Hoppa till huvudinnehåll

Svanesången som blev en hit

Bild av Simon and Garfunkels album
Paul Simon och Art Garfunkel som tillsammans skapade en av musikhistoriens bästa ballader. Bild av Simon and Garfunkels album Bild: Yle/Kjell Ekholm Paul Simon,Art Garfunkel,Bridge over Troubled Water

Det var en vän i nöd som ursprungligen inspirerade Paul Simon att skriva en av musikhistoriens bästa ballader. Många kända sångare har också gjort sina egna versioner av Bridge over troubled water men originalet står sig fortfarande i all konkurrans.

Ursprungligen var låten mycket mer nedtonad och enkel. Och som ni kan höra på den här tidiga demoversionen så var texten ursprungligen annorlunda och den hade bara två verser.

I en tv-dokumentär berättade Simon senare att han inte kan förklara vad som hände men att han blev nästan chockad då första versionen var klar. Han hade genast på känn att den var bättre än allt som han hade skrivit tidigare.

Spector förebild

Simon hade ursprungligen tänk sig låten som en liten hymn med lite gospelaktiga influenser men det ändrade radikalt då de kom in i studion. Producenten Ron Halee som hade jobbat med duon tidigare hade en annan vision.

Förebild för soundet blev låten Old man river med Righteous Brothers. Det var Phil Spector som hade producerat den låten och Halee ville att Simons låt skulle få ett lika mastodontiskt slut. Och så blev det.

Saknade en vers

Men Halee tyckte också att låten saknade något och han lyckades övertyga Simon att skriva en vers till i studion (Sail on silver girl ....). Simon vred och vände länge på inledningen och han var rädd för att den började för banalt:

"When you're weary, feeling small.
When tears are in your eyes, I will dry them all."

Senare insåg han att det var just det här enkla budskapet som gjorde låten så allmängiltig. Art Garfunkel ville egentligen att Simon själv skulle sjunga sången. Men det blev i stället Garfunkel som ensam gjorde det.

Under duons hela karriär var det bara två låtar som Garfunkel sjöng ensam. Den här samt To Emily wherever I find her. Simon har senare ångrat att han inte följde Garfunkels önskemål.

Musikerna samma som för The Monkees

Min artikel senaste vecka handlade om The Monkees och det finns faktiskt en koppling trots att de musikaliskt stod ganska långt från varandra. Studiomusikerna som spelade på The Monkees första skivor spelade också på många Simon & Garfunkel låtar. Så också på Bridge over troubled water.

De gick under namnet Wrecking crew och det var Larry Knechtel som tillsammans med Simon och Halee utarbetade det kännspaka piano introt.

Hal Blanies trummor plockades bort från allt förutom den extra versen som kom till i studion. Det speciella soundet på virveltrumman skapade man genom att köra ljudet via en hisstunnel. Knecthtel bildade senare gruppen Bread som också gjorde många fina ballader.

De tömde pajazzon

Låten blev en enorm succé. År 1970 låg den på första plats samtidigt både i USA och England och följande år fick de sammanlagt fem Grammy-statyetter för den och albumet som hade samma namn fick utmärkelsen Årets skiva.

Men duons samarbete hade redan börjat spricka i fogarna under inspelningen av albumet och faktum är att det blev den sista studioskivan som de spelade in tillsammans. Trots stridigheterna har de under årens lopp gjort flere uppträdanden tillsammans och ett av de mest uppmärksammade var konserten i Central Park i New York den 19 september 1981 då en halv miljon människor stod knäpptysta och lyssnade på låten.

Även om det på dagen gått 35 år sedan dess, så är det fortfarande en låt som ofta plockas fram i samband med stora katastrofer, välgörenhetsgalor och minnesstunder.

Fenomenal låtskrivare

Under deras gemensamma karriär lyckades Paul Simon leverera en massa odödliga låtar åt Art Garfunkel som sjöng dem alldeles fantastiskt. Ett bevis på Paul Simons enorma repertoar fick jag på Pori Jazz år 2001.

Om man har så många bra låtar i bakfickan att man har råd att som öppningslåt köra Brigde over troubled water så säger det nog en hel del om standarden. Här i en version från 2009 och observera att Simon applåderar åt Garfunkel då låten är slut. Antagligen första och sista gången.

Inslaget går att lyssna på ända till den 19 oktober