Hoppa till huvudinnehåll

Vi grälar ofta med våra syskon - så här berättar ni

Två personer håller om varandra och går längs en grå väg. Bilden är tagen bakifrån.
"Jag hoppas att vår syskonrelation går att rädda" skriver en av er som delat med er av berättelser. Två personer håller om varandra och går längs en grå väg. Bilden är tagen bakifrån. Bild: Pixabay / Unsplash förtröstan

Efter att Irene delade med sig av sin historia på svenska.yle.fi och i Yle Vega, har flera av er skrivit och berättat om era syskonrelationer.

För många har relationerna raserats i samband med en kris i familjen, till exempel att den ena föräldern, eller ett gemensamt syskon har insjuknat eller dött.

Det allt skralare vårdsystemet och att fler bor hemma på ålderns höst sätter stor press på anhöriga, men att komma överens med ett syskon om hur vården av en förälder ska skötas, eller hur arvet ska delas upp är inte enkelt.

Här är några utdrag av de berättelser som ni delade med er av via vårt webbformulär:

#1 “Vi förlorade kontakten och sen var det för sent”

Jag skulle säga så att det blev problem i det skede vi började bilda familjer. Då hade vi inte regelbunden kontakt under många år. När föräldrarna och ett annat syskon blev sjuka/dog blev situationen ohållbar med gräl. För att undvika fortsatta gräl har vi har idag ingen kontakt. Det är bäst så. Och nu är dödsboen skiftade så ingen kontakt behövs heller. Var och en får sköta sitt. När föräldrarna inte kan identifiera barnens förutsättningar och behov eller inte fördelar resurser eller styr upp det utan överlåter ansvaret på barnen fortsätter tävlingsandan i vuxen ålder också.

#2 “Det var omöjligt att komma överens om sommarstugan”

Sedan min syster och jag fick ärva pappas föräldrahem har vårt förhållande gått i kras. Hon tycker att hon kan vara där hela tiden och jag vill dela upp veckorna sinsemellan. Nu har vi det delat men det finns många regler som hon skrivit och jag måste lyda enligt henne. Platsen som jag varit på sedan barn och alla år, känns mer och mer jävlig för mig nu. Jag undrar om jag och min syster, som jag lekt med mycket när jag var liten, någonsin kommer att få det bra mellan oss igen. Jag hoppas, men tvivlar stort.

#3 “Jag tror att hon är avundsjuk”

Det är snart 3 år sedan allt brast. För ca 1 år sedan satte vi oss ner och rensade luften, då var lite bättre nån vecka. Men nu är det bara att konstatera att det är för sent för vår relation att repareras. Det gick för djupt och höll på för länge. Har funderat mycket på vad alla fula saker hon sagt åt mig om min personlighet och sånt kan bero på. Det vettigaste jag kommit fram till är avundsjuka. Alla egenskaper som hon ville jag skulle ändra är dom egenskaperna hon själv inte har, hon är lite tystare och blygare, mer fundersam och grubblar på allt till skillnad från mig som exploderar en gång och sen är det över då något/något gör mig arg.

#4 “Jag förväntade mig inte att syskonen skulle delta”

I min kultur hör det till att alla barn sköter om sina föräldrar. Trots att jag bodde i ett annat land hade jag lovat Gud att sköta om min pappa när han blev äldre. Jag gjorde det också under sista tiden, och var med och begravde honom. Också min mor skötte jag utan att förvänta mig att de andra syskonen skulle delta (vi var fem).

Dela med dig och läs mera

Under veckan kommer Yle Vega och familjeredaktionen att tala med familjeterapeuter och andra som kommit i kontakt med syskongräl när föräldrarna blir äldre. Följ med vårt innehåll här på svenska.yle.fi och i Yle Vega och dela gärna med dig av din egen historia anonymt i formuläret nedan.

Hur ser dina syskonrelationer ut?

Läs också