Hoppa till huvudinnehåll

Journalisten med hjärta tar avsked från Åbo Underrättelser

Journalisten Siv Skogman går i pension efter mer än 30 år på ÅU
Journalisten Siv Skogman går i pension efter mer än 30 år på ÅU Journalisten Siv Skogman går i pension efter mer än 30 år på ÅU Bild: Nilla Hansson siv skogman,nyhetschefer,Åbo Underrättelser

Siv Skogman går i pension efter ett långt och engagerat journalistvärv på ÅU.

Först tackar hon nästan nej till intervjun. Sedan säger hon att hon inte är bra på att prata. Att hon i tiderna har tackat nej till jobb på radion just därför. Ändå är få intervjuobjekt så flytande och bra på att formulera sig som Siv Skogman är. Men om man som hon har skrivit dagligen i hela sitt vuxna liv, blir de skrivna orden kanske så självklara att man börjar betvivla att man också kan uttala dem och få något sagt?

Vi sätter oss på en bänk vid ån och vi är kanske båda lite spända? Det är aldrig lätt att intervjua en kollega.

Från sommarfågel till nyhetschef

Siv Skogman har jobbat på Åbo Underrättelser ända sedan 1980. Först som sommarvikarie och från 1985 som fastanställd journalist. De senaste 10-15 åren har hon varit nyhetschef, alltså den som håller i styret, planerar och leder arbetet fram till den tryckta tidningen för dagen.

Redan som barn älskade Siv att skriva långa uppsatser och sände små bidrag till Tant Maritas barnspalt i Hufvudstadsbladet. Hon var också tidigt nyfiken på människor och på vad som händer i världen.

I gymnasiet blev Siv testad av en yrkesvägledningspsykolog som drog slutsatserna att Siv nog inte skulle bli lärare eller sjuksköterska för att hon var alldeles för aggressiv och oppositionell! Men journalist kunde hon nog passa som.

Språklig exakthet

Siv är en mycket engagerad och stilsäker journalist som är skicklig på att genom detaljer och stämningsbilder exakt beskriva det hon vill säga.

- Jag har någon gång sagt att jag skriver för hjärta och hjärna. Det räcker inte att skriva bara för hjärta för då blir det bara känslosås. Och inte bara för hjärna: bara fakta engagerar aldrig. Det måste vara en kombination.

Att lära sig det kan kanske ta ett helt liv. Att hitta de rätta uttrycken för sammanhangen, rätt färg på orden, det har Siv Skogman alltid jobbat mycket på.

24/7 journalist

Och hon är journalist 24 timmar om dygnet. Men sedan hon fick barn har hon lärt sig att det också finns annat än jobb i livet.

- Numera är jag bättre på att koppla bort. Jag kan sätta mig vid ån med en bok och inte överhuvudtaget tänka på mitt jobb.

Siv Skogman använder en hel del stoff ur sitt liv och sina resor till artiklar hon skriver i ÅU. Hon är noga med att vara personlig men inte privat.

- Det måste vara allmängiltigt på något plan, annars behöver det inte publiceras. Det är ju inte intressant bara vad jag tänker om en sak utan man måste få in det i ett större sammanhang.

Under de senaste åren har Siv inte skrivit så mycket eftersom hon är nyhetschef och leder arbetet på tidningen. Men hon uppskattar möjligheten att skriva en "Innerbana" eller ett "PS" eller en kolumn då och då. I dem kan man vara mer personlig och skriva precis det man vill.

Människorna hon har mött

När Siv får frågan om vad hon har upplevt som höjdpunkter i sin karriär säger hon att det är de människor hon har träffat.

- Alla människor är intressanta på något vis. Unga människor med stort engagemang och vars energi smittar av sig. Och äldre människor med stor livsvisdom och kunskap som man lär sig av.

- Det är ett privilegium att få träffa sådana människor!

Det allt snabbare hjulet

Till de mer negativa sidorna med jobbet hör den ständigt uppskruvade stressen med jobbet. Det känner alla i branschen till.

- Det har blivit ytligare. Du måste vara snabbare. Du ska ha ut dina texter fortare. Du ska ha dem på webben. Du ska helst vara först. Före alla andra. Och det ska vara så kort och koncist som möjligt. Hjulet snurrar snabbare och snabbare hela tiden.

Att inte hinna dra andan eller tänka efter gör att det lätt sker misstag, någon blir felciterad eller fakta blir fel. Stressen är det värsta med jobbet.

Saknar korrekturläsaren

Jag frågar Siv om hon ibland saknar "den gamla goda tiden" med tid att diskutera och korrekturläsare. Siv skrattar till:

- I synnerhet korrekturläsare! Det finns ju dataprogram som korrekturläser men de hittar ju inte allt. Och språket är ju vårt viktigaste redskap.

Det blir lätt fel på grund av den ständiga brådskan.

- Språket förflackas, folk hinner inte välja rätt färg, rätt nyans i ord och uttryck. Man hinner inte kolla källorna tillräckligt.

För Siv som nyhetschef känns det här jobbigt när hon följande dag får se vad som har hänt i den tryckta tidningen.

Då och nu

Det är egentligen bara ramarna som har ändrats med jobbet på ÅU. Själva arbetet är detsamma.

- Du ska leverera nyheter. Du ska ta upp teman som engagerar människor i din näromgivning. Och du ska få det lokala och globala att mötas. Det finns också globala frågor som kan tas ner på individnivå, på lokalnivå.

Det jobbet har alltid varit likadant. Det är ramarna och tekniken som har ändrats.

Den enskilda journalisten på ÅU är inte ensam i sitt jobb. Det finns en hel redaktion bakom hen.

- Vi har alltid haft en otroligt bra sammanhållning. Kollegerna stöttar varandra.

Det finns också en särskild ÅU-humor eller jargong. Det är lite skojande och gnabbigt ibland men:

- Alla vet att det bultar ett starkt hjärta någonstans där under. Att man bryr sig om varann.

Den ovissa framtiden

När Siv Skogman försvinner från ÅU:s redaktion i slutet av september är det ett tidningshus statt i stor förändring hon lämnar.

- Vad som händer efter årsskiftet vet jag ingenting om.

Hon vet att det blir stora förändringar i både tidning och på webben. Och vad som händer om ett år kan hon säga ännu mindre om.

- Det tror jag ju nog att ÅU som tidningsnamn och varumärke kommer att överleva. Men i vilken form och hur ofta printen kommer har jag ingen aning om. Mycket kommer säkert att förändras inom tio år.

I somras samarbetsförhandlade ÅU. Och Siv Skogman har varit med om en tidigare samarbetsförhandling. ÅU har inte varit så labilt som exempelvis KSF Media. Men visst har det varit tuffa tag också på ÅU. Fem årsverken ska bort och ÅU slutar köpa in bildbanken Lehtikuva och nyhetsbyrån FNB. Deras tjänster faller bort vid årsskiftet.

- Från årsskiftet ska tidningen vara ultralokal så att säga. Vilket innebär mycket, mycket mera jobb för dem som blir kvar.

Analys allt viktigare

Hur ska man då se på journalistikens framtid?

- Jag tycker det behövs mer och mer riktig analyserande journalistik i framtiden. Eftersom hela världen ligger öppen på webben och människorna har bråttom och skummar rubriker. Många nöjer sig med det och kollar inte fakta och sanningshalt.

- Det blir viktigare och viktigare att det finns journalister som sovrar och analyserar det här materialet.Som sätter in det i ett sammanhang. Som kan förklara saker och ting.

Egentligen det som journalisterna på ÅU gör. Och de andra tidningshusen. Och public service radio och tv. För om inte de längre får göra sitt jobb, vem ska då göra det?

Inga planer, bara tid

Siv Skogman har inga speciella planer för sin pensionstid. Hon har sett många bekanta som har kämpat några år extra för att dryga ut pensionen och så har de hunnit njuta ett år eller ett och ett halvt och sedan är de borta. De har dött. Därför vill hon gå i pension genast när hon får det.

- Jag ska sova på morgnarna, länge. Jag ska dricka kaffe och läsa min ÅU och kanske några andra tidningar. Jag ska läsa böcker på riktigt och jag ska skriva egna saker.

- Sedan ska jag fortsätta jobba med flyktingfrågor.

Siv har fått en ny stor familj som består av sex asylsökande. De ses varje vecka och hörs nästan dagligen. Och med dem har hon också lärt känna andra Åbobor som engagerar sig för samma sak.

- Min familj har vuxit ganska mycket och min värld har blivit mycket rikare.

Det kan också hända att Siv åker till Grekland som volontärarbetare.

- Vi får se! Allt möjligt är möjligt!

Tidningsartiklar av Siv Skogman

Ps
Tjernobyl har präglat hennes liv
Ingenting gav henne allt
Hej då


Läs också

Nyligen publicerat - Åboland