. Här bor mer än 300 familjer.

De är också emot Hadis regering, och många av dem har sett sig stå allierade med al-Qaida på arabiska halvön. Inte så mycket för att de skulle gilla al-Qaida, utan det handlar mer om ett bekvämlighetsäktenskap.

I den komplicerade konflikten innebär det här i praktiken att Saudiarabien, USA och al-Qaida alla strider mot samma fiende.

Ingen ström i 40 graders hetta

När Saudiarabien inledde sina luftangrepp införde de också en blockad för att ”stoppa stödet till huthirebellerna”. Där stannade också den humanitära hjälpen.

Importen av bränsle, mat och andra förnödenheter stoppades nästan helt. Det här syntes tydligt i vardagen, berättar Koivisto-Kokko.

– Det är konstant strömavbrott. Människorna har inget bränsle och kämpar dagligen för att få mat. Det största lidandet civilbefolkningen utsätts för är att de inte kan få sina grundbehov tillfredsställda, säger Koivisto-Kokko.

Av det lilla Koivisto-Kokko fick se av livet utanför sjukhuset minns han bäst de kilometerlånga köerna till bensinstationerna. Vägspärrarna som avlöste varandra, pansarvagnarna på gatorna, vapnen som dinglade från var och varannan mans axlar.

– Det gjorde att det fanns en känsla av hot i luften hela tiden. Livet var väldigt begränsat. Ingen kunde längre gå till stranden med barnen för man var rädd för attacker och vådaskott.

finsk läkare utanför Läkare utan gränsers sjukhus i jemen
Koivisto-Kokko utanför sjukhuset i Aden. Utanför bodde ofta anhöriga till dem som fanns på sjukhuset. De bjöd ofta in på te eller mat. Att dela med sig är en viktig del av den jemenitiska kulturen, oberoende hur lite man har. finsk läkare utanför Läkare utan gränsers sjukhus i jemen Bild: Kosti Koivisto-Kokko sjukhus,Jemen

Det var den hetaste tiden på året. Temperaturen steg ibland över 40, men någon luftkonditionering är inte att tala om för att det varken fanns bensin till generatorer eller ström till fläktar. På sjukhuset var situationen en annan, där hade de en egen generator.

– Det kändes fruktansvärt att skicka hem folk som inte var friska. Vi visste ju hur illa de hade det hemma.

Alla platser på sjukhuset var alltid upptagna och många tvingades ligga i sängar i korridorerna.

– Men det var väldigt fint att se att när det hände något, till exempel en bombattack, så tog de som klarade av det sina kryckor och linkade hem. De förstod att det fanns andra som behövde platsen bättre än de.

Bensinbristen gjorde också att de lokala läkarna hade svårt att komma till jobbet.

– Men alla kom alltid, det säger något om hur mycket de ville hjälpa.

Ett kollapsat samhälle

Butikshyllorna i Aden gapade oftast tomma.

14 miljoner jemeniter går enligt FN hungriga, och nästan 500 000 barn är undernärda. Det här såg Koivisto-Kokko också dagligen.

Läkare utan gränsers sjukhus i jemen
Sjukhusets röda zon. Hit fördes de svårast skadade. Läkare utan gränsers sjukhus i jemen Bild: Kosti Koivisto-Kokko Jemen,sjukhus

– För barnen var det svårt att tillfriskna ens från små skador. I många fall måste vi börja med att få deras näringstillstånd i skick innan vi kunde börja vårda den egentliga skadan.

Det finns i princip inget fungerande sjukvårdssystem i Jemen. Det finns sjukhus, men de är ofta stödda av internationella organisationer. Bassjukvården existerar inte längre och människor med diabetes, blodtryckssjukdomar eller behov av dialys får ingen vård.

Att ta rutinmässiga blodprov är i praktiken omöjligt.

Hur har Saudiarabien styrt FN:s säkerhetsråd?

Saudiarabien och dess allierade bland Gulfstaterna sitter inte i FN:s säkerhetsråd, men har långt dikterat rådets Jemenstrategi och tryckt ner FN:s utredningar om dess luftkampanj i landet.

USA och Storbritannien, båda med vetorätt i säkerhetsrådet, har delegerat krishanteringen av kriget i Jemen till det saudiledda samarbetsrådet för Gulfstaterna.

Genom att arbeta genom sina främsta militärallierade Storbritannien, USA och Egypten har Saudiarabien lyckats blockera resolutioner som strävat efter att tygla deras luftkampanj och lyfta upp det mänskliga lidandet de orsakat i konflikten.

Skillanden på hur säkerhetsrådet har behandlat Jemen och Syrien är slående.

Till Syrien har humanitär hjälp garanterats, medan Jemen lämnats åt sitt öde. Strax efter att Saudiarabien hade inlett luftkampanjen försökte Saudiarabien och dess allierade gulfstater få igenom en resolution som skulle ha tvingat huthirebellerna att lägga ner vapnen och erkänna Hadis regering.

USA och Stornbritannien ville just då få saudiskt stöd för sina förhandlingar med Iran om kärnvapenprogrammet, och lät Saudiarabien ta täten.

Saudiarabien har betalat mycket av FN:s notor för humanitär hjälp i Jemen, men stöder inte resolutioner om det, eftersom de anser att det skulle uppmuntra huthirebellerna att strida vidare.

I somras lyckades Saudiarabien få FN:s generalsekreterare ban Ki-moon att ta bort landet från en svartlista med arméer, rebeller och terrorister som dödar och skadar barn i konfliktzoner.

Annars, hotade Saudiarabien, skär vi ner hundratals miljoner dollar i stödet till FN. FN fortsätter ändå att påpeka att Saudiarabiens luftangrepp är skyldiga till 60 procent av barnadödsfallen i konflikten, som har krävt tusentals civila liv.

I början av augusti gick förhandlingarna om fred i Jemen i lås, och FN:s specialsändebud i landet, Ismail Ould Sheikh Ahmed tvingades skjuta upp dem med en månad.

Fredsplanen som utarbetades under sommaren godkändes av den internationellt erkända regeringen, men huthirebellerna säger att den inte tar deras krav i beaktande.

De vill ha en samlingsregering, vilket i praktiken innebär att president Hadi måste bort.

Läkare har blivit mål i konflikten

Hittills har kriget dödat över 6000 människor, tvingat kring 2,5 miljoner människor på flykt inom Jemen, och 120 000 har sökt skydd utomlands, många av dem i Djibouti och Somalia.

Den 15 augusti föll saudiarabiska bomber över Läkare utan gränsers (MSF) sjukhus i Abs i nordvästra Jemen.

Flyktingläger i norra Jemen
Flera miljoner människor har tvingats fly inom landets gränser, men mågan har också flytt till Somalia, Djibouti, Etiopien och Sudan. Flyktingläger i norra Jemen Bild: Läkare utan gränser/Malak Shaher Jemen,flyktingar,flyktingläger

Elva personer dödades, både personal och patienter. Det var den fjärde attacken mot ett MSF-sjukhus under inbördeskriget i Jemen, och ledde till att organisationen drog bort sin personal från sex sjukhus i norra Jemen.

När man är på plats blir man avtrubbad, säger Koivisto-Kokko.

Först senare har han insett hur tungt det var, både psykiskt och fysiskt.

Inne i sjukhusets bubbla var den jemenitiska vardagen ändå ganska långt borta.

Hotellen där turisterna en gång fanns är tomma och fasaderna sönderbombade, stränderna i Aden ligger öde.

Strider hördes varje dag och offer för attacker kördes in i skytteltrafik, men det var människorna som förmedlade hur stor ångesten var.

Kriget lämnades på sätt och vis vid ingången: där fanns en garderob där man fick hänga av sig sin kalashnikov, när man sedan lämnade sjukhuset fick man vapnet tillbaka mot sin garderobslapp.

Koivisto-Kokko har med oro följt utvecklingen under de senaste åren. Utvecklingen, där läkare har blivit mål i konflikter.

Han har många kolleger som har dödats, bland annat när sjukhus har bombats i Syrien.

– Det är hemskt. Jag kan inte förstå varför det görs. Det röda korset eller den röda halvmånen garanterar inte säkerhet längre, utan också vi hotas och misstänkliggörs. När man bevisar att man är läkare brukar attityden ofta ändras. Men det är skrämmande.

Koncentrationen på arbetet är alltid så stor att Koivisto-Kokko själv inte förstår att vara rädd. Först efteråt inser han att han varit i verkligt hotfulla situationer.

Säkerhetsrådet försummar Jemen

Efteråt hjälper det att få tala om vad man har varit med om.

– Den positiva sidan är att jag inte bekymrar mig eller irriterar mig över småsaker när jag är i Finland. Man måste vara tacksam över det här landet, och arbetet jag gör här är också viktigt, det gör det lättare. Det hjälper också att få ut information till människorna om hur illa läget i Jemen är säger han.

I bakgrunden hörs en mamma sjunga för sitt nyfödda barn som ligger inlagt på akuten.

– Det viktigaste för Jemen just nu skulle vara att vi kunde trygga humanitär hjälp till landet.

I Syrien har det här gjorts. USA med väst- och araballierade har högljutt talat för resolutioner i säkerhetsrådet som kräver att den syriska regimen och rebellerna ger hjälparbetare tillgång till områden och garanterar deras säkerhet.

Läkare utan gränsers sjukhus i Jemen
När det skedde en så kallad flerpatientsolycka hände allt snabbt. Otroligt fort fick man upp sängar och på tio minuter kunde den första patienten vara i operationssalen. Oftast kom det något tiotal, som mest till och med 200 patienter nästan på en gång. Läkare utan gränsers sjukhus i Jemen Bild: Kosti Koivisto-Kokko Jemen,sjukhus

När Nya Zeeland i början av året talade för en resolution som skulle ge detsamma för hjälparbetare i Jemen mötte landet hårt motstånd.

Saudiarabiens ambassadör i FN sa offentligt att det inte är nödvändigt.

Bakom lyckta dörrar uppmanade Egypten säkerhetsrådet att lägga förslaget till resolution på is tills Saudiarabien hade konsulterats. Storbritannien bad Nya Zeeland skjuta upp sitt förslag, eftersom det kunde skada förtroliga fredssamtal med Saudiarabien.

Säkerhetsrådet bordlade ärendet.

Nu är också fredsförhandlingarna bordlagda.

I Jemen har pojken som spelade backgammon i sjukhussängen fått åka hem för länge sen. Han hade brutit benet då han sprang undan när han blev rädd för ljuden av strider. Också pojken som hoppade ut genom fönstret återhämtar sig.

– Det kommer att ta månader av rehabilitering för honom. Men han hade en positiv attityd. Det var annars också betydande, människorna ville verkligen bli friska och ville verkligen tillbaka till vardagen. De är otroligt starka, säger Koivisto-Kokko.

Mukhtar i blå skjorta utanför sjukhuset i Adden. Han och de andra hade alla trampat på landminor.

Videorna och bilderna är från Läkare utan gränser, om inte annat nämns