Hoppa till huvudinnehåll

"Tror du det är roligt?"

Salih Mehmedagic hatar vapen.

- Man har fel i huvudet om man köper plastpistoler och gevär till sina barn, säger han.

- Det är ingen lek. Det är business och kriminellt, hela vägen.

Fabriksprocessen är också absurd, tycker han.

- Först skissar man och ritar en planering. Sen bygger man vapnet och sen skjuter man dig. Med samma vapen!

salih skrattar
Varför? frågar Salih. salih skrattar Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

När Salih var med om kriget i det forna Jugoslavien såg han tvåhundra mänskor skjutas till döds, i ett rum.

Tror du det var roligt att titta på det?― Salih

Sonen Mensur Mehmedagic drömmer om att bli en fredsbevarare, eller väktare.

- Världen är sjuk nu, säger han. Så ser jag det.

Han har bott på Åvägen i Närpes hela livet och kallar den för mammas gata, och allas gata.

- Hit är alla välkomna. Ju fler vi är desto bättre. Men folk ser inte oss på samma sätt här. Man ser oss på ett annat sätt.

Om en närpesbo har skägg till exempel, så kan andra ge komplimanger och säga att skägget är snyggt.

- Men om jag har skägg så frågar man mig genast om jag är taliban.

mensur mehmedagic
Men jag bryr mig inte, säger Mensur. mensur mehmedagic Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

På sista tiden har Mensur gått in för att tänka mera positivt.

- Om man sitter och plågar sig själv som jag brukar göra... Allt går åt skogen.

- Så jag har lärt mig att det är onödigt att klaga. Då man tänker på hur andra har det.

mensur mehmedagic
Okej, jag kanske bor i en lägenhet, säger Mensur. Och inte kör jag världens dyraste bil heller. Men vad är det för skillnad? mensur mehmedagic Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

- Rik eller fattig spelar ingen roll, säger Mensur. Vi ska i samma grop allihopa.

Om han själv blir rik ska han renovera upp hela Åvägen från grunden.

Pappa Salih ska smälta ner alla vapen i världen och bygga en vacker bro.

salih och hans flickvän britt-marie äter mat
En bro mellan Finland och Bosnien. Det skulle vara liv. Ett kärleksliv. Det säger Salih Mehmedagic, här med sin flickvän Britt-Marie Lindqvist. salih och hans flickvän britt-marie äter mat Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

Salih och Mensur Mehmedagic medverkar i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.

salih står på balkongen
På den här käppen skulle det passa med en ekorre, säger Salih. En ekorre med fyllning inne. salih står på balkongen Bild: Yle/Matti Palmu bakom parabolen

Läs också

Nyligen publicerat - Bakom parabolen

  • "Tror du det är roligt?"

    Salih Mehmedagig hatar vapen.

    Salih Mehmedagic hatar vapen. - Man har fel i huvudet om man köper plastpistoler och gevär till sina barn, säger han. - Det är ingen lek. Det är business och kriminellt, hela vägen. Fabriksprocessen är också absurd, tycker han. - Först skissar man och ritar en planering. Sen bygger man vapnet och sen skjuter man dig. Med samma vapen!

  • "Gud har ju ingen fru"

    Vi är inte Guds barn. Vi är hans slavar, säger Seval Bitic.

    När Seval Bitic utövar islam blir livet mera inrutat och strukturerat. Han ber fem gånger om dagen och försöker styra sina handlingar och tankar enligt givna mönster.

  • Thang bjuder hemlösa spöken på mat

    Flickvännen Isabel Kullström vet inte vad hon ska tro

    De känner sig mest hemma hos varann, även om de kommer från helt olika kulturer. Det är bara synen på spöken som skiljer. Thang Nguyen tror att de finns och brukar bjuda dem på mat ibland, medan Isabel Kullström helst inte vill veta av dem. - Jag kan bli rädd när Thang börjar prata om spöken, säger hon.

  • "Koranen hjälper mig att somna om"

    Merjema Dizdarevic känner sig trygg då hon läser Koranen.

    Om Merjema Dizdarevic vaknar mitt i natten och är rädd, så hjälper det att läsa Koranen. Men då måste hon klä sig i slöja först.

  • Kungen från Jamaica

    Oneil Walker hade aldrig drömt om att flytta till Närpes.

    Åvägen i Närpes har många namn. Mammas gata. Allas gata. Vissa har också kallat gatan för sitt ghetto, då det samlats folk från många olika länder där. Oneil Walker kommer från Jamaica och hans närmaste grannar är hemma från Holland, Bosnien och Vietnam. Men just han har ändå aldrig kallat gatan för ett ghetto.

  • "Många levde dubbelliv på båten"

    Oneil och Lotten Walker träffades på ett kryssningsfartyg

    Varken Oneil eller Lotten Walker vill jobba på sjön igen. Åtminstone inte nu, när de har familj och små barn. Men det fanns en tid då personalen på kryssningsbåten var som deras familj, och det var under den tiden de träffades.

  • Här samlas både levande och döda vid matbordet

    Farfar syns inte, men finns här ändå, säger Thang Ngyuen.

    En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.

  • "Jag tror på spöken"

    Buddhisten Thang Nguyen tror att det finns andar överallt.

    Thang Nguyen gick i lågstadiet när han såg ett spöke första gången. Det satt uppe i ett träd, hemma i Vietnam. Hans föräldrar är buddhister och Thang visste att de brukade tillbe döda släktingar, men han hade inte själv haft så många tankar på Gud. Och inte på spöken heller, för den delen. - Livet gick mest ut på att leka, säger han. Stränderna var långa och vita och havet var grönt.

  • "Det fanns massor av kärlek i ghettot"

    Oneil Walker växte upp i Kingston i Jamaica.

    I ghettot i Jamaica lärde han sig tidigt att han måste kämpa hårt. Nu bor Oneil Walker här tillsammans med sin hustru Lotten och har inga planer på att flytta tillbaka.

  • "Nu dansar alla med alla"

    Vi ska njuta, inte bråka, säger Enisa Mehmedovic.

    En gång om året åker Mensur Mehmedagic och hans kompisar från Närpes till Åbo, för att stiga ombord på kryssningsbåten. Balkan-kryssningen pågår i ett dygn och sägs vara den bästa festen i Europa, just då.

  • "Jag vill till paradiset efter döden"

    Seval Bitic behöver umgås med alla han förlorade i kriget.

    Han vill inte tro att livet slutar efter döden. Seval Bitic vill komma till paradiset då och umgås med sin mamma och pappa och alla andra han förlorade i kriget. Sina två bröder och många kompisar.

  • Han fick sju rätt på lotto

    Salih Mehmedagic hann bara inte lämna in lappen i tid.

    På dörren till sovrummet står orden med stora bokstäver: Love a lot. Det är det han kom fram till efter alla år i krig, att kärlek är det enda som räknas. Pengar betyder ingenting.

  • De längtar efter att få bära slöja

    Kvinnor i slöja har makt, säger Merjema Dizdarevic.

    De tycker att kvinnor i slöja är otroligt vackra och vill själva börja bära slöja på heltid en dag. Men inte än. Först vill de veta mera om islam och pröva på att leva efter reglerna.

  • "Mamma och pappa vill inte prata om kriget"

    De vill veta mera, men föräldrarna vill inte prata om det

    De har inga egna minnen av kriget. Och varken Merjema Dizdarevic eller Melisa Elkaz brukar prata om det med sina föräldrar heller. - Vi vet att de har varit med om det och vi vill veta mera, men de är så traumatiserade att vi måste undvika att fråga, säger Melisa. Merjemas pappa dog när Merjema var liten. - Jag har bara två minnen av honom, säger hon. Ena gången ser jag honom stå.